Dagens rutt, ca 3 km

Vi kommer idag att ta oss från det tjusiga Kolonaki, via Atens kommersiella affärscentrum, ända bort till Plakas utkanter och Ilissos-flodens dolda valvbro. Hela rutten genom dessa mindre kända sevärdheter i Aten är på ca 3 km och kan med fördel göras till fots.

Vi börjar vid torget Dexameni/Δεξαμενή, beläget på västra sluttningen av Lykabettos-kullen, inte långt från Kolonakis centrala torg.

Dexameni/Δεξαμενή, Hadrians vattenreservoar

En av de mindre kända men ändå högst intressanta sevärdheterna i Aten, Hadrians vattenreservoar, finns belägen här. Reservoaren var en del av det imponerande akvedukt-systemet som byggdes under 100-talet e.Kr. av de romerska kejsarna Hadrian och Antoninus Pius- Systemet slingrade sig 25 km underjord och försedde i många århundraden staden med dricksvatten, hämtad från berget Parnithas källor. Under Osmanska tiden övergavs viadukten, men togs åter i bruk under 1800-talet.

I över ett århundrade stod akvedukten återigen för den huvudsakliga försörjningen av huvudstadens dricksvatten. Den övergavs slutligiltigt år 1940, till förmån för mer moderna system. Idag leds vattnet bort från akvedukten för att endast användas för konstbevattning.

Dexameni-torget, som fått sitt namn av reservoaren, var under första delarna av 1900-talet en viktg träffpunkt för Greklands kulturella och intellektuella elit. Hit drogs många berömda författare, målare och andra artister, som t.ex. Kazantzakis, Papadiamantis, Sikelianos, mfl.

Hadrians vattenreservoar är för närvarande stängd pga restaurering, men besökare kan beskåda interiören genom stora glasfönster som omsluter byggnadens fasader. I skrivande stund öppnar den bara en gång om året, under Epifania-dagen, som firas den 6 januari, då kyrkan helgar stadens vatten. Mer om Epifania-dagen kan läsas här>>
Enligt sajtens ägare, Grekiska Vattenverket (EYDAP), kommer reservoaren att öppnas för allmänheten senast år 2025.

Vid Dexameni-torget finns även idag flera populära caféer och ouzerier, som är välbesökta, speciellt av studenter. På själva cisternens takterrass kan man i månaderna maj – september, avnjuta bioföreställningar under öppen himmel. Den lilla biografen Cine Dexameni drivs i regi av EYDAPs kulturförening. Program för sommaren kan du hitta på deras hemsida här >>

Parken vid Kluvna Klippan eller Lilla Lykabettos

Det låter antagligen overkligt för den som har njutit av en svalkande promenad vid Lykabettos, men sanningen är att hela området – som egentligen omfattar två kullar, en större och en mindre – utgjordes vid mitten av 1800-talet av ett ytterst kalt och kargt landskap, med väldigt sparsam vegetation, om ens någon, där endast några få herdar bodde. Det var inte konstigt att hela distriktet kallades Katsikadika – getternas land. När den nya huvudstaden planerades, föddes den vinstdrivande affärsidén att anlägga stenbrott vid den mindre av de två kullarna, sedermera kallad Lilla Lykabettos.

Stenen som bröts användes främst för konstruktionen av de många neoklassiska husen som blev allt fler och allt vanligare i den växande unga huvudstaden. Även om medvetenheten om områdets estetiska och ekologiska värde gradvis ökade med tiden, pågick utbrytningen av sten ända fram till 1960, då den slutligen förbjöds helt.

Parken vid den Kluvna Klippan är det som återstår av ett sådant gammalt stenbrott. Pga av höghusen som byggts runtomkring kan man inte längre ens urskilja att det rör sig om en kulle, Lykabettos lillebror. Men besökaren kommer att bli belönad för sin möda att ta sig dit, för väl uppe i parken, som liknar en naturlig balkong, är utsikten enastående. Man kan se bortom Akropolis, ända till Pireus och över besökarens huvud reser sig ståtligt storebror Lykabettos, prydd av den lilla kyrkan Agios Georgios på toppen.

Även om några hävdar annorlunda, finns det inget belägg för att den Kluvna Klippan är något annat än en geologisk formation. Men många fantasifulla legender och myter om dess mystiska krafter florerar och cirkulerar sedan gammalt, i vissa kretsar.

Zillers herrgård/Loverdos museum

Vi fortsätter några hundra meter nedför Lykabettos-kullens västra sluttningar emot stadscentrum. Vid odos Akadimias nr 58 möter oss en anspråkslös och undanskymd gammal husfasad. Sliten och nedklottrad som den är blir den sällan uppmärksammad av de mångtaliga fotgängarna som skyndar förbi.

Zillers herrgård upptar hela kvarteret i hörnet odos Akadimias/Mavromichali. Den centrala ingången till museet ligger vid odos Mavromichali 6. Museets hemsida: http://loverdosmuseum-bma.gr/ . Inträde: gratis.

Byggnaden utgörs av ett s.k. neoklassiskt trevåningshus från förra sekelskiftet, snillrikt byggt i flera olika plan och nivåer. Interiören är ett virrvarr av stora salar, mindre rum, korridorer, inre trappor, stora marmorgolv, stiliga pelargångar, mosaikprydda väggar, rymliga verandor och balkonger som vetter mot en stor innergård, med tillhörande privat ortodoxt kapell och liten trädgård.

Ernst Ziller (1837 – 1923) var en tysk professor, arkitekt och arkeolog. Han var en av de främsta och mest betydelsefulla arkitekterna i Grekland, som ritade och övervakade uppförandet av hundratals offentliga och privata byggnader över hela landet. Ziller satte sin prägel på den grekiska stadsbebyggelsen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Hans privata herrgård togs slutligen över av bankiren och konstsamlaren Dionysios Loverdos som gjorde om byggnaden för att kunna husera sina samlingar, vilka idag kan beskådas i museet. De utgörs bl.a. av träsniderier, glasmålningar, tavlor, skulpturer, ikoner och sällsynta manuskript, samt diverse andra hantverksföremål.

Historisk minnesplats: 1941-1944, Gestapos häkte

Vi förflyttar oss ännu närmare centrum, till odos Korai, en tvärgata som korsar de två stora vägarna odos Stadiou och Panepistimiou. I källarlokalerna vid odos Korai nr 6 finns bevarat och restaurerat den tyska kommandaturens häkte under ockupationsåren 1941 – 1944.

I lokalerna finns det rikt med graffiti och klotter, skrifter och inskriptioner som pryder väggar, metalldörrar, rör, galler och gluggar. De tar formen av korta texter eller teckningar, ofta bittra och sarkastiska, många av dem signerade med namn och datum.
Dessutom har ett betydande antal föremål av papper, metall och glas hittats undangömda i olika skrymslen, flera ev dem funna i avloppsrören där de fastnat. I de utställande montrarna kan man studera ett stort antal objekt, såsom anteckningar, tidningsurklipp, kuponger och andra vardagsföremål, ofta cigarettpaket, tändsticksaskar och godisförpackningar som vittnar om den tiden.

Themistocles mur i trapphuset

I själva hjärtat av Aten, nära torget Klauthmonos/Κλαυθμώνος och närmare bestämt vid odos Dragasaniou 6, finns en gammal arkadgång, nedlagd och övergiven antagligen redan från efterkrigstiden. Om man dristar sig ned för det ödsliga trapphuset möts man av något besynnerligt, minst sagt. Plötsligt uppenbarar sig en del av det antika Atens försvarsmur, harmoniskt sammanvävd med det moderna höghusets fundament. En liten suddig skylt på väggen intill informerar att det vi ser är en av de få kvarvarande delarna av den berömda Themistocles-muren, från 500-talet f.Kr.

Några ord om Atens arkadgångar

Om du har spatserat i centrala Aten, har du säkert lagt märke till det omfattande nätverket av karaktäristiska gallerior eller arkadgångar i bottenvåningarna av de höga moderna byggnaderna. Man kan säga att arkaderna fungerar som små köpcentra, som sammanbinder de stora centrala vägarna. På grekiska kallas de εμπορικές στοές, som betyder kommersiella gallerior.

Arkaderna hyser inte bara butiker, utan även caféer, kontor, verkstäder och ibland även teatrar eller biografer. Arkadgångarna fungerar utmärkt som genvägar mellan stadscentrets olika delar, undan trängseln på gatorna, till skydd mot regn på vintern och behagligt svala på sommaren. De utgör på något sätt en egen liten stad i staden.

Många av arkadgångarna, speciellt de senaste decennierna, har förfallit och utgör inte längre de pulserande kommersiella och sociala knutpunkter, som de en gång i tiden varit . Men de utgör definitivt fortfarande en integrerad och viktig del av stadsbilden. Några av dessa kan, som vi har sett, bjuda på rejäla överraskningar.

Katakomberna under Ryska Kyrkan

Vi förflyttar oss vidare till utkanterna av stadsdelen Plaka och korsningen odos Filellinon/Souri, där den i folkmun kallade Ryska Kyrkan är belägen. Under en metallucka i kyrkans marmorgolv uppenbarar sig en beundransvärd och undangömd värld, okänd även för de flesta Atenare. En värld som sannerligen ruvar på ovärderliga arkeologiska fynd.

Källarutrymmena upptäcktes vid restaureringen av kyrkan år 1855 och har sedermera givit upphov till otaliga myter och legender. Det bör noteras att Ryska Kyrkan (officiellt Den Heliga Treenighetens kyrka), som drivs av Atens ryska samfund, utgör en av de äldsta och största bysantinska monumenten i Aten.

De underjordiska valven bär tydliga spår av flera tidsepoker och civilisationer, av fornlämningar som lagrats och staplats på varandra. Källarutrymmena, som egentligen inte är katakomber i klassisk mening, har använts på olika sätt under århundradenas lopp, av olika religioner och kulturer.

Man kan skönja en helgedom från den grekiska antiken, antagligen tillägnad guden Apollon. Fortsättningsvis byggde romarna badinrättningar på samma plats och ovanpå dem uppfördes långt senare ett bysantinskt kloster, där utrymmena användes som kryptor och benkammare.

Civilingenjören och speleologen Panagiotis Deuteraios, som har undersökt och utforskat valven i detalj, informerar oss om att den bild vi ser idag, med de arkeologiska fynden staplade på varandra, egentligen är resultatet av restaureringen av kyrkan år 1855. De underjordiska utrymmena återuppbyggdes visserligen, men verkar inte ha tjänat något annat syfte sedan dess, än att vara ett provisoriskt museum för den perioden, menar han.

Nästa rundtur bland mindre kända sevärdheter i Aten

I nästa rundtur kommer vi att kika på flera hemligheter som gömmer sig i den grekiska huvudstaden. Vi kommer bl.a. att göra en utforskning av Grodön/Βατραχονήσι och Ilissos-flodens fåra – en okänd vildvuxen oas, undangömd mitt i stadscentrum, precis i korsningen där flera stora motorleder strålar samman. I dess närhet kommer vi också att beskåda, om vi har tur, en sällsam relief av guden Pan, en relief som är synlig … bara ibland.

Därnäst kommer vandringen att leda oss förbi två små, men för grekisk historia inte obetydliga, kapell: Den Heliga Kraften och Lilla Metropolis. Vi kommer också att kliva ned för de trånga medeltida trapporna till den centrala Metropolis-katedralens skattkammare, för att sedan följa vattendraget Hiridanos – det antika Atens aorta, som porlar under marken där man minst anar det. Vidare ska vi ta oss upp för kullen Filopappou på den konstfulla gångstigen skapad av den berömde arkitekten Dimitris Pikionis, för att slutligen göra några kortare uppehåll på mindre kända museer, verkligen värda ett besök.

Följ Expeditionen på Facebook, Instagram och Linkedin, för uppdateringar och vidare information.

Bortom Ilissos-bron

Från stenvalvbron kan man följa floden Ilissos fåra underjord ända till mynningen i Faliron, nära Pireus. Som syns i videon nedan, följde Expedition Grekland med på den imponerande och spännande turen, under den grekiska huvudstadens trafikleder och tätbebyggelse.

Hela artikelserien om Atens hemligheter är baserad på turer som gjorts tillsammans med gruppen Terra Incognita Team, under ledning av speleologen och civilingenjören Panagiotis Deuteraios.

---

Källor:

• http://urbanspeleology.blogspot.com
• http://www.mixanitouxronou.gr
• https://exploringgreece.tv
• https://geomythiki.blogspot.com/
• https://athensbylocals.com/
• https://www.athensvoice.gr
• Wikipedia