Den antike reseskildraren Pausanias, som besökte Olympieion på 100-talet e.Kr., beskrev det som ett av de mest imponerande templen i världen. Han noterade de massiva korintiska kolonnerna och den storslagna statyn av Zeus, vilka vittnar om templets status som en symbol för makt och gudomlighet i både grekisk och romersk tid.

Står du mitt på platsen idag möts du av femton antika kolonner som reser sig mot himlen, deras utsirade kapitäl slitna av tiden, härjade av oväder, blixtar, stormiga vindar, krig och naturkatastrofer. En sextonde kolonn ligger omkullfallen, uppbruten i segment som om någon titan lämnat sitt verk halvfärdigt. Det är svårt att föreställa sig att detta en gång var ett av världens mest magnifika tempel – idag är det en fornlämning som andas både stillhet och svunnen prakt, insvept i den pulserande stadskärnans buller och brus.

Men bortom helgedomens storslagna historia finns också mindre kända berättelser, episoder som besökare sällan får höra.

Det förödande ovädret 1852

Den 14 oktober 1852 drabbades Attika av ett oerhört kraftigt oväder med intensiva regn och extrema stormvindar, vilket orsakade omfattande skador i staden. Många gator, bostäder och odlingar översvämmades, träd rycktes upp med rötterna och enkla hus kollapsade. I Pireus hamn spolades båtar upp på land, och delar av den Nationella Trädgården i Aten totalförstördes. Samma natt inträffade dessutom två jordbävningar, vilket förstärkte invånarnas känsla av undergång.

En av de mest betydande skadorna var kollapsen av en av de 16 stående kolonnerna i Olympieion. Denna kolonn, som hade stått i nästan två årtusenden, föll och bröts i 18 delar. Händelsen beskrevs som en ”nationell tragedi” och väckte stor sorg bland Atens invånare. Den tidens stora dagstidning ”Αιών” rapporterade:

”Men den mest tragiska av alla olyckor är att en kolossal kolonn från templet föll rakt ned i hela sin längd. Vi såg denna jätte, 22 århundraden gammal, ligga utsträckt på marken, uppdelad i 18 enorma segment, och vi kände Guds kraft – verkande antingen genom naturliga krafter eller som en moralisk påminnelse. Denna kolonn var den mellersta av de tre kolonner som stod separat från templets huvuddel.”

Efter händelsen beslutade myndigheterna att omge området med taggtråd för att förhindra stöld av delar från den fallna kolonnen. Denna åtgärd kritiserades dock för sin brist på estetik, och många föreslog att ett järnstaket mer värdigt platsens historiska betydelse skulle sättas upp.

Intressant nog blev den fallna kolonnen snart en del av stadens sociala liv. Kaféer och ölkrogar öppnade i närheten, och delar av kolonnen användes till och med som bord, vilket gav platsen en oväntad funktion som samlingspunkt för diskussioner och umgänge. Arkeologer och intellektuella protesterade under hela perioden mot att sådana verksamheter fanns så nära ett historiskt monument.

Pelarhelgonen på Zeus kolonner

Under den osmanska perioden i Aten tros templets kolonner ha blivit en tillflyktsort för asketiska munkar, så kallade pelarhelgon, eller styliter. Dessa asketer, som sökte andlig rening och närhet till Gud, sägs ha levt på toppen av de massiva pelarna, som mäter cirka 17 meter i höjd. Där byggde de sig små, enkla boningar och tillbringade sina dagar i bön och meditation. Lokala invånare ska ha skickat upp mat och vatten med hjälp av rep och hinkar.

Denna teori lyftes fram år 2017 av den brittiske författaren och forskaren Paul M.M. Cooper. Där pekade han på möjligheten att kolonnerna under århundraden användes av styliter. Han kom fram till denna teori genom att analysera historiska fotografier där han upptäckte en märklig struktur på toppen av en av kolonnerna. Strukturens regelbundenhet och placering fick honom att undersöka vidare, och genom att studera målningar, litografier och andra avbildningar från samma period kunde han dra slutsatsen att det rörde sig om en liten byggnad, troligen ett tegelhus, som användes av asketer.

Hans arbete, baserat på både visuella källor och historiska dokument, har skapat ny nyfikenhet kring platsens okända historiska aspekter. Även om det saknas omfattande samtida källor, ger teorin en unik inblick i hur dessa antika strukturer kan ha använts under osmansk tid. Teorin är inte fullt bekräftad, men den tillför en ny dimension till vår förståelse av helgedomens historia.

Enligt andra källor användes kolonnerna inte bara av kristna eremiter utan också av turkiska muslimska asketer. Det sägs också att etiopiska slavar betraktade Zeus tempel som en helig plats för bön och andakt, där de samlades och utförde ritualer, särskilt under tider av torka. Lokala legender berättar också om övernaturliga väsen som sades hoppa mellan kolonnerna under mörka och stormiga nätter. Dessa berättelser och traditioner belyser den mångfacetterade historien om Olympieion, där antik arkitektur, religiös hängivenhet och folklig mytologi sammanflätas.

Efter Greklands självständighet från Osmanska riket på 1800-talet inleddes ansträngningar för att stärka den nationella identiteten och återställa antika monument till deras ursprungliga skick. Som en del av dessa insatser beslutade myndigheterna att avlägsna alla strukturer som hade tillkommit under den osmanska perioden, inklusive styliternas små byggnader på Olympieions kolonner. En annan berömd struktur som revs på 1870-talet var det Frankiska Tornet på Akropolis.

Rivningen av styliternas boningar markerade slutet på denna unika religiösa praxis vid denna helgedom. Trots dessa åtgärder finns spår av pelarhelgonens närvaro kvar i konstverk från olika tidsepoker, vilket vittnar om deras historiska betydelse för Olympieion.

Dolda strukturer under templet har upptäckts

Som Greek Reporter nyligen lyft fram har ny forskning vid Atens tekniska universitet identifierat dolda strukturer under Zeus tempel i Aten med hjälp av avancerade geofysiska tekniker. Dessa metoder, som inkluderar markgenomträngande radar och 3D-avbildning, gör det möjligt för arkeologer att undersöka underjordiska formationer utan att behöva gräva.

Forskarna upptäckte ett nätverk av välvda tunnlar, som ursprungligen var en del av ett romerskt avloppssystem men senare återanvändes under det grekiska frihetskriget, 1821 – 1829. Dessutom avslöjade radaravbildning ett system av cisterner och dräneringskanaler norr om templet, troligen kopplat till dess ursprungliga vattenhantering. Dessa icke-invasiva metoder bidrar inte bara till det pågående restaureringsarbetet utan banar också väg för framtida arkeologiska genombrott.

Olympieion och Atens tidlösa arv

Aten är mer än bara en stad; det är en levande skildring av historiens gång. Här möts lager av klassisk antik arkitektur, hellenistisk kreativitet, romersk storhet, bysantinsk mystik och osmansk påverkan, som tillsammans har format dess identitet. Zeus tempel, med sina ståtliga kolonner och skiftande användningar genom århundradena, speglar dessa epoker på ett unikt sätt.

Varje epok har lämnat sina spår – från antikens helgedomar, där andlighet och kulturell symbolism blomstrade, till bysantinsk och osmansk mystik samt den muntliga berättartradition som senare tillkom. Det är just dessa många lager som gör Aten så fascinerande och ger platsens historia en djup och tidlös resonans.

Olympieion – modeller och rekonstruktioner

Vill du se hur Olympieion och dess omgivningar kan ha sett ut under antiken? Besök Ancient Athens 3D och utforska fascinerande rekonstruktioner av platsen, skapade av Dimitris Tsalkanis i samarbete med professor Chrysanthos Kanellopoulos vid Atens universitet.”

Källor: Wikipedia, mixanitouxronou.gr, in.gr, iefimerida.gr

Expeditionens guidade turer våren 2025 – se Aten med nya ögon

Är du redo att gräva djupare i berättelser som fortfarande viskas mellan ruinerna? Våren 2025 tar vi dig med till sidor av Aten som få känner till – där varje steg avslöjar nya lager av gömda eller glömda historier. Snart kan du boka din plats på våra uppdaterade guidade turer och bli en del av denna resa genom tid och rum. Håll utkik här för kommande datum och fler detaljer:

Relaterad artikel

Artemis tempel i Vravron

Murarnas tidlösa roll

Kallmurarna är mer än bara byggnadsverk – de är en väsentlig del av Kykladernas kulturella och landskapsmässiga identitet. De har skapat förutsättningar för lokala jordbrukssamhällen i århundraden. Idag är dessa murar en viktig påminnelse om traditionell arkitektur och hållbar användning av naturresurser.

Miljömässigt spelar murarna en avgörande roll för att bekämpa erosion och samla regnvatten i den torra kykladiska miljön. De stabiliserar sluttningarna och bidrar till att hålla markerna odlingsbara. Återställandet av dessa strukturer är därför inte bara en hyllning till det förflutna, utan också en investering i en hållbar framtid.

Längs branta sluttningar som sträcker sig från bergens toppar ner till havets kant, ligger terrasserna och kallmurarna som har format den grekiska ön Amorgos landskap och möjliggjort jordbruk i generationer.

Här, bland övergivna vinodlingar och steniga stigar, samlades entusiastiska deltagare från hela världen för att blåsa nytt liv i en tradition som riskerar att gå förlorad.

Den Amorgianska byggmästarkonsten

Nyligen anordnades det tredje seminariet i serien ”Η Αμοργιανή Μαστοριά” (Den Amorgianska byggmästarkonsten), med syfte att återuppliva och bevara traditionella byggnadstekniker.

Seminariet, organiserat av den ideella föreningen Mitato på Amorgos, blev en stor framgång som lockade lokala hantverkare, representanter från många andra öar, besökare från det grekiska fastlandet samt från flera andra länder. De träffades i fem dagar för att arbeta, lära av varandra och sprida sin kunskap.

Mitato på den grekiska ön Amorgos

Mitato: En stenhydda som erbjuder skydd åt herdar

Föreningen Mitato på Amorgos, är en ideell organisation grundad 2020. De arbetar för att skydda och lyfta fram öns natur- och kulturarv. Genom olika slags projekt, bl.a. seminarier om att bygga kallmurar och andra traditionella hantverk, strävar de efter att föra kunskap vidare till nya generationer, samtidigt som de kombinerar den med moderna metoder och teknologier. De utforskar också hur detta arv kan bidra till att skapa en unik och hållbar turism som stärker både lokalbefolkningen och besökarens upplevelse.

Platser som bär på både historia och framtid

Seminariet lockade deltagare från hela världen – från arkitekter och ingenjörer till jordbrukare och naturvårdare. Tillsammans med lokala hantverkare arbetade de för att återuppliva Amorgos historiska arv och ge landskapet en ny funktion i vår tid.

Den centrala hantverkaren som ledde fältarbetet är en traditionell byggmästare, känd för sin kärlek och hängivenhet till traditionell byggnadskonst – en kvalitet som gjort honom mycket eftertraktad i området.

Valet av plats för fältarbetet föll denna gång på området Palia Strata, nära byn Potamos på grekiska ön Amorgos, där branta sluttningar kantas av stenmurar och terrasser som berättar om generationers hårda arbete.

”Vi väljer noga platser som både kan gynna lokalbefolkningen och samtidigt lyfta fram miljöns värden,” berättar Semeli Drymoniti från föreningen Mitato.

Under de fem dagarna som seminariet pågick utfördes omfattande arbete med hjälp av deltagarna och inbjudna experter.

• 75 meter stödjande stenmurar restaurerades för att stabilisera marken ovanför.
• 100 meter av stigen i Palia Strata rensades och reparerades, inklusive en tidigare dold stenbelagd del.
• 11,5 meter av stigen förstärktes på en plats som hade eroderat.
• Nya stenstrukturer skapades längs en bäck för att bromsa vattenflödet.
• En övergiven brunn grävdes fram, reparerades och området kring den försågs med stenläggning och en skyddande mur.

Att bygga med sten och tradition

Under den praktiska delen av seminarierna arbetade man ute på fältet. Semeli Drymoniti invigde oss i processen bakom restaureringen och förklarade hur varje steg kräver precision.

”Vi börjar alltid med att rensa bort jord och sten för att blottlägga de stabila grunderna.
Med handverktyg som hammare och huggjärn formas sedan de lokala stenarna varsamt och staplas för att skapa hållbara strukturer”.

”Ett viktigt mål är att använda så mycket material som möjligt direkt från platsen, fortsätter Semeli, i årets arbete behövdes ingen sten alls transporteras in utifrån”.

För deltagarna är fältarbetet inte bara en praktisk erfarenhet utan också en chans att fördjupa sin förståelse för kallmursbyggandets roll och Kykladernas identitet.

Tankar och känslor från seminariet

För deltagarna och arrangörerna blev seminariet en upplevelse fylld av starka känslor. ”Det är en obeskrivlig glädje att se ett så stort arbete bli färdigt,” berättar Semeli Drymoniti.

”Att samla människor från olika delar av världen, tillsammans med lokala hantverkare, skapade en unik känsla av gemenskap”, fortsätter hon. ”Vi arbetade tillsammans, delade idéer och perspektiv, och knöt band som förhoppningsvis kommer att hålla länge.”

Deltagarna bestod av en brokig skara, alla förenade av en vilja att lära sig och bidra. ”Det är glädjande att se hur seminariet fortsätter att utvecklas och stärka sin plats,” tillade Semeli, som såg detta som ett tecken på att det finns ett växande intresse för att bevara Kykladernas kulturarv.

Arbetet gav också möjlighet till eftertanke och insikter. Många deltagare uttryckte hur givande det var att arbeta med stenarna under vägledning av mästare som har förvaltat detta hantverk i generationer.

Samtidigt betonade arrangörerna vikten av att bevara murarna som en levande del av landskapet. ”Våra insatser skyddar inte bara landskapet utan inspirerar också fler att engagera sig i det traditionella hantverket”.

Seminarierna har väckt diskussioner om turismens potential på Kykladerna. Mitatos medlemmar ser möjligheter i en turismmodell som kombinerar lokalt hantverk med ekonomisk utveckling.

”Ansvarsfull turism kan bli en positiv kraft för att återuppliva terrasserna och restaurera kallmurarna,” konstaterar Semeli Drymoniti.

Samarbeten mellan hållbarhetsexperter och lokalsamhällen kan visa vägen mot en mer hållbar besöksnäring.

Framtidsvisioner och nästkommande steg

Seminarierna om kallmurar på den grekiska ön Amorgos är inte bara till för att bevara en tradition – de är en del av ett större initiativ för hållbar utveckling i Kykladerna.

Under kvällarna hölls diskussioner och föreläsningar i en konferenslokal, där deltagarna utbytte idéer och planerade framtida initiativ.

Där diskuterades bland annat konkreta åtgärder för att skapa utbildningsprogram inom stenkonst, med målet att etablera skolor där hantverket kan leva vidare och inspirera nya generationer.

Föreläsningarna lyfte också fram internationella förebilder, som Irlands framgångsrika program för att bevara kulturarv och samtidigt skapa nya möjligheter för lokalsamhällen.

Genom nya samarbeten mellan Kykladernas öar och med stöd av internationella aktörer hoppas arrangörerna stärka kallmursbyggandets framtid. Strategin är inte bara att bevara landskapet, utan också att skapa ett globalt erkännande för detta unika hantverk som en förebild för hållbar utveckling.

”Det här handlar inte bara om tradition, utan även om att bygga en hållbar framtid för våra öar,” konstaterades det under seminariet.

Trots seminariernas positiva momentum är deltagarna medvetna om de komplexa utmaningarna med att bevara detta traditionella hantverk i en modern tid. Förhoppningsvis kan kommande seminarier och initiativ inte bara bidra till kunskapens överlevnad, utan också till dess fortsatta utveckling.

Upptäck mer om kallmurarnas värld

De seminarier som arrangeras på den grekiska ön Amorgos ger inte bara nytt liv åt uråldriga murar och stigar – de öppnar också dörren till en fascinerande tradition som fortfarande har en plats i dagens samhälle. Kanske kan du själv bli inspirerad att delta i framtiden eller lära dig mer om kallmurar och deras betydelse för landskapet och kulturen i Kykladerna.

Om du vill veta mer om den Amorgianska byggmästarkonsten, är du välkommen att delta i ett av Mitato Amorgos framtida seminarier. Som Semeli Drymoniti själv säger: ”Kom till våra seminarier och lär dig hur vi bygger – där kommer vi att avslöja flera av våra hemligheter!”

Föreningens hemsida med information om deras verksamheter når du här: http://mitato-amorgos.com/en/

Seminarierna stöds av flera aktörer, inklusive Greklands kulturministerium, Kykladiska museet, Cyclades Preservation Fund, m.fl. De anordnas av föreningen Mitato på Amorgos och står under Amorgos kommuns beskydd.
Bilder och video med tillstånd av Mitato på Amorgos.

Mer om den grekiska ön Amorgos här:

Vi har träffat Kostas Papatheodorou, ingenjören, arkitekten, konstnären och filosofen som skapat denna märkliga byggnad. Han bjöd in oss på en exklusiv privat guidning i det han kallar sitt livsverk.

Kyrkan Agia Foteini reser sig som en märklig syn i det öppna landskapet i Mantineia – en byggnad som på ett organiskt sätt kombinerar antika, bysantinska och orientaliska drag. Det är en kyrka som inte liknar någon annan, fylld av både sakrala och lekfulla element.

Kostas Papatheodorou – kyrkans skapare

När kyrkan byggdes i början av 1970-talet blev Kostas Papatheodorou en säregen syn för lokalborna. Sommar som vinter arbetade han hängivet bland spillror av övergivet material, som han förvandlade till sitt livsverk. En av byborna beskriver honom såhär:

Han kallades ”spöket i antika Mantineia” – en ensam figur som gick eller cyklade till kyrkobygget, där han högg i sten och gav nytt liv åt det som andra ansåg värdelöst. Under en period bodde han sex månader i ett tält vid byggplatsen för att spara tid. (Från magasinet lifo.gr)

Möte med en banbrytande konstnär

55 år senare träffar vi denna man i den avlägsna bergsbyn Levidi i norra Peloponnesos, där han idag bor, inte långt från Agia Foteini.

Han ger direkt intrycket av en välsinnad, enkel och ödmjuk människa. Som en varm och levande historieberättare, med glimten i ögat, delar han öppenhjärtigt med sig av minnen, reflektioner och incidenter från sin resa som skapare av Agia Foteini, en av de mest säregna grekiska kyrkorna.

Efter att vi bekantat oss med varandra, ber han oss vänligt att följa med honom hem för att hämta den nya ikonen han målat och som han vill installera i kyrkan.

Vi kommer till hans anspråkslösa bostad, en liten lägenhet på 15 kvadratmeter – sovrum, ateljé i ett, samt kokvrå och ett litet badrum. Efter att försiktigt ha packat in den fina ikonen, som föreställer Jesus hånad av romarna, bär han den själv, trots sin ålder, ut till bilen och sedan in i kyrkan.

Väl inne i kyrkan bestämmer vi tillsammans var ikonen bäst skulle passa att hängas upp. Därefter sätter vi oss ner på en kyrkbänk för att tala om hans livsverk.

Hans röst ekar i den sällsamma kyrkans valv medan han delar med sig av visionen, utmaningarna och inspirationen bakom skapandet av denna unika plats.

Kostas berättar att det var föreningen Mantineia-sällskapet som kontaktade honom i slutet av 1960-talet. De ville skapa en kyrka tillägnad Agia Foteini, men de ville ha en kyrka som skulle skilja sig från mängden.

– Jag kände direkt att detta var något speciellt, säger han och infogar att han genast sagt upp sig från kulturministeriet och flyttat till Tripoli för att påbörja sitt livsverk.

Vägledning djupt inifrån

Han gjorde snabbt en första skiss på kyrkan för att få byggtillstånd, även om byggnaden senare utvecklades i en helt annan riktning. När byggnationen började, upplevde han en stark inre vägledning.

– Det var som om något djupt inom mig vägledde varje litet steg, förklarar han. Det var dock inte som en riktig röst, mer som en djup känsla.

Kostas berättar att han och ett team av hantverkare påbörjade bygget med målet att skapa allt för hand, enligt gamla traditioner.

– Allt du ser här gjorde vi själva, med våra egna händer. Vi köpte aldrig någon färdig produkt. Arbetet var intensivt, pågick ofta dag och natt. Vi tillverkade egen tegelsten och byggde förstås utan cement.

Kostas övervakade varje steg med omsorg för att förverkliga sin vision in i minsta detalj.

Han pekar med engagerade gester mot de olika delarna i byggnaden. Först riktar han vår uppmärksamhet mot de unika valvbågarna och börjar utveckla sina tankar bakom deras form.

– Valvbågarna här är inte cirkelformiga, de utgör parabler, påpekar han och berättar att parabeln är en geometrisk båge som symboliserar något som sträcker sig mot oändligheten.

– Ser du där borta, fortsätter han att peka. Den högra kolonnen står helt upprätt, medan den vänstra har en svag lutning. Dess axel pekar mot Allhärskaren högst upp i kupolen.

Han syftar på den traditionella avbildningen av Kristus som Allhärskare/Παντοκράτορας – en målning som ofta återfinns högst upp i kupolen i grekisk-ortodoxa kyrkor och symboliserar Kristus som universums härskare.

– Jag målade honom med en liten tunn pensel, utan att följa någon skiss, idéerna kom spontant medan jag arbetade högt upp på byggnadsställningen.

För att spara tid brukade han den första tiden sova uppe i byggnadsställningen. Han berättar också om en uggla som varje tidig morgon kom och väckte honom. Kostas byggde ett bo av marmor åt henne, där hon senare fick ungar.

– Hon knackade på i kupolen med näbben varje morgon, vi hade blivit vänner, säger han med ett mjukt leende.

Marmor – ett egendomligt material

Kostas beskriver för oss även sin djupa vördnad för marmorn och hur han såg den som ett levande material.

– Marmor har en egen själ och vill formas och placeras på sitt rätta sätt. Varje bit måste placeras där den hör hemma, på rätt avstånd, i rätt form, med rörelsen åt rätt håll, säger han och pekar på detaljerna i kyrkan. Därför arbetade vi mestadels med handverktyg och använde sällan maskiner.

Kostas visar sedan på kapitälerna och andra dekorativa detaljer medan han beskriver hur han inspirerats av Greklands rika historia.

– Inspirationen är hämtad från alla grekiska tidsepoker, säger han, från den mykenska kulturen och den klassiska tiden till den bysantinska perioden, ända fram till dagens Grekland.

– Allt härinne talar, fortsätter Kostas vördnadsfullt. Allt vill berätta någonting. Ser du de olika färgerna och färgkombinationerna? De försöker också kommunicera något.

Han påpekar även att byggnaden helt saknar räta vinklar, och att den därför ser lite skev ut.

– Det är som om kyrkan lever, den ser skör ut – nästan lite bräcklig. Men det är just det som ger den ett organiskt liv, den är som en levande varelse, säger han med ett hemlighetsfullt leende. Den tillhör definitivt inte någon känd arkitektonisk stil.

Jag passar på att berätta för Kostas hur jag hade upplevt kyrkan vid mitt första besök – som en sällsam blandning av antikt, bysantinskt och modernistiskt, med surrealistiska och nästan komiska inslag. Kyrkan hade förefallit mig skranglig, nästan som Karagiozis’ ruckliga bostad.

– Ja, skranglig är ett bra ord, håller Kostas med. Men bakom det skrangliga, förklarar han, finns en högre form av matematik, inte den vi lär oss i skolan.

– Men denna blandning av kristet och antikt, hur reagerade folk på det när de såg vad som höll på att växa fram?

– De flesta tyckte om hur kyrkan såg ut. Speciellt Mantineia-sällskapet som finansierade verket. De stöttade mig genom hela processen.

Men sen skakar Kostas på huvudet när han minns de negativa reaktionerna.

– Tyvärr försökte dock en del sätta hinder för mig, säger han lågmält. En gång försökte de till och med skaka byggnadsställningen för att få mig att ramla ner. Andra sköt med hagelbössa mot taket när jag sov där inne, mest för att skrämmas.

Men Kostas gav sig inte utan fortsatte sitt arbete oförtröttligt. Trots de många utmaningarna och motståndet från vissa, fortsatte han med orubblig beslutsamhet.

– Godkände den officiella kyrkan det som började växa fram?

– I början var de skeptiska, men till slut godkändes det, om än med viss förbehållning. De vanliga prästerna älskar kyrkan som den är, men bland biskoparna finns delade meningar. Vissa har invändningar mot både stort och smått; det är svårt att förklara för dem vad det handlar om.

– Men vanligt folk då?

– Vanligt folk älskar Agia Foteini! Många vill gifta sig och döpa sina barn här.

Mycket mer än en kyrka

Kyrkan har blivit en älskad plats för bröllop och dop, men för Kostas är den så mycket mer. För honom är Agia Foteini som en del av hans egen kropp, en levande förlängning av honom själv.

– Gud kan bara uttryckas med symboler, och det är genom symboler som byggnaden talar, förklarar han.

– Byggnadens syfte är att förena det mänskliga med det gudomliga. Det gudomliga kan skönjas i varje byggnadssten, i rörelsen och i riktningen varje del pekar emot.

Kostas berättar också om en märklig upplevelse dagen innan kyrkans centrala ikon av helgonet Agia Foteini skulle sättas upp. Vid cypressen utanför kyrkan såg han ett silvervitt ljus stråla ut från trädet.

– Det var som många svärd av ljus som riktade sig emot mig. Jag tror det var Agia Foteini själv som uttryckte sin glädje, säger han med ett eftertänksamt leende.

Vid denna punkt ville jag föra diskussionen vidare, men märkte att hans tal började mattas av.

– Nu är jag verkligen trött, säger han stilla. Jag har egentligen tusentals saker att berätta, men jag kommer inte klara det, så vi måste avsluta, ursäktar han sig.

Den privata guidningen och Kostas fascinerande berättelser öppnade upp en ny dimension för mig, där jag såg kyrkans sten och symboler som ett uttryck för människans längtan, tro och skaparkraft genom historien.

Kanske ligger Agia Foteinis sanna värde i den känsla av evighet och närvaro som genomsyrar varje hörn – en känsla som Kostas har vävt in i varje detalj, där det mänskliga och det gudomliga möts i en tyst dialog som fortsätter, långt efter att orden har tystnat.

Relaterad artikel: På avvägar i norra Peloponnesos