Grekiska örter – en doftande vandring på ön Lefkas, (del 2)

I föregående inlägg om grekiska örter besökte vi den grönskande ön Lefkas där vi lärde känna herbalisten Aris Kokotsis. Han har arbetat med örter i mer än 30 år och fördjupat sig i örtmedicin.

I denna andra del tar Aris med oss på en doftande örtvandring längs böljande stigar, åkrar och vägkanter för att visa oss öns vildväxande läkeörter. Under vandringen delar han generöst med sig av djuprotad visdom från uråldrig folkmedicinsk tradition.

Varje liten plats vi besöker visar sig vara en skattkammare fylld av nyttiga grekiska örter som Aris entusiastiskt beskriver för oss. Han berättar om deras egenskaper och hur de används. Vi får höra om bittra tebrygder som avleder ilska, tinkturer som öppnar upp ”dörrar till själen”, och rötter som reglerar insulinnivåer.

Två viktiga regler

Aris klargjorde redan från början att det finns två viktiga regler att följa när man arbetar med naturen:

”För det första – ingen stress. Vi får inte närma oss naturen med spänd inställning.

För det andra måste vi lita på våra sinnen, vår mest pålitliga informationskälla på denna planet. Särskilt luktsinnet hjälper oss många gånger att skilja på växter som liknar varandra”

Med ett glatt ansiktsuttryck lade Aris till: ”Våra sinnen är anledningen till att vi finns här på jorden – för att kunna uppleva, erfara och att ha det bra. Resten är bara politik!” Med denna avslappnade och lustfyllda inställning började han sedan guida oss runt i Lefkas doftande vildmarker.

Jerusalem-salvia

Redan vid första vägkröken höll Aris fram två kvistar av växter som såg identiska ut och uppmanade: ”Träna ert luktsinne! Gnugga örterna mellan fingrarna och lukta.”

Den ena doftade ingenting alls.

”Detta är den så kallade Jerusalem-salvian”, förklarade Aris. “Den ser ut och känns exakt som riktig salvia, vilket lätt kan vara vilseledande, innan man luktar på den”.

Aris räckte mig sedan en kvist äkta salvia att lukta på – dess karaktäristiska, aromatiska doft slog omedelbart emot näsan. ”Ni förstår skillnaden? Jerusalem-salvian saknar lukt och har inga medicinska egenskaper. Det sägs att under den grekiska revolutionen 1821 gjorde man krut av den, men jag vet inte riktigt hur…”

Ett lekfullt leende spreds över Aris ansikte när han påminde oss om naturens förvillande likheter och skillnader, som vi måste lära oss uppfatta med våra sinnen.

Kungsljus – ett apotek för lungorna

Nära ett brant stup längre fram, visade Aris en stor konformad växt toppad av vita och gula blommor. ”Den kallas kungsljus, verbascum thapsus. Den är ett helt litet apotek för lungorna”, förklarade han.

Aris berättade att man förr i tiden använde stjälkarna som veke till oljelampor, då de brann sakta och länge. ”På grekiska kallas den flomos, “den rökiga”, pga all rök den avger när stjälken brinner i olja, eller används som fackla.”

Örternas signaturer

Genom att böja kungsljusets stjälk åt olika håll, demonstrerade Aris hur smidig och obrytbar den var. ”Inom örtläran talar vi om växternas “signaturer” – deras utseende och egenskaper avslöjar dess medicinska värde”, förklarade han.

”Kungsljusets stjälk liknar en ryggrad, så denna ört är utmärkt för rygg- och knot-problem. Gör en tinktur på roten, den kommer att mjuka upp era stela ryggar.”

Den listiga vilda moroten

Vi vandrade vidare och Aris pekade på en blomma med en svart fläck i mitten. ”Ser ni? Fläcken liknar en fluga och lockar till sig riktiga flugor som tror det är en artfrände. När de sätter sig där stänger blomman sina blad och pollinerar flugorna innan de släpps fria igen. Det är den vilda moroten, en riktig luring!”

Nigella – svart kummin – Kleopatras hemlighet

Lite längre ned på stigen stötte vi på ännu en liten vacker blomma. Den dolde en kapsel med små svarta frön inuti. ”Detta är nigella, även kallad svart kummin. Fröna ser ut som kumminfrön men har en unik doft och smak.”

Han förklarade att fröna kan ätas som de är och har förmågan att föryngra kroppens celler, vilket sägs gör dem effektiva mot cancer. ”Enligt legenden ska drottningen Kleopatra ha använt nigellafrön som en av sina skönhetshemligheter för att bevara ungdomlig och frisk hy”.

Grekiska örter i tinkturer och oljor

När vi tog en paus redogjorde Aris utförligt om tinkturer och oljor.

”Vet alla vad en tinktur är? Det är när man lägger örter i ren, drickbar sprit, kanske grappa eller vodka, men absolut aldrig gin!” Han log. ”Gin innehåller ju själv en hel del örter, så då riskerar du att få en blandning som du inte vet vad det består av eller vad den gör.”

Aris förklarade att man fyller en glasburk till 3/4 med örtmaterialet och toppar med spriten. Därefter förvaras den i mörker, inne i ett skåp eller i källaren, i minst 6 veckor.

”Oljorna tillreds på liknande sätt, fast med olja som bas, helst olivolja. Till skillnad från tinkturerna måste oljorna stå i solen i minst 6 veckor. Vilket kanske blir lite svårare för er nordbor”, skämtade han. ”Men ni har väl ett fönster att ställa dem vid, tills örterna tappat sin färg och oljan fått ny kulör.”

Schinos – vild mastix – pistagefamiljen

Efter nästa krök pekade Aris ut en buske fullspäckad med små blommor och berättade:

”Detta är schinus, en vild variant av mastix, vilken som bekant är en speciell art som bara växer på ön Chios. Från mastixbusken utvinner man sedan urminnes tider en väldoftande kåda som används som tuggummi för att fräscha upp andedräkten, desinfektera tandköttet och stärka käkmusklerna”.

Aris informerade oss om att schinus förr i tiden även användes som lim, vilket än idag kan ses i vissa moderna produkter. Men den är också utmärkt för magen vid förgiftningar, magkatarr eller dyspepsi. På hösten får schinusbusken svarta bär som kan användas som krydda, mest till grillade kötträtter.

Lite längre fram fick vi stifta bekantskap med en annan medlem i pistagesläktet. ”Lukta här – vad påminner doften om?” Vid vår tvekan småskrattade han: ”Det är inget vi äter, men något vi använder när vi bygger eller renoverar”. ”Terpentin?” gissade jag. ”Ja, exakt! Förr i tiden gjorde man terpentin av denna växt. Dessutom är det vanligt att man äter de små syrliga pistageliknande bären som tilltugg till ouzo.

Vild cikoria

Vi vandrade vidare och längs vägkanten presenterade Aris många fler grekiska örter, bland annat den välkända cikorian, vägvårdan eller blåblinkan – cichorium intybus.

“Blåblinkan är lite besk, vilket symboliserar våra bekymmer och vår förbittring. I Grekland säger vi när vi är arga på någon: du får min lever att svullna. Denna lilla planta är det enda ni behöver för att få ordning på er lever och därmed ert humör”.

Blommorna kan användas för att göra en tinktur, då de annars inte är ätbara. Tinkturen kallas ”dörren till själen”. På hösten kan roten plockas och användas mot diabetes, då den reglerar insulinhalten.

Tusensköna – Persefones heliga blomma

Snart kom vi till en äng, överbevuxen av bekanta små gulvita blommor. “Här har vi tusenskönans rike”, berättade Aris. “De anspråkslösa små blommorna dyker alltid upp omkring den 21 mars – då det är vårdagjämning. Vårdagjämningen markerar naturens egna nyår, när allt åter börjar blomma och livet spirar på nytt. Tusenskönorna gör sedan sin återkomst den 21 september, vid höstdagjämningen”.

”Dessa två dagar är mycket viktiga i naturens kretslopp”, fortsatte Aris. “Tusenskönan, med sina vitgula blommor, symboliserar månen och solen. Den skapar balans mellan motsatta krafter i kroppen. Den ger oss självförtroende, klar hy och skyddar mot infektioner”.

I antika Grekland var Tusenskönan Persefones heliga ört. Liksom gudinnan försvinner den på hösten för att återkomma vid vårdagjämningen den 21 mars.

“Denna dag ska du böja dig ner och äta tre stycken tusensköneblommor direkt från marken, då blir du frisk och vacker resten av året” berättade Aris med ett brett leende. “ Så underskatta inte denna ödmjuka men vackra lilla blomma, belli perrenis, den är ytterst viktig i naturens kretslopp”.

Aris Kokotsis

Vild sparris

Längre fram, nära ett dike, vidrörde Aris en torr, taggig växt som stack till i hans fingrar. ”Den är väldigt taggig nu, men om ni kommer hit i mars eller början av april så är den mjuk och len. Då skjuter den upp ur marken som saftiga små skott vilka sedan blir stjälkar. Plocka dem och ät som sallad eller i en omelett.

Aris log. “Sen kommer urinen lukta lite konstigt. För detta är vild sparris, den renar njurarna, därav den speciella doften. Men var inte glupska! Äter ni för mycket kan det inflammera njurarna istället. Vild sparris är verkligen en delikatess, men var försiktiga med portionsstorleken.”

Oregano

Vid ett staket stannade Aris upp nära en liten aromatisk buske som kändes bekant. Han plockade upp och höll fram några kvistar.

”Detta är vild oregano, den lokala sorten från Lefkas. Varje grekisk ö, till och med varje region, har sin unika oregano beroende på klimat och jordmån. Oregano betyder bergens glädje på grekiska, för vi använder den rikligt när vi samlas för att grilla, då vi äter stora mängder läckert men fett kött. Då behöver vi verkligen hjälp med matsmältningen, därför kryddar vi med oregano som gagnar magen.

Han höll upp bladen mot näsan och andades in den kryddiga doften.

”En annan användning av oregano är att dricka tre koppar te om dagen i en vecka för att avmaska tarmarna, utan att skada kroppens egna flora. Men var försiktig med oreganoolja som säljs på nätet! De säger att den botar allt från förkylningar till cancer, men berättar inte att den också är extremt stark.”

Aris varnade oss genom att sträcka upp handen: ”En enda droppe ren olja på huden kan faktiskt ge brännskador. För att dricka den, späd maximum en droppe i ett stort glas vatten. Speciellt barn kan få magproblem av för mycket oreganoolja. Använd den med försiktighet!”

Acantus

Aris närmade sig sedan en stor, avlång, taggig växt med konformiga gråvita blommor. ”Grekiska örter och växter har också sin plats inom konsten. Ni har säkert sett de antika kolonnerna från Korint? Akantusväxten var modellen för dem”. Han lutar sig ner och studerar den graciösa växten. ”Det finns en riktigt bra bok av en tysk författare: Grekiska växter i arkitektur och konst. Om ni hittar den rekommenderar jag verkligen er att läsa den.”

Malva

Vid fältet intill som var överbevuxet med all slags grekiska örter, plockade Aris upp några lila malvablommor och räckte över till oss.

”Här har ni malva, eller rödmalva, närmare bestämt. Dess blommor kan lösa upp blockeringar i kroppen. Drick te på dem eller ät dem råa. Har ni problem med förstoppning till exempel, så fixar malvan det. Klipp av topparna och lägg dem i rumstempererat vatten över natten. På morgonen silar ni och dricker vätskan.”

Björnbär

Vi gick vidare på en grusväg och Aris stannade till vid en välbekant buske. ”Björnbär, den känner ni förstås igen! Rik på C-vitamin. Men bladen är också viktiga – de stoppar blödningar, vid t.ex. riklig mens. Har ni hemorrojder kan ni göra ett bad av tevattnet och bara sitta i det. Både lindrande och läkande.”

”Torkade björnbärsblad stoppar också diarré. Ta med dem på resor så slipper ni dyra mediciner som är dåliga för levern. De är säkra även för barn och sänker till och med blodsockret, bra för diabetiker.”

Fänkål

Bredvid en förfallen mur visade Aris ytterligare en bekant växt. “Här har vi fänkål, en utmärkt medicinalväxt. Vi kallar den mor och barn-medicin. Den ökar mjölkproduktionen hos ammande mödrar och de nyttiga ämnena transporteras vidare till bebisens mage och skyddar den”.

“Fänkål är bra för alla sorters mag- och tarmbesvär. Den är också helt säker för bebisar, de älskar faktiskt smaken. Den skärper även synen, ormar är mycket förtjusta i fänkål eftersom de ser dåligt. Mentalt hjälper fänkål dig att behålla balans och fokus”.

Isop

Vi närmade oss slutet på vandringen när Aris stannade upp och gjorde oss uppmärksamma på en liten buske. ”Detta är vild isop. Den ger er kraft och uthållighet. Vi brukar göra en tinktur av den som vi kallar “Tina Turner.” Han skrattar. Den gör er starka och energiska. ”Men använd max fem droppar, inte mer! Annars kan den ta fram farliga aspekter man gömmer i sin själ”, säger han någonstans mellan skämt och allvar.

Citronmeliss

Som den sista av de grekiska örterna visade Aris citronmelissen och sa i skämtsam ton: “Ni vet, det här är varje husmors lilla hjälpreda, för den lugnar nerverna. Den förhindrar att man begår mord när man är stressad eller arg. Biodlare matar sina bin med citronmeliss under vintern för att hålla dem lugna. Men den är också mycket effektiv mot virus. Substanserna i citronmelissen används även som lugnande medel vid narkos inför operationer”.

Taverna mitt i ingenstans

Lite innan skymningen, i slutet av vandringen, högt uppe i de avlägsna bergstrakterna, kom vi plötsligt och oväntat fram till en lite undangömd taverna som drevs av den vänliga kyria Maria, en äldre dam som Aris kände väl.

Här på tavernans veranda, vid solnedgången, med storslagen utsikt över böljande bergssluttningar, bjöds vi på läckra delikatesser – allt hemlagat med närproducerade råvaror från familjens egna gård.

Omgivna av den friska bergsluften lät vi Aris berättelser och visdomsord sjunka in, medan vi njöt av måltiden – en helt perfekt avslutning på vår doftande naturvandring i vildmarken.

Aris Kokotsis

Relaterade artiklar

Grekiska örter: En doftande resa till Lefkas (del 1)

Greklands superfood nr 1: de vilda bladgrönsakerna, horta

Grekiska nubbar – essensen av två länder i ett glas

Foton: Anna B, Wikimedia Commons
Källor: Aris Kokotsis, Wkipedia