Atens gömda floder och vattendrag – ett förlorat nätverk som en gång präglat landskapet, del 2

Atens gömda floder och vattendrag var en gång en självklar del av hela den attiska regionens landskap. För bara drygt hundra år sedan korsades denna bergsomslutna bassäng av hundratals floder, bäckar och rännilar. I dag är de flesta av dessa vattendrag osynliga, ledda ned i underjordiska kanaler eller igenfyllda, men spåren av dem finns fortfarande kvar under stadens gator, i arkeologiska lämningar och i namn som bär minnet av rinnande vatten.

Attika, ett slättland omgivet av höga berg, var historiskt en plats där vatten möttes. Kilometer efter kilometer av bäckar, strömmar och floder korsade området mellan Parnitha, Penteli och Hymettos. Sedan kom betongen och asfalten. Man räknar med att över 500 kilometer vattenströmmar har kanaliserats under jord fram till i dag.

Floder som blir till gator

Centrala och idag välkända vägar och gator i huvudstaden anlades längs de fåror som vattendragen en gång hade skapat. Utgrävningar har visat att de flesta av centrala Atens moderna gator döljer ett igenfyllt vattendrag eller en underjordisk flod. Studier visar att de öppna vattendragen år 1945 hade en sammanlagd längd på 1 280 kilometer. I dag återstår bara 434 kilometer – en dramatisk minskning.

Men trots att så mycket har gått förlorat finns spåren av det gamla Aten kvar – och en del av dem går fortfarande att uppleva. De gömda floderna är bara en del av stadens hemligheter:

På 1950-talet, under det s.k. byggrättsbytets* tid, och senare för bilismens skull, behandlades floderna som problematiska hinder istället för delar av det attiska landskapet.

*byggrättsbyte (αντιπαροχή/antiparochi): det system som präglade efterkrigstidens Aten, där markägare lät byggföretag uppföra flerbostadshus på deras tomter i utbyte mot några av de färdiga lägenheterna.”

Enligt de uppgifter som ofta återges i den grekiska pressen är siffrorna talande: Efter andra världskriget var omkring 25 procent av Atenområdet täckt av vägar och bebyggelse. Efter 1975 hade andelen stigit till 75 procent.

Kifissos – från myt till motorväg

Kifissos, som rinner väster om Aten, är den största och mest kända floden i Attika. Antika författare nämner den redan för mer än två tusen år sedan. För atenarna i forntiden var Kifissos helig – en källa till liv för den stora, bördiga slätten.

Som flera andra floder personifierades Kifissos i mytologin av en gud med samma namn. Han räknades till de sekundära gudarna i Attika och var en allegorisk gestalt för floden själv – ibland hyllad för det vatten han skänkte till den bördiga slätten, ibland fruktad för de översvämningar han kunde orsaka. Längs dess lopp låg också Elaionas, de atenska olivlundarnas vidsträckta område, där vattnet från Kifissos bevattnade de träd som gav den högt skattade lokala olivoljan, vilken under antiken var en av stadens viktigaste exportprodukter.

Den Heliga Vägen, Ιερά ΟδοςIera Odos, korsade Kifissos på väg mot Eleusis, och än i dag finns flera lämningar bevarade från antiken, nu inklämda mellan industriella kolosser, förrådsmagasin och trafikleder.

I modern tid har Kifissos blivit förknippat med motorvägar och industriområden som följer dess lopp. Stora delar av floden är kanaliserade, och dess vatten är belastat av stadens utsläpp. Kifissos-fåran är i dag ett av de största öppna miljöproblemen i Atenbäckenet.

Ilissos – filosofins och nymfernas ström

Ilissos har sina källor i berget Hymettos och rinner längs Athens östra kant. Dess ström är som livligast under vintern och våren. För atenarna i forntiden var den helig. Längs dess stränder fanns altaren tillägnade många gudar. Här hölls de Små Mysterierna/Μικρά Μυστήρια, heliga riter som knöt an både till de Stora Mysterierna i Eleusis och till dionysiska ceremonier. Vid Ilissos låg också helgedomar åt Nymferna och åt Pan, och Platon låter Sokrates föra samtal vid strömmen.

Ilissos, den största av dagens Aten gömda floder, löpte utanför de antika förvarsmurarna och korsades av broar, varav bara en står kvar idag. De övriga förstördes när Ilissos på 1930-talet leddes under jord. Det skedde under diktatorn Metaxas styre, och det skrivs att han inledde övertäckningen med de symboliska orden: ”Härmed begraver vi Ilissos.”

Men än i dag finns några spår kvar av floden i stadslandskapet. Den valvbro som kung Otto lät bygga över Ilissos står fortfarande kvar, även om den själv är överbyggd av högtrafikerade motorleder.

Strax intill kung Ottos bro hittar vi en välbevarad klipprelief av guden Pan. Här byggdes också kyrkan Agia Foteini, i anslutning till antika källan Kallirrhoe. På ön Vatrachonisi/Grodön, där flodfåran delade sig, växer den vilda vegetationen fortfarande tätt, som en sista skymt av det gröna bälte som en gång kantade strömmen. Just vid Vatrachonisi bildade Ilissos flera forsar och små vattenfall – heliga och vida berömda under antiken. Vi har berättat om dessa platser i vår serie Det okända Aten→

Men strömmen är inte helt förlorad: i dag kan man följa den underjord. Tillsammans med Alter Exploring Team, har vi själva vandrat i de underjordiska gångarna av Ilissos, hela vägen ned mot Kallithea.

Eridanos – en liten ström med lång historia

Eridanos är en relativt liten ström, men den har spelat en viktig roll i Atens historia. Den har sin källa vid Lykabettos och korsar staden på väg mot Kerameikos, där den fortfarande syns ovan jord. Den följer sedan Ιερά Οδος/Iera Odos, den Heliga Vägen, innan den till sist förenar sig med Kifissos. Längs dess lopp växte i antiken både bostäder och verkstäder fram, och strömmen blev tidigt en del av det atenska vardagslivet.

Succesivt försvann Eridanos under fyllmassor och byggnationer, men i dag kan man fortfarande se den på två ställen: i Kerameikos arkeologiska område, där en två meter bred sträcka av bädden är frilagd, och vid Monastiraki. Där syns den först ute på torget, lite obemärkt bakom ett staket, och sedan inne i stationen bakom en lutande glasvägg. Där visas också andra fynd som kom fram under byggandet av den nya Metrostationen på 1990-talet.

Bortglömda strömmar med märkliga namn

Förutom Kifissos, Ilissos och Eridanos korsades staden historiskt av många fler vattendrag. Några hade sina källor vid Lykabettos, andra vid Tourkovounia i nordöst, och de förde sitt vatten genom de områden som i dag utgör stadens hjärta.

Ett av dessa vattendrag är Podoniftis, Fottvättaren, med källor vid berget Penteli, norr om Aten. Den flyter ännu idag ovan jord på en ca 4 km lång sträcka. Vi har följt Podoniftis tidigare i våra upptäcktsfärder →

Andra äldre strömmar var Voidopnichtis – bokstavligen Oxdränkaren och Kyklovoros, vars bessynerliga namn fortfarande utgör en gåta för språkvetarna . De rann där vi idag går på välkända gator och vägar som Stadiou och Akadimias, eller genom nu tättbebyggda områden som Patisia och Kypseli. Namnen som lever kvar påminner om att Aten en gång var ett nät av floder, bäckar och strömmar som gav liv åt det attiska landskapet.

Avtäckning – visioner och risker

Det talas ibland om att Aten borde återfå sina floder, att de ska befrias från betongen och åter bli synliga. Förespråkare pekar på att en återöppning kan minska risken för översvämningar, skapa nya gröna rekreationsytor och öppna tillgången till ett mer naturligt stadsliv.

Enligt Europeiska Miljöbyrån kan restaurerade stadsvattendrag stärka den biologiska mångfalden och förbättra vattenkvaliteten. De kan också bidra till att sänka temperaturen i tätbebyggda områden – det som kallas den urbana värmeön, när staden blir varmare än sin omgivning på grund av asfalt och betong. Samtidigt kan det ge sociala och ekonomiska vinster- från hälsa och livskvalitet till investeringar, turism och stigande fastighetsvärden.

Men bakom visionen om öppna vattendrag döljer sig också en obekväm verklighet som inte får förbises. Många av Atens strömmar täcktes över för att skydda allmänheten från smittor och andra sanitära risker. Enligt seriösa röster i debatten måste dessa problem lösas först – annars riskerar återöppningen att bli en fara snarare än en gåva.

Karta över floder och vattendrag i Attika

Källor

Relaterade artiklar

Det okända Aten – Del 2

Okända vattendrag i Aten, del 1: Podoniftis, mitt i betongdjungeln

Mindre kända sevärdheter i Aten, en annorlunda guide, Del 1