De antika Olympiska spelen – från mytologi till historia

De antika olympiska spelen var mer än bara atletiska tävlingar – de var en viktig del av den grekiska kulturen, där idrott, religion och samhälle smälte samman. Vid den heliga platsen Olympia samlades grekiska stammar sedan urminnes tider för att hylla sina gudar, tävla i idrott och befästa sin enhet.

Notis: Detta är en omarbetad artikel skriven av Georgios Xyftilis som publicerades i tidskriften Sport & Affärer, år 2008 . Du kan ladda ner tidskriftens kompletta eventnummer i pdf-format här>>

Spelen hölls till guden Zeus ära i helgedomen Olympia vart fjärde år och finns dokumenterade från år 776 f.Kr. fram till slutet på 300-talet e.Kr. när de slutligen lades ned.

Ode till de Olympiska spelen, fritt efter Pindaros:

Såsom vattnet är det mest värdefulla av elementen,

och guldet dyrbarast bland ämnena,

som solen skiner starkast bland stjärnorna,

så överglänser Olympia och beskuggar alla andra tävlingar.


Helgedomen Olympia

Olympia var inte en antik grekisk stadsstat eller ens en stad, men den var en av de heligaste platserna för hellenerna sedan urminnes tider. Här hade tydligen de olika grekiska stammarna sedan gammalt samlat sig för att offra till gudarna och förstärka den panhelleniska identiteten.

De antika olympiska spelen: helgedomen Olympia
Den antika helgedomen i Olympia: Public Domain

Under klassisk tid var Olympia en imponerande och praktfull plats att skåda. Förutom de mångtaliga idrottsanläggningarna fanns där också det Olympiska Parlamentet, det ståtliga Rådhuset – Prytaneion, där den eviga Olympiska Elden hölls. Det fanns också vattenledningsverk, varma källor, badanläggningar, residenser, träningslokaler, hundratals tempel , statyer och monument tillägnade hjältar, gudar och forna olympiska segrare.

Det ståtligaste av alla tempel var Zeustemplet där den gigantiska Zeus-statyn stod. Detta var skulptören Phedias mästerverk och ett av den antika världens sju underverk.

Zeus statue at Olympia
Konstverk av Quatremère de Quincy – Kansalliskirjasto, Public Domain

Spelen i tiden

Forskarna är ännu inte helt eniga om när de allra första spelen i Olympia egentligen ägde rum. Men flera antika skrifter och arkeologiska fynd påvisar att deras rötter kan spåras tillbaka till uråldriga begravnings- eller fruktbarhetsritualer, långt innan 776 f.Kr, året då de första spelen anses ha tilldragit sig.

Detta år var också den s.k. olympiska kalenderns begynnelseår. Kalendern var baserad på fyraårsperioderna mellan de olympiska spelen och varje sådan period kallades en olympiad. I traditionen går emellertid de antika olympiska spelens rötter tillbaka ända till den mytologiska tidens gåtfulla och dunkla landskap.

I flera myter berättas att området kring den heliga lunden Altis i Olympia var skådeplatsen där den unge guden Zeus slutligen besegrade sin far, titanen Kronos, och intog sin plats som gudars och människors fader. Han grundade spelen till minnet av denna stora seger.

Men andra myter uppger den panhellenska hjälten Herakles som de antika olympiska spelens grundare. Enligt traditionen var det han som i Altis planterade det heliga olivträdet med vars kvistar man flätade κότινος/kotinos – kransen med vilken de olympiska segrarna kröntes.

Det sägs också att det var Herakles som med sina kliv mätte upp det senare standardiserade antika grekiska längdmåttet stadium, vilket i Olympias arena har uppmätts till 192,7 meter.

Krans av olivkvist, Wikipedia

Hjältedyrkan och legender

För de antika grekerna var hjältedyrkan oerhört viktig, och många lokala hjältar hyllades minst lika mycket som de olympiska gudarna. I Olympia, vid Zeustemplets östra sida, fanns legenden om hjälten Pelops inristad på framträdande plats. Pelop har gett sitt namn till hela den stora halvön Peloponesos(Pelops ö).

Pelops, Tantalos son och prins av Lydien, sökte Hippodameias hand, dotter till Oinomaos, kung av den till Olympia närliggande staden Pisa. Kungen utmanade Pelops att med livet som insats tävla mot honom i kappkörning med spann. Ingen av Hippodameias tidigare friare hade klarat sig levande ur denna sport.

Men Pelops var listig. Han mutade kusken Myrtilos att sabotera det kungliga spannets hjul. På detta sätt störtades kung Oinomaos i döden och den Lydiske prinsen gifte sig med Hippodameia, blev kung över Pisa och grundade de Olympiska Spelen till minnet av denna triumf.

De antika olympiska spelen: internationell prägel

De antika olympiska spelen var stora folkfester som drog tiotusentals deltagare. Man beräknar att c:a 45 000 åskådare fick plats bara inne i stadionbyggnaden. Under den klassiska tiden varade festiviteterna i fem dagar och kulminerade med det praktfulla olympiska tåget.

Den första dagen var tillägnad guden Zeus, med viktiga ceremoniella ritualer där man svor den olympiska eden och offrade 100 oxar till gudens ära. Olympia myllrade av folk och liv under dessa färgstarka festivaler. Besökare kom så långt som från de avlägsna grekiska kolonierna i Nordafrika, Sicilien och Svarta Havet.

Förutom idrottstävlingarna pågick där också sång- och musiktävlingar, skalder reciterade poesi, filosofer framställde sina teorier, teaterpjäser presenterades, kommersen i marknaden flödade, talare spred sina budskap till folket, stora banketter och andra sammankomster anordnades.

Den antika grekiska nakenheten

I de flesta grenarna tävlade idrottsmännen nakna. Den nakna och vältränade mänskliga kroppen var för de antika grekerna naturens fulländade verk vad gäller harmoni och skönhet. Ordet gymnasium härstammar från grekiska γυμνός/gymnos som betyder naken. Gymnasier kallades ursprungligen anläggningarna där man med kombination av idrott och musik tränade både kropp och själ. I antiken ansågs dessa två utgöra en odelbar helhet.

Kvinnorna

Som det kanske är bekant, fick kvinnor inte delta i de antika olympiska spelen. Gifta kvinnor fick inte ens vara åskådare. Vad som är mindre känt är att kvinnorna hade sina egna spel i Olympia som också pågick varje fyraårsperiod. De kallades Heraiaspelen och var tillägnade den stora gudinnan Hera. Det är ännu okänt om män fick närvara vid de kvinnliga spelen.

Vapenvilan som inte var fred

De antika olympiska spelen hölls alltid på sommaren, men forskarna är inte ense om den exakta tidpunkten. De flesta hävdar att de sammanföll med den första fullmånen efter sommarsolståndet.

En månad innan denna tidpunkt sändes spondoforoi – speciella sändebud – ut i hela det antika Grekland för att förkunna den berömda Olympiska vapenvilan.

Det har visat sig att denna vapenvila inte betydde någon allomfattande och universell fred mellan stadsstaterna. Det rörde sig snarare om en gammal konvention som tillät idrottare, tränare, funktionärer och åskådare att genom krigszonerna ta sig till Olympia trygga och ostörda.

De enskilda grenarna

Vid de allra första olympiska spelen fanns bara en enda idrottsgren: löpning på rak-sträcka av en stadiumlängd, 192,7 meter. Under olympiadernas lopp lades emellertid flera grenar till: löpning av längre distanser upp till 24 stadier (c:a 4600 m.), kappritter,kappkörningar med spann, brottning, boxning, den populära men farliga kampsporten Pankration, löpning i full rustning, samt femkamp med bl.a. längdhopp, spjut och diskus m.m.

Romersk kopia av Myrons berömda skulptur ”Diskuskastaren”. WikimediaCommons

Spelen leddes av speciellt utvalda domare hellanodikerna som hade stora befogenheter och var mycket högaktade. Klädda i skinande purpur och med lagerkransar runt huvudet gick de allra först i det olympiska tåget. Hellanodikerna vakade inte endast över själva spelen utan även över idrottsmännens träning och levnadssätt.

Olympia ödeläggs

De antika olympiska spelen, som oavbrutet hade varat i 1 116 år, lades till slut ned i slutet av 300-talet e.Kr. De sista dokumenterade spelen ägde rum 393. Ett par år senare ödelades helgedomen av en stor brand och de resterande monumenten förstördes eller forslades bort till det bysantinska rikets huvudstad Konstantinopel.

En serie av senare jordbävningar begravde resten av byggnaderna och det heliga Olympia täcktes till slut av lera och föll i glömska. 1500 år senare upptäcktes Olympias ruiner av tyska arkeologer och med initiativ av fransmannen Pierre de Coubertin återupptogs de Olympiska Spelen 1896, i Aten. Segrarna i de första moderna olympiska spelen fick förutom medalj även en vildolivkvist från Olympia.

Källor förutom de som anges i texten: Grekiska Wikipedia, Grekisk Mytologi, Andreas Georgiou, Olympia-Greece

Flera artiklar om antika Grekland hos Expeditionen hittar du här>>

Rulla till toppen