I första delen av vår resa i norra Peloponnesos hade vi kommti fram till Mantineia, där de antika ruinerna i kombination med den fantastiska naturen bjöd oss på en förtrollande färd genom årtusendena. I denna andra del färdas vi vidare på slingrande vägar genom den magiska högplatån.
En egendomlig helgedom
I hjärtat av bergsslätten finns en unik byggnad med en minst sagt ovanlig arkitektur: kapellet Agia Foteini , byggt under 1970-talet. Med sin fascinerande blandning av bysantinska element, antik grekisk arkitektur samt en del modernistiska inslag, sticker den ut som ett udda monument i mitten av högplatån.
Kyrkan konstruerades med endast återvunna material vilket var ovanligt då den byggdes. Arkitekten som ledde arbetet, Kostas Papatheodorou, betraktade detta som sitt livs verk och övervakade varje detalj noggrant.
Inuti kyrkan finns ikoner och mosaiker med motiv från både kristendom och grekisk mytologi. Här avbildas helgon som påminner om antika filosofer. Även avbildningarna av Jesus och Jungfru Maria, har fått en mer modern prägel än vad som brukas i ortodox ikonografi.
Den Grekiska Kyrkan motsatte sig initialt dessa ingrepp men den lilla kyrkan godkändes som ortodoxt tempel till slut. Idag är Agia Foteini en populär plats för bröllop och dop, uppskattad för sin unika arkitekurstil och betydande kulturella värde.
Kapsia-grottan, ett naturens glyptotek
Efter att ha lämnat den besynnerliga lilla kyrkan fortsätter vi vår resa genom Mantineias bergsslätt, fram till den relativt okända Kapsia-grottan. Den är rankad som en av de tio mest imponerande grottorna i Grekland och beundrad för sina unika och färgrika stalaktiter och stalagmiter. Den upptäcktes 1887 av den franske arkeologen Gustavus Fuser och har sedan dess blivit en betydande plats för speleologisk forskning.
”Miraklernas sal” är utmärker sig speciellt för sina fantastiska formationer i starka röda, gula och blå nyanser.
Inne i grottan har man hittat mänskliga benrester och lerkärl som vittnar om en katastrofal översvämning under medeltiden, då människor tog sin tillflykt till grottan men blev instängda och drunknade. Utgrävningar har även avslöjat spår av äldre fornlämningar som visar på mänsklig närvaro redan från yngre stenåldern.
Högt upp i Moreas berg
Det bär av uppåt nu, längs slingrande serpentinvägar, högt upp till Peloponnesos bergstrakter, med toppar på över 2000 meters höjd. I väst reser sig den majestätiska Erymanthos, i öst imponerar bergskedjan Kyllini och i norr Aroaneia-bergen, eller Helmos som de också kallas. Bland dramatiska sluttningar och djupa, skogklädda dalar, möter vi en annorlunda värld av storslagen naturskönhet och uråldrig historia.
Vårt mål är floden Ladons källor, som anses vara en av de vackraste platserna i hela denna landsdel. Från källorna forsar det kristallklara vattnet fram genom grönskande landskap och skapar en idyllisk miljö. Floden slingrar sig genom dalgångar tätt beväxta med plataner och har historiskt varit känd för sin ypperliga naturskönhet och sina klara porlande vatten.
Den antike geografen och upptäcktsresande Pausanias beskrev Ladon som jordens vackraste flod. Den är idag ett populärt mål för naturälskare och äventyrare. Längs floden finns också flera forellodlingar, där man kan avnjuta en måltid intill de strida forsarna och insupa områdets rofyllda atmosfär.
Tyska befästningar från andra världskriget
De tyska artillerifästningarna från andra världskriget dyker upp här och där under vår resa, särskilt på strategiskt viktiga platser. Dessa lämningar vittnar om en mörkare period i Greklands historia och påminner oss om de konflikter som har format landet. De förfallna, betongbunkrarna och kanonställningarna, står som tysta vittnen över de krigshändelser som utspelade sig här. De ger oss en insikt i den geostrategiska betydelsen av dessa trakter och påminner oss om de svårigheter som folket genomlevde under krigets dagar.
Pausanias vinranka
Vid den lilla byn Pagrati, strax söder om Ladons källor, stannar vi till för att beskåda den legendariska vinrankan som Pausanias, redan år 200 e.Kr. beskrev som ett anmärkningsvärt fenomen. Belägen i Kalavryta kommun, i norra Peloponnesos, tros denna uråldriga ranka vara över 2 200 år gammal. Den beräknas ha en total längd på över 100 meter.
Vinrankan har genom århundradena växt ihop med andra lokala plantor och är idag ett skyddat naturminnesmärke. Trots att den inte bär frukt, blommar den varje vår och utgör en imponerande och sällsynt syn. Vinrankans förvridna och knotiga grenar sprider sig över Agios Nikolaos kyrkans stora trädgård, vilket gör platsen en unik och fascinerande attraktion att besöka.
Miljömuseet vid Stymfaliasjön
Efter att ha utforskat många fascinerande platser på vår resa, avslutar vi vår färd genom att besöka det enastående Miljömuseet vid Stymfaliasjön. För att komma dit färdas vi åter på vindlande vägar som skär genom det oerhört vackra landskapet i Korinth-regionens höga bergstrakter.
På en platå omgiven av majestätiska berg, vilar sedan urminnes tider den legendariska sjön Stymfalia, känd för Herakles bragd att dräpa de köttätande fåglarna, Stymfaliderna. Miljömuseet ligger som en undangömd pärla vid sjöns sida.
Stymfaliasjön är en viktig del av regionens ekosystem och ingår i det europeiska nätverket av skyddade områden, NATURA 2000. Miljömuseet vid Stymfaliasjön spelar en viktig roll i att öka medvetenheten om ekologisk balans och behovet av att skydda miljön.
Museet är uppdelat i två huvudsektioner: den första fokuserar på miljön och presenterar regionens unika geologi, flora och fauna. Den andra beskriver hur dessa naturliga förutsättningar genom årens lopp har påverkat mänskliga aktiviteter som jordbruk, fiske och biodling.
Byggnaden, med sin glasfasad och panorama-utsikt över sjön, harmoniserar väl med det omgivande landskapet och erbjuder en vacker utsikt över området.
Museet använder olika uttrycksmedel och audiovisuella verktyg för att förbättra besökarens upplevelse. En av de mest imponerande permanenta utställningarna är ett tvärsnitt av sjön, där besökarna kan observera lokala växter och fiskar på nära håll.
Miljömuseet öppnades år 2010 som en del av The Piraeus Bank Group Cultural Foundation- PIOPs museinätverk, i samarbete med EU och den grekiska staten. Nätverket består av sju olika temamuseer utspridda över hela Grekland. Läs mer om museinätverket här >>
En mer detaljerad artikel om museet, dess utställningar och betydelse för regionens kultur och miljö kan du hitta här:
Du kan också ladda ner museiguiden som pdf här>>
Vår resa fortsätter
Denna resa genom Peloponnesos har varit en djupdykning i det genuina Grekland, där varje steg avslöjat nya lager av dess natur- och kulturarv. Vi har vandrat längs uråldriga vägar, mött spår av mytologins gudar och hjältar, och förundrats över landskapets mångfald. Från stilla sjöar och dolda stränder till övergivna tågstationer och krigsbefästningar, varje plats har berättat sin egna unika historia.
Vi har inte bara utforskat fysiska platser, utan också rest genom tidens lager, där varje epok har satt sitt avtryck på landskapet. Vi har smakat på lokala viner, vandrat genom antika ruiner och upplevt naturscenerier som inspirerat poeter och vetenskapsmän.
Men detta var bara början. I framtida inlägg kommer vi att dyka ännu djupare in i varje enskild plats vi här beskrivit och utforska ännu mer av den mångsidiga peloponnesiska halvön.
Anslut – helt gratis – till Expeditionen för att hålla dig ajour med nya inlägg och andra uppdateringar.
Gå till första delen av serien På avvägar i norra Peloponnesos här>>
Urval av bilder från Del 1
Källor: Wikipedia
https://spilaiokapsia.gr/en/main-home
Pireus Bank Group Cultural Foundation