I denna första del av vår artikelserie om grekisk musik på svenska , berättar den ansedde svenska bouzoukispelaren Robert Fölsch om sin långa musikaliska resa. Han presenterar de viktigaste instrumenten som används i genren rebetiko: bouzouki/μπουζούκι, baglama/μπαγλαμά och tzoura/τζουρά. Robert visar oss också de vanligaste musikskalorna och rytmerna som används i grekisk musik.
Roberts resa i den grekiska musiken
Det var en varm sensommardag när vi åkte ut till Varberg för att träffa Robert Fölsch och prata om grekisk musik på svenska. Robert är en väldigt duktig multiinstrumentalist och svensk rebetiko-pionjär, som numera är känd och ansedd även i Grekland. Han tog emot oss med värme och entusiasm. Vi slog oss ner i hans trädgård där han bjöd på nybryggt kaffe och öppenhjärtigt berättade om sin långa musikaliska resa och sin passion för den grekiska musiken. Vi kände direkt att det här skulle komma att bli ett minnesvärt och intressant möte.
Robert, berätta hur det hela började med den grekiska musiken
– Då måste jag först prata om min bakgrund. När jag var 18 år började jag att spela gitarr på professionell nivå. Jag livnärde mig under flera år genom spelningar på olika nattklubbar. Jag hade en dröm om att bli musiker, men insåg snart att jag på nattklubbarna måste spela bara det andra ville höra. Även om publiken hade väldigt roligt så var det inte särskilt stimulerande för oss musiker.
Vilken sorts musik spelade ni på nattklubbarna?
– Då var det mest rockmusik. På dagarna spelade jag jazz med mina vänner, vilket jag tyckte var roligare. Men vi förstod att jazzmusiken inte direkt drog stor publik och att det skulle bli svårt att försörja sig på det.
– Så en sommar åkte jag till Grekland med min gitarr. Där träffade jag bouzoukispelaren Billy på en restaurang på den lilla ön Alonisos. När han spelade kom hela restaurangen igång – alla verkade ha väldigt roligt. Det var inte strikt generationsuppdelad musik som hemma i Sverige, utan precis alla, både barn, vuxna och äldre sjöng, dansade och hade kul tillsammans.
– Jag blev väldigt inspirerad av det och stannade kvar i flera månader för att lära mig mer av Billy. Det tog tid att förstå och komma in i den grekiska musiken. Det handlar om udda taktarter, som zebekiko (9/8) och många för våra öron främmande musikskalor, som ousak, sabah, och nihaved. På hemresan köpte jag min första bouzouki i Aten. Billy hade tipsat mig om kompositörer som Markos Vamvakaris och Vasilis Tsitsanis, så jag köpte några kassetter för att lära mig mer.
Trion Athinás bildas
Så du lärde dig grekisk musik på egen hand till en början?
– Ja, precis, det blev mycket självstudier. Jag letade efter sådan musik i Göteborg men hittade ingenting, inga musiker att hjälpa mig heller. Men jag fick kontakt med några grekiska killar i Stockholm som lovade att hjälpa mig när jag kom till Grekland igen.
– Till slut bildade jag ett band med två tjejer från musikhögskolan som också höll på med grekisk musik. Vi döpte trion till Athinás – namnet på min favoritgata i Aten, som går mellan Omonoia och Monastiraki. Vi spelade mest musik av MikisTheodorakis på den tiden. Men vi upptäckte snart att hans musik är ganska västerländsk emedan vi ville gå mer österut, mot den traditionella rebetiko-stilen.
– På somrarna åkte vi ner till Grekland för att upptäcka mer. Vi spelade vår musik på en del mindre klubbar i Plaka. Vi åkte sedan ut till öarna där vi förgäves letade efter riktiga rebetiko-band . Vi åkte även ut till Syros, ön som den legendariske Markos Vamvakaris kom från. Men inga rebetiko-band fanns där heller. Till slut åkte vi till ön Amorgos, i sydöstra Kykladerna. Det var likadant där i början. Ingen spelade rebetiko. Tjejerna bestämde sig då att åka hem. Jag stannade kvar i norra hamnen Aigiali, på Amorgos.
Brytpunkten: smak av genuin rebetiko
Med samma båt som Roberts vänner åkte hem från Amorgos, kom några grekiska killar i hamn. De bar på sina musikinstrument i klassiska svarta lådor. När de såg Robert tittade de på hans låda och frågade: Är det en bouzouki? Robert öppnade lådan och visade killarna sin bouzouki. De granskade instrumentet och konstaterade föraktfullt: Det här är ju bara fyrsträngat trams, ingen riktig bouzouki!
De grekiska killarna menade bestämt att endast tresträngade bouzoukis var riktiga instrument. Robert blev nyfiken på dem och deras musik. Han blev väldigt glad när de bjöd in honom att komma och lyssna då de skulle spela på en taverna nästa kväll.
När Robert kom dit nästa dag droppade det in allt fler musiker med otaliga svarta lådor. De stämde instrumenten och spelade alla tillsammans underbara melodier i den äkta rebetiko-stilen, något som Robert länge letat efter. Han blev helt betagen och stannade med dem under lång tid för att suga åt sig så mycket han kunde av deras musik.
Det var detta ögonblick som blev startskottet för Robert att på djupet gå in i rebetikons värld och ta sig an att skapa grekisk musik på svenska. Tack vare mötet med de grekiska musikerna på Amorgos fick han en djupare förståelse för den traditionella rebetikon och bestämde sig för att lära sig allt om den.
Så du kom in i ett riktigt rebetiko-gäng där?
– Ja, många av dem träffar jag fortfarande idag, 50 år senare. De listade vilka skivor jag skulle köpa, de förstod vilket spår jag var inne på. Sådana skivor fanns ju inte i Sverige, så jag fick köpa dem från Aten. Jag kom hem denna gång med en tjock packe av plattor, verkligen något att nästan bokstavligen bita i. Så det var bara att lyssna och spela för att lära sig mer.
Om skillnaderna mellan 3-strängad och 4-strängad bouzouki kan man läsa om på Wikipedia här >> (engelska)
Grekisk musik på svenska skapas
I nästa avsnitt av vår serie ska vi presentera albumet ”Rebetika på svenska”, av musikgruppen som Robert bildade, nämligen Pireus. Albumet är det första som släppts i sitt slag med svenska texter på grekiska låtar. Robert kommer att berätta för oss hur gruppen Pireus bildades och hur albumet skapades, från idé till färdig produkt.
Håll utkik på våra sociala medier för att bli uppdaterad när andra delen i serien ”Grekisk musik på svenska” släpps:
Facebook: https://www.facebook.com/greekexp
Instagram: https://www.instagram.com/greekexped/
- För en djupdykning i rebetiko-musiken och dess historiska rötter, ta en titt på denna CD>>
- Ännu en utmärkt CD med grekisk musik och rebetiko hittar du här>>
Rebetiko – immateriellt kulturarv enligt UNESCO
Musikgenren rebetiko, (plural rebetika), kallas ibland för Greklands blues eller fado. Men den utgör egentligen en brokig syntes av många olika och varierande musikstilar och element. Rebetiko är i grunden en ”storstadens folkmusik” och har sina rötter i hamnkvarteren i östra Medelhavet där grekisktalande befolkningar bodde emot slutet på 1800-talet. Genren utvecklades till sin bekanta form under första delen av 1900-talet.