I vår serie På avvägar i norra Peloponnesos kommer vi att göra en spännande resa längs de gamla vägarna, från Aten ända till magiska högplatån Mantineia, innan vi ger oss upp i Moreas mytomspunna berg. Följ med Expedition Grekland på denna annorlunda upptäcktsfärd.
Den gamla nationella vägen, Παλαιά Εθνική Οδός, från Aten till norra Peloponnesos, slingrar sig igenom ett omväxlande och högst imponerande landskap, som man går miste om när man reser via den nya snabba Olympia-motorvägen. Den gamla vägen är visserligen svårare att färdas på och resan blir betydligt långsammare, men bjuder på en riktig djupdykning i det som utgör det genuina Grekland.
Den svåra passagen mellan Attika och norra Peloponnesos
40 km väster om Aten kör vi igenom Kakia Skala, också känd som Skirons klippor. Det är en dramatisk och mytomspunnen region där landskapet är lika farligt som det är vackert. Kakia Skala har sedan antiken betraktats som en svår passage mellan Attika och Peloponnesos, alltid fruktad för sina faror. Även i modern tid har sträckan varit ökänd för sina många trafikolyckor.
Enligt grekisk mytologi, lurade här banditen Skiron på sina offer. De blev tvingade att tvätta hans fötter, innan han sparkade dem ned för stupet till ett väntande sköldpaddsliknande monster.
Den smala vägen som slingrar sig längs klippkanten erbjuder en nervkittlande färd, där varje kurva avslöjar nya, hisnande vyer över det Egeiska havet. Det är en plats som påminner besökaren om Greklands rika och ofta dramatiska historia.
Efter att ha passerat Kakia Skala och innan vi når norra Peloponnesos, lockar små avstickare från den centrala vägen med flera okända, paradisiska stränder. Här kan man finna en fridfull tillflykt som inte många känner till. Små tavernor längs kusten erbjuder havets läckerheter, serverade med en enkelhet som bara de initierade får åtnjuta. Dessa dolda pärlor, långt från de sedvanliga turiststråken, bjuder på en autentisk och rofylld upplevelse, där tiden verkar stå stilla.
Vid Korintkanalens mynningar
När vi närmar oss Korintkanalen, tar vi en liten omväg via kanalens norra mynning och fornlämningarna vid Diolkos. I antiken började här en stenlagd väg som möjliggjorde transport av båtar över land, från Korintiska viken till Egeiska havet. Detta gjorde det möjligt för fartyg att undvika den farofyllda och långa omseglingen av den Peloponnesiska halvön.
Vid norra mynningen i Diolkos, såväl som vid den södra där det lilla samhället Isthmia ligger, finns idag små självsänkande broar som elegant dyker under vattenytan när båtar passerar. Från broräckena kan man beskåda de stora reguljära broarna som sträcker sig över Korintkanalen, ett imponerande skådespel som får oss att tänka på både antik ingenjörskonst och modern teknik.
På vinets vägar i Nemea
Vi passerar Korinth och fortsätter vår resa till Nemea, en region känd för sina rika vinodlingar. Nemea är hem för Agiorgitiko-druvan, som producerar ett av Greklands mest respekterade viner.
Området har också djupa historiska rötter. Den utgjorde en gång platsen för de Nemeiska spelen, en av antikens viktigaste idrottstävlingar. Även legenden om Herakles och lejonet från Nemea ger en mytisk aura till hela regionen.
Längs de så kallade vinets vägar i Nemea finns en uppsjö av lokala vinproducenter som även erbjuder möjligheter till vinprovning. Det böljande landskapet, med sina vidsträckta fält av gröna vinrankor, frodiga bergsplatåer och pittoreska byar, bjuder resenären att utforska den på djupet, till fots eller med bil.
De mykenska pyramiderna
Vår resa tar oss nu till byn Elliniko, strax sydväst om staden Argos. Där står den bäst bevarade av de berömda mykenska pyramiderna – fascinerande strukturer vars ursprung och syfte fortfarande diskuteras livligt av forskare.
Det råder delade meningar om när pyramiden i Elliniko byggdes. De flesta uppskattningar placerar dess uppförande runt 4e århundradet f.Kr., medan nyare dateringsmetoder har föreslagit att den kan vara så gammal som från mitten av 3e årtusendet.
Pausanias, den antike grekiske upptäcktsresande geografen, beskrev ca 200 e.Kr. ett liknande byggnadsverk i området som han ansåg var ett gravmonument för soldater som stupat i strid. Andra teorier föreslår att pyramiden kan ha fungerat som en fästning eller signalstation.
Dessa antika strukturer visar de tekniska färdigheter som en gång i tiden utövades här. I området finns även många andra viktiga fornlämningar, vilket gör regionen Argolis till en plats av stor arkeologisk och kulturell betydelse.
Vattendyrkan vid Lerna
Vi följer i mytologins fotspår till sumpmarkerna vid Lerna, platsen där Herakles utkämpade sin episka strid mot den Lerneiska Hydran. Detta område, vid Argolis-buktens västra kust, var en gång tätt förknippat med den antika kulten av det flytande elementet, vilket ger Lerna en särskild plats i grekisk mytologi och historia. Här har sedan urminnes tider guden Poseidon dyrkats. Här fanns också den mytiska sjön Alkyonia, som ansågs vara bottenlös och en av ingångarna till underjorden – Hades rike.
Lerna har genom tiderna beskrivits på många sätt: som en flod, en källa och en sjö, och även som en slätt. Utgrävningar under de senaste åren har påvisat mänsklig närvaro sedan yngre stenåldern. Dessa olika beskrivningar speglar den rika och komplexa historia som präglar denna plats.
Peloponnesos övergivna järnvägsnät
Längs hela vår resa stöter vi på många övergivna tågstationer, överbevuxna järnvägsspår, kvarlämnade rostiga lok och gapande tomma personvagnar. Det är resterna av vad som inte alltför länge sedan var ett smalspårigt men vitalt järnvägsnät som spände runt Peloponnesos. Det sträckte sig genom magnifika bergsområden, slingrade sig mellan pittoreska byar och erbjöd fantastiska vyer .
Efter andra världskriget började järnvägen sakta förfalla. Trots ständiga reparationer och försök till återuppbyggnad ledde de senare årens ekonomiska kriser till att all gods- och passagerartrafik på Peloponnesos smalspåriga järnvägsnät avbröts 2011.
Idag ligger spåren övergivna, täckta av löv och rost, som tysta vittnesbörd om en svunnen era av grekisk industri och transport.
Bergsslätten Mantineia
Härnäst träder vi in i regionen Arkadien och färdas genom det böljande landskapet på högplatån Mantineia. Vi beundrar solens förtrollande ljus som reflekteras över de mjuka kullarna och frodiga ängarna. Mantineia är inte bara känd för sin naturskönhet, utan även för sin historiska och kulturella betydelse.
Mantineia ansågs vara guden Poseidons födelseplats. Havets gud har varit områdets beskyddare sedan urminnes tider. Denna region i Peloponnesos hjärta har inte bara starka mytologiska anknytningar, utan har också spelat en viktig roll i historien.
Det finns här åtskilliga fornlämningar som vittnar om mänsklig aktivitet redan från förhistorisk tid. När vi färdas genom Mantineia och ser ut över de vidsträckta vyerna, sveps vi med i historiens djupa strömmar. De antika ruinerna i kombination med den fantastiska naturen bjuder oss på en förtrollande resa genom årtusendena
På avvägar i norra Peloponnesos, del 2
I nästa del av vår serie kommer vi att besöka en egendomlig helgedom: Agia Foteini, med sin fascinerande blandning av bysantinska, antika grekiska och modernistiska element. Det lilla kapellet sticker ut som ett udda monument i mitten av högplatån Mantineia.
Vi ska vidare ta oss upp för Moreas höga bergkedjor och utforska floden Ladons källor vilka enligt Pausanias är den vackraste platsen i världen…
Anslut – helt gratis – till Expeditionen för att hålla dig ajour med nya inlägg och andra uppdateringar.
Missa inte del 2 av vår serie: På avvägar i norra Peloponnesos.
Urval av bilder från del 2
Källor: Wikipedia
https://spilaiokapsia.gr/en/main-home
Pireus Bank Group Cultural Foundation