Öluffa på 1970-talet, Uffes grekiska irrfärder, del 1

Öluffa! Ordet smakar gott och det smakade kanske lite extra spännande i kombination med orden Interrail och tågluff under 1970-talet. Det var då jag började, som så många andra, att tågluffa till Grekland. Idag finns många kloka tips på sociala medier hur man enklast tar sig runt i den grekiska övärlden. Det var inte alls lika lätt att inhämta information om landet i mitten på 70-talet. När jag idag läser dessa samtida tips dyker det genast upp en massa minnen från mina (för)historiska irrfärder och äventyr.

Här följer därför några rader om de första resorna jag gjorde till det land som kom att bli mitt favoritland. Mitt resande dit har fortsatt sedan dess och kommer förhoppningsvis att fortsätta flera år till.

1976. Den första färden

Stockholm – Köpenhamn – Hamburg – München – Milano – Bologna – Brindisi – Korfu – Aten – Ios – Sikinos – Thessaloniki – Amsterdam

Tack vare Interrailkortet kunde man på den tiden och på ett billigt sätt ta sig runt i Europa och därmed få möjligheten att se stora delar av de länder där kortet gällde. 1976 höjdes åldersgränsen för Interrailkort till 23 år (från 20 tror jag) så jag hade ett par år på mig att hoppa på tågen till kontinenten och så småningom till Grekland.

Redan 1975 började jag resa runt med tåg, men mest i Spanien och Frankrike. Jag stötte då ofta på en hel del andra tågluffare som hade rest runt i Grekland. De var överförtjusta efter sina besök i ett land som hade lyckats bli av med militärjuntan för bara något år sedan och som andades positivism, glädje och möjligheter. I slutet av sommaren befann jag mig vid franska Rivieran och insåg att varken tid eller pengar skulle räcka för att fortsätta till Grekland. Men redan då fattade jag beslutet. Nästa sommar skulle interrail-resan genom Europa leda till det efterlängtade Grekland. Och året därpå blev drömmen verklighet.

I Uffes fotspår upplever idag en ny generation resenärer samma äventyrsfyllda frihetskänsla på tåg genom Europa. Och med tåget tar du dig inte bara bekymmerslöst till destinationen, du bidrar aktivt till klimatomställningen genom att välja det mest hållbara transportsättet. Planera och boka din tågresa enkelt och smidigt på Trainline för ett minnesvärt och klimatsmart äventyr! Boka resa nu på Trainline >>

OBS! Genom att handla via våra länkar stödjer du oss ekonomiskt, utan extra kostnad för dig, så att Expedition Grekland kan fortsätta leverera kvalitativt innehåll. Mer om sponsrade länkar i vår integritetspolicy. Du kan också väja att aktivt stödja Expedition Grekland här >>
Vi uppskattar verkligen ditt stöd – det gör skillnad!

---

Precis som året innan, tågluffade jag ensam. Minns fortfarande hur spännande det var när tåget från Köpenhamn lämnade perrongen och jag äntligen var på väg. Den där speciella frihetskänslan av att ha en månads ledighet framför sig och inga andra planer än att på enklaste sätt ta sig med tåg till Grekland. Har alltid älskat att åka tåg och nu fick jag en rejäl dos av detta transportsätt.

Tågbyte i Hamburg, München och Milano för att sedan ta mig vidare till Brindisi, nere på Italiens klack. Vårt tåg från norra Italien kom fram mitt i natten och färjorna till Grekland gick bara på kvällarna, vilket innebar att jag tvingades vänta en hel dag i Brindisi. Detta var dock inte alls så tokigt visade det sig. Minns ännu idag den tidens Brindisi som en rätt häftig stad, en av de äldsta i Italien har jag förstått. Men nästa kväll hoppade jag förväntansfull på färjan till Korfu.

Korfu – inkörsporten

Denna ö blev alltså min första kontakt med Grekland och jag blev helt knockad! Redan vid ankomsten blev jag fullständigt överväldigad av öbornas värme och vänlighet. Deras nyfikenhet och genuina intresse fick mig att känna mig sedd, trots min ringa ålder, på ett sätt jag sällan upplevt tidigare. Och sist men inte minst – den underbart vackra naturen, de fantastiska stränderna, med sitt turkosa vatten, inramade av brant stupande klippor.

Väl framme i Korfus hamn hängde jag på ett rätt stort gäng unga människor i min ålder. Vi hamnade på campingen Kontokali, en bit utanför staden, där det fanns plats i sovsal för några drachmer per natt. Det var som att hamna i en stor familj med ungdomar från alla möjliga olika länder.

Visste inte speciellt mycket om Korfu, eller Κέρκυρα/Kerkyra, som det heter på grekiska, annat än det jag läst i broschyrer från Grekiska Statens Turistbyrå. Som så många andra hyrde jag moppe och såg stora delar av ön. En dag hyrde jag också bil tillsammans med två svenskar och en norrman. Upptäckte i stort sett resten av Korfu på detta sätt.

Minns att det var en lokal fest första kvällen i byn som låg bredvid campingen. En fantastisk kväll då jag bl.a. lärde mig att tycka om ouzo, slå botten ur vinflaskor och dansa Sirtaki. Bara en sån sak! Bra start, kände jag, på min första Greklandsresa.
Retsina hade jag svårare för detta första år men jag lyckades lära mig gilla drycken något år senare, trägen vinner. Tror jag stannade 4 – 5 dagar på Korfu.

Aten – förälskelse vid första ögonkastet

Resan i Grekland skulle komma att präglas av tillfälligheter och att följa med strömmen, började jag inse. Jag var en i mängden av unga resenärer som alla verkade följa ungefär samma rutt: tåg till Brindisi, sedan färjan över till Korfu. Efter några dagar tog strömmen mig vidare till hamnstaden Patras, på fastlandet i Peloponnesos, varefter jag fortsatte österut mot Aten.

I Patras blev det mest en kort mellanlandning innan färden gick vidare mot huvudstaden och övärlden som hägrade långt borta i horisonten. Men just den känslan av frihet och äventyr, att inte veta vart resan skulle föra mig härnäst, var en stor del av tjusningen med hela Greklandsupplevelsen. På den tiden var det flera som reste till Grekland genom forna Jugoslavien, men jag tror merparten kom via Italien.

Älskade Aten från första stund! Mitt första boende i staden var nära Viktoria Square. Hade som så många andra tagit emot en flyer vid Larissa-stationen för Athens Youth Hostel. Men jag flyttade efter ett par dagar till ett boende närmare Plaka – Atens historiska centrum, för det var ju där man hängde och träffade folk. Hittade sängplats på ett tak för en spottstyver.

Plaka var skönt bohemiskt på den tiden, massor av musik, kanske t o m lite för mycket musik om man gillade att sova, men det var inte något som nämnvärt bekymrade oss som då var unga. OK, mycket av den musik som spelades var i ärlighetens namn alldeles förfärlig med skrällande högtalare, pipiga orglar och korg-syntar. Men en hel del av musiken var också fantastisk. Jag blev redan denna första resa intresserad av grekisk musik, framför allt rebetiko.

Snart var det dock dags att börja öluffa

Öluffa till Ios

Juli månad närmade sig sitt slut och det var mycket varmt i Aten. Nu lockade verkligen Greklands övärld. Den ursprungliga planen var att ta mig till Paros, för jag hade hört av andra att det skulle vara fint. Kanske sedan också till Ios, som nästan alla jag mött berättade var den häftigaste ön. Efter några otroligt roliga dygn i Aten bar det till slut av mot Paros som jag nästan inte visste något om.

Den gamla färjan Leto skumpade mycket långsamt från Pireus genom rätt stora vågor och efter ett antal smått sjösjuka timmar lade hon till i Paros hamn. Den lilla hamnen såg mycket lugn och fridfull ut. Men nästan ingen av mina medresenärer gick av här. Jag fick då ett infall och stannade kvar på båten till Ios, där enligt en legend själva Homeros ska ha dött och blivit begravd.

Minns fortfarande den fina bukten på Ios och den vackra huvudbyn Chora, gnistrande som en vit ädelsten ovanför. Hittade direkt ett enkelt rum att hyra av en äldre grekisk kvinna, det var beläget mellan hamnen och byn.

Chora lockade med massor av roliga barer och mysiga tavernor som serverade god mat till ett pris som fick det att vattnas i munnen. Där stötte jag på en hel del bekanta ansikten både hemifrån och nya vänner jag lärt känna under resans gång.

Varje kväll vid solnedgången lyssnade man på klassisk musik på baren Ios Club, en underbar musikupplevelse i det varma skymningsljuset. Badade gjorde jag som de flesta andra på Mylopotas-stranden. Ångrar absolut inte att jag gick av på Ios, för det blev fantastiskt roliga och festliga dagar på ön, men efter fem dygn var jag dock helt slut.

Vidare till Sikinos

En av dagarna innan tillbakaresan till Aten gjorde jag en dagsutflykt till närliggande ön Sikinos tillsammans med några svenskar jag lärt känna. Det var nog den varmaste dagen på hela resan. Vi missade transport med mulåsnor till Sikinos huvudby och blev sittandes i hamnen. Ägaren till den enda öppna tavernan sa att han inte orkade laga mat då det var för varmt. Vi orkade inte heller gå upp till byn pga värmen.

Dryck kunde vi dock ta ur frysen där ett antal pilsner låg tillsammans med ett gäng fiskar. Började förstå att så här kunde det vara i Grekland. Enkelt, charmigt men ibland också lite … jobbigt. Men de fiskdoftande ölen höll humöret uppe. Till slut serverade ägaren till tavernan oss små snacks, men det var precis när båten skulle avgå tillbaka till Ios. Rätt kul, när man fått lite distans till det hela.

---

Återresa 1976

Tillbaka i Aten passade jag på att se flera av sevärdheterna, hann sova på ytterligare några vandrarhem innan det var dags att stiga på tåget tillsammans med det lilla gäng svenskar som lärt känna varandra under den här resan.

Första stopp norrut var Thessaloniki. Kom tyvärr inte alls in rätt i den staden vid detta första besök, mycket beroende på att vi drabbades av ett enormt åskväder där blixtar slog ner runt omkring oss. En blixt träffade en elstolpe som börjande brinna bara några meter från där vi befann oss och det blev kolsvart i kvarteren runtomkring. Ett vidunderligt åskregn fick oss att snabbt hoppa på tåget mot norra Europa någon dag tidigare än vi tänkt oss.

Tåget var så fullt som bara ett tåg i forna Jugoslavien kunde vara. En tjej i sällskapet blev på tåget (i liggvagnen) bestulen på sitt pass mitt i natten, vilket ställde till det för henne. Tyskarna ville inte släppa igenom någon utan pass. Men det löste sig när den tyska polisen försäkrat sig om att vi inte tillhörde Bader Meinhof och efter besök på svenska konsulatet i München för tillfälligt pass.

Resan avslutades sedan i Amsterdam. Min första tanke vid hemkomsten till Sverige var att börja spara till en ny resa för att kunna öluffa i Grekland även nästa år.

Den månadslånga irrfärden var den absolut häftigaste resa jag gjort dittills i mitt liv!

1977. Andra resan

Stockholm – Köpenhamn – Hamburg – München – Bologna – Brindisi – Korfu – Aten – Ios – Thessaloniki – Halkidiki – Amsterdam – Stockholm

Min andra resa till Grekland följde ganska mycket upptrampade spår från föregående år. Tåg till Brindisi med diverse byten och sedan färjan till Korfu.

Campingen Kontokali var inte alls like trevlig detta år. Redan året innan hade en del gäster haft problem med föreståndaren. Han var speciellt otrevlig mot italienarna, som ofta reste i stora grupper. Enligt mitt tycke var de mycket trevliga människor men han hakade upp sig på att de sjöng typ socialistiska sånger som Bandiera Rossa m fl. Detta fick sin förklaring när jag skulle betala min vistelse och såg att han hade ett stort foto av diktatorn Papadopoulos på väggen. Kom lite som en chock. Efter ett bråk mellan ägaren och framför allt italienarna var vi många som åkte ifrån campingen.

Tråkigt då de flesta av oss hade haft mycket trevliga dagar på Korfu. Men jag fick den här gången tid att se lite mer av den fina gamla staden.

Återbesök i Aten

Sedan bar det av till Aten, en stad jag verkligen kommit in i och gillat året innan. Det blev en ganska lång vistelse i Aten denna gång. Jag tillbringade rätt mycket tid uppe på Akropolisklippan, trots den stora mängden turister var det magiskt att sitta däruppe (vilket det fortfarande är).

Även Lykavittos-kullen fick åter ett par besök. Förutom utsikten från dessa båda kullar är det behagligt svalt där, när det är som varmast i staden.

Jag hade 1976 fastnat för den centrala matmarknaden i Aten, Varvákios Agorá, som den heter på grekiska – på Athinas-gatan. Jag älskar ju matmarknader. Denna gång var jag där dagligen och någon gång även på natten – marknaden är öppen dygnet runt – då man kunde äta patsá/πατσά, tarmsoppa . Var tvungen att testa patsá då greker hade sagt att man inte blev ”dagen efter” om man åt soppan innan man gick och la sig. Vet inte riktigt om det stämmer. Har bara ätit patsá, eller någon variant av den, en gång till sedan dess.

Plaka och Monastiraki var även detta år området man träffades på. Andra områden jag fastnade för i Aten var Thissio och Psyri/Ψυρρή. Den sistnämnda stadsdelen var på den tiden full av verkstäder med hantverkare, skomakare, snickare, mm, blandat med enklare tavernor och små caféer. Långt ifrån dagens restaurang- och turisttäta Psyri.

1976 hamnade jag också på den fantastiska tavernan Diporto (som betyder två portar). Ett ställe jag återvänt till flera gånger. Måste upplevas, ligger i närheten av centrala frukt- och grönsaksmarknaden. Då, på 70-talet, var det en far och son som drev stället. Intressanta fakta om Diportos historia kan man läsa t.ex. här.

Utförligt om Diporto, med meny och recensioner, på Tripadvisor >>

Den lilla tavernan är ännu idag ett mycket populärt ställe. Ungefär samma meny i alla år. Fasolakia (brytbönor i tomatsås), någon soppa, grillade sardiner och kanske ytterligare något enkelt, alltid mycket gott och billigt.

Aten för matälskare, mer än en grekisk matvandring
Gå bakom kulisserna i Aten för att smaka äkta grekisk mat på en mat- och vandringstur ledd av en kunnig guide. Upplev det dagliga livet i staden när du besöker olika matställen och upptäcker kulinariska ädelstenar som är lokalbefolkningens favoriter.

Ios, Halkidiki, Jugoslavien

Efter storstadslivet i Aten blev längtan stor efter bad och sol. Det var dags att återigen öluffa. Tillbringade 5 – 6 dagar på Ios, där det var galet festande, precis som året innan. Trots att det var kul, hade jag en längtan till mindre ställen, inte lika intensiva.

Snart började det bli dags att ta sig hemåt. För att inte resan skulle bli identisk med året innan valde jag att stanna till någon dag i Thessaloniki. Därifrån liftade jag även några dagar i Halkidiki (Kassandra-halvön), innan tågresan åter bar iväg norrut genom Jugoslavien.

Efter denna andra Greklandsresa bestämde jag mig för att i fortsättningen inte sugas in i den stora strömmen, utan börja upptäcka nya platser på egen hand . Trodde nog att jag skulle återvända till Korfu och Ios men det har ännu inte hänt. Det har varit så mycket som lockat i Grekland, men främst fastnade jag för favoriten, Amorgos. Mer om denna fantastiska ö i nästa avsnitt av irrfärderna på bloggen.

OBS! Genom att handla via våra länkar stödjer du oss ekonomiskt, utan extra kostnad för dig, så att Expedition Grekland kan fortsätta leverera kvalitativt innehåll. Mer om sponsrade länkar i vår integritetspolicy. Du kan också väja att aktivt stödja Expedition Grekland här >>
Vi uppskattar verkligen ditt stöd – det gör skillnad!