Grekisk musik och hantverk: Besök hos en bouzoukimakare i Psyrri

I hjärtat av Aten, i Psyrri – en charmig och historisk stadsdel känd för sina livliga tavernor, musikbarer och småbutiker – ligger en liten men speciell musikverkstad. Här arbetar den hängivna och innovativa instrumentmakaren Giorgos Karellas.

Bland doften av träspån, ljudet av sandpapper som rispar och strängar som stäms förvandlas råa trästycken till instrument som bouzouki, baglama, tzoura och grekiska folkgitarrer. Med en passion som väcktes redan som tioåring i sin farfars snickeri har Giorgos ägnat sitt liv åt att förena traditionellt hantverk med nyskapande idéer.

Utöver att skapa instrument för hand har Giorgos också moderniserat branschen. I slutet av 1990-talet byggde han Greklands första webbshop för musikvaror – ett pionjärarbete som gjorde avtryck i en tid av förändring. För detta belönades han med ett pris från den grekiska regeringen för digital företagsamhet.

Men det är ändå i den fysiska verkstaden som hans passion lyser starkast – där varje instrument är en hyllning till Greklands rika musikarv och hantverkstraditioner.

Från lärling till mästerlig instrumentmakare

Giorgos Karellas resa började långt innan han satte sin fot i en musikverkstad. Redan som tioåring stod han vid sin farfars sida i ett snickeri, där träbitar förvandlades till vinfat, tråg och sadlar. Det var där hans kärlek till hantverket väcktes, en passion som skulle följa honom genom livet.

Hans fascination för ljud och musik tog fart i skolan, där han byggde sin första flöjt av bamburester. Hänförelsen fördjupades under besöken i ett närliggande kloster, där munkarnas olika signaler på träklockorna väckte en nyfikenhet för träets klang och akustik. Dessa tidiga upptäckter blev den unge Giorgos första möten med det magiska samspelet mellan trä och ljud – en kombination som lade grunden för ett liv ägnat åt den grekiska musikens värld.

– Så, Giorgos, berätta för oss, hur började du med det här yrket? Hur kom det sig att du fastnade för det?

– Det började när mina föräldrar skickade mig till Aten för att fira jul hos min farbror, säger Giorgos med ett leende. Han hade en musikverkstad, och jag spenderade hela dagarna där. Det var som att kliva in i en ny värld – dofterna, ljuden, verktygen. Jag blev direkt förtrollad!

– Jag var då fjorton år, fortsätter han. När jag kom tillbaka kunde jag inte släppa det. Jag tjatade på mina föräldrar att få flytta till Aten och börja arbeta hos min farbror.

– Och de gick med på det?

– Ja, med villkoret att jag skulle fortsätta skolan där. Men jag spenderade nästan all min tid i verkstaden ändå. Jag ville inte ens lämna verkstaden för lunch – så passionerad var jag.

– Jag stannade hos min farbror I 15 år, berättar Giorgos vidare. Jag lärde mig snabbt, men var ibland lite väl kaxig – sa att jag kunde göra saker bättre än honom! Men med tiden mognade jag och insåg hur mycket han faktiskt lärde mig.

Tradition möter innovation

Efter många år som lärling började Giorgos drömma om att skapa något eget. Han hade utvecklat en djup fascination för musikinstrument, och särskilt fioler lockade hans nyfikenhet.

– Under några år ville jag faktiskt bli violinmakare, berättar Giorgos. Det var något med fiolens form och ljud som fascinerade mig. Jag drömde om att studera i Cremona, Italien, men jag kunde inte språket, och det fanns många andra hinder på den tiden som gjorde det omöjligt för mig att ens tänka på det.

Trots att drömmen om fioler aldrig blev verklighet, ledde hans passion honom på andra vägar. Han reste till Tyskland, där han arbetade med moderna tekniker och byggandet av klassiska instrument. Där lärde han sig att kombinera sitt traditionella hantverk med nya metoder. Dessa erfarenheter formade hans syn på yrket.

– Tiden i Tyskland gav mig ett nytt perspektiv, säger han. Jag insåg att tradition och innovation inte behöver stå i konflikt – de kan förstärka varandra.

Efter 15 års lärlingstid och med erfarenheter från både Aten och utlandet, tog Giorgos slutligen det stora steget att öppna sin egen verkstad. Det var ett beslut som krävde både mod och envishet.

– Jag kände att det var dags, förklarar han. Jag ville skapa något som var mitt eget, där jag kunde använda det jag lärt mig och fortsätta utvecklas.

Med sin egen verkstad som bas fortsatte Giorgos att söka kunskap och inspiration. Han brevväxlade med skolor i Tyskland för att få tillgång till material och information om yrket. Men det var en utmaning – att hitta detaljer om instrumentbyggande var svårt, särskilt för någon som arbetade i Grekland.

– På den tiden var det inte som idag, förklarar Giorgos. Det fanns inget internet, och att få tag på rätt böcker eller manualer var nästan omöjligt. Jag fick studera på egen hand och lära mig genom att prova mig fram.

Trots svårigheterna gav han inte upp. Han tog varje möjlighet att lära sig mer, både genom brevväxling och genom att experimentera i verkstaden. Det var en tid präglad av både envishet och upptäckarlust, där varje framsteg blev en bekräftelse på hans passion för hantverket.

Nya roller inom hantverkets värld

Med sin verkstad i full gång och sina erfarenheter som grund tog Giorgos nästa steg i sin karriär – han blev lärare. När nya skolor för hantverk och instrumentbyggande öppnades i Grekland, blev Giorgos en av de första att anställas som lärare. Här fick han möjlighet att dela med sig av sin kunskap och inspirera nästa generation av instrumentmakare.

Hans passion för hantverket sträckte sig långt utanför verkstaden. Som lärare såg han det inte bara som sin uppgift att undervisa i tekniska färdigheter, utan också att förmedla respekt för traditionen och vikten av att ständigt utvecklas.

Samtidigt tog han på sig en annan viktig roll – ordförande i de grekiska instrumentmakarnas fackförening. Här kämpade han för bättre arbetsvillkor och för att lyfta fram yrkets betydelse i Greklands kulturella landskap.

– Det var en tid då mycket förändrades i branschen, och det var viktigt att vi höll samman, berättar Giorgos.

Hans engagemang i både utbildning och i fackligt arbete gjorde honom till en centralgestalt inom grekisk instrumentbyggnad, en position han använde för att lyfta hela yrkeskåren.

Yrket från dåtid till nutid

När den ekonomiska krisen slog hårt mot Grekland tvingades Giorgos att omvärdera sin situation. Det blev allt svårare att balansera arbete med utbildning och verkstaden. Till slut valde han att släppa alla andra åtaganden för att fokusera helt på sitt hantverk och de instrument som var hans livs passion.

– Berätta nu lite om själva yrket. Det måste vara ett yrke som sträcker sig långt tillbaka i historien – ett av de allra äldsta hantverken, det att bygga musikinstrument.

– Yrket har utvecklats långsamt över tid, förklarar Giorgos. Under det nygrekiska statens tidiga år, på 1800-talet, byggde musiker ofta sina egna instrument, men med tiden började yrket specialiseras, särskilt i städerna.

Under 1900-talet utvecklades bouzoukin med starka influenser från mandolinen och blev så småningom en symbol för grekisk musik, trots att den från början avfärdades av vissa samhällsgrupper.

– Bouzoukin blev ett instrument för revolutionära och kulturella uttryck, fortsätter Georgios, särskilt under mellankrigstiden och med rebetikons framväxt. Idag är bouzoukin Greklands mest ikoniska instrument och används av musiker över hela världen, och dess utveckling påverkas fortfarande av både samhällsförändringar och individuella innovationer.

Hur en bouzouki skapas – steg för steg

– Så, Giorgos, vad är det viktigaste för dig när du börjar bygga en ny bouzouki? Vad är det första du tänker på?

– Materialet, naturligtvis – träet, börjar Giorgos. Vi använder både inhemska träslag som valnöt och lind, och importerade material som rosenträ och ebenholts. Varje träslag har sina egna egenskaper och kräver olika behandling.

– Hur väljer du rätt trä för ett instrument?

– Det beror på hårdhet, elasticitet och hållbarhet, och förstås också på kostnaden. Vissa träslag är väldigt dyra. Det handlar om att skapa en balans mellan estetik och funktion. Instrumentet måste inte bara vara vackert – det måste också hålla över tid.

Giorgos visar på en bouzouki i sin verkstad:
– Den här är 20 år gammal, och just nu gör jag en allmän service på den. Men den fungerar fortfarande perfekt. En annan bouzouki, som hänger där borta, är över 30 år gammal. När grunderna är rätt håller instrumenten länge.

– Berätta kort om processen från trä till färdig bouzouki. Hur går det till?

– Först väljer jag materialet, ofta i samråd med kunden, förklarar Giorgos. Sedan börjar jag med formen, själva skrovet. Det är basen för instrumentet, och därefter bygger jag ljudskiktet – locket. Jag anpassar locket efter träets frekvenser innan jag monterar det. Till sist kommer halsen och greppbrädan, där jag ser till att de klarar strängarnas kraft.

– Har teknologin förändrat arbetet?

– Absolut. Jag använder både traditionella metoder och modern teknik som datorer och laser för större precision. Men till sist är det alltid händerna som gör slutfinishen.

– Och efter det?

– Då kommer lackeringen. Jag applicerar flera lager lack, med torktid mellan varje, beroende på luftfuktighet och temperatur. Sedan stämmer jag instrumentet och gör de sista testerna. Först då är det redo för leverans.

Ett hantverk som för grekisk musik vidare

Giorgos Karellas är inte bara en instrumentmakare – han är en bro mellan det förflutna och framtiden. I sin verkstad i Psyrri skapar han inte bara instrument, utan också en länk till Greklands rika musiktraditioner. Varje bouzouki, varje baglama och varje tzoura bär på en del av den grekiska själen, ett arv som Giorgos vårdar med omsorg och passion.

Hans berättelse är en påminnelse om att hantverk inte bara handlar om teknik, utan om kärlek till materialet, musiken och kulturen. Och när han stämmer de sista strängarna på ett nybyggt instrument, vet han att det inte bara är ett föremål som lämnar hans verkstad – det är en del av Greklands hjärta och själ som förs vidare.

---

Giorgos Karellas hemsida här>>

Relaterade artiklar: Grekisk musik på svenska del 1

Grekisk musik på svenska, del 1: Instrument, skalor, rytmer