Hellas Allehanda – en del av Greek Expedition.

• Hur såg omvärlden Grekland på 1800-talet när den unga nationen började formas?
• Vilken roll spelade reseskildrare och konstnärer när bilden av det nya Grekland gestaltades?
• Vad berättar nyhetsspalterna om Grekland på 1800-talet, en tid då landet för många var en nästan exotisk destination?

Genom att gräva i reseskildringar, konst, poesi och samtida tidningsarkiv sammanställer vi en mosaik av röster för att närma oss frågorna om Grekland på 1800-talet. Vi inleder sökandet i denna arkivskatt med berättelsen om den djärva konstnärinnan Elisabeth Jerichau-Baumann. En gulnad artikel i Göteborgs-Posten från den 30 oktober 1880 lämnade oss mållösa inför den fascinerande polsk-danska konstnärinnans äventyr.

Elisabeth Jerichau-Baumann (1819–1881)

Elisabeth Jerichau-Baumann var en dansk-polsk konstnärinna som målade med en brinnande konstnärlig glöd och levde driven av en äventyrslusta som inte rymdes i den tidens snäva kvinnoideal.

Med sin enorma energi tog hon 1800-talets Europa med storm. Efter att ha fött nio barn under åren 1847–1861 gav hon sig ut på sina stora, internationella resor. Vi ska idag följa hennes intensiva färder genom Orientens och Sydeuropas starkt kontrasterande landskap. Hon tillbringade mycket tid i Grekland på 1800-talet.

Läsartips: I slutet av artikeln kastar vi en blick på den samtida annonsmarknaden, dråpligt kul! 👇

Vägen till Europas konstnärsliv

Elisabeth Jerichau-Baumann försökte som ung konstnärinna anpassa sig till ett danskt kulturklimat präglat av starka nationalromantiska strömningar. Hon kom att bli känd som en av stilens mest typiska representanter inom dansk konst. Eftersom dåtidens konstakademier inte tillät kvinnliga studenter var hon mestadels självlärd genom omfattande självstudier.

Senare flyttade hon till Rom, där hon snabbt blev en del av den tyska konstnärskolonin. Det var också där hon mötte den danske skulptören Jens Adolf Jerichau, som hon gifte sig med. Makens egna, erotiskt laddade statyer gav henne kurage att strunta i den lokala småsyntheten och själv måla sensuellt, trots de stora sociala riskerna för en kvinna på 1800-talet.

Även om hon behöll Rom som sin fasta bas, befann hon sig ständigt på resa. Hennes egna böcker, Ungdomserindringer (1874) och Brogede Rejsebilleder (1881), ger levande – om än starkt romantiserade – skildringar av den tidens färgstarka och internationella konstnärsliv.

Från sagornas värld till kungliga hov

I dessa kretsar rörde sig även H.C. Andersen, som också hade rest i Grekland på 1800-talet.

Elisabeth förevigade sagoberättaren i en målning där han läser för hennes egna barn. Men hennes koppling till Andersen och hans verk stannade inte där. Hon skapade även en serie hyllade målningar med sjöjungfrumotiv och skänkte ett av dessa verk till honom.

Hennes förmåga att fånga liv och karaktär gjorde henne snabbt eftertraktad bland Europas absoluta elit. Innan Elisabeth vände blicken österut hade hon redan vunnit stort erkännande och säkrat prestigefyllda uppdrag hos kungligheter över hela kontinenten.

Resa i Grekland på 1800-talet

Hon blev snart trångbodd i det danska kulturlivet. Hennes temperament och stora ambitioner krävde mer utrymme än vad Norden kunde erbjuda. Hon packade sina penslar och styrde kosan österut, mot helt andra miljöer än de vanliga europeiska konstnärsstäderna. Framför henne väntade en färgstark och farofylld tillvaro som sträckte sig från det kungliga hovet i Aten och möten med laglösa i Attikas berg till de stängda dörrarna i sultanens harem i Konstantinopel.

Det kungliga hovet i Aten

I Aten charmade hon snabbt det grekiska kungaparet, Georg I och drottning Olga. Att den unge kungen var en dansk prins i grunden blev Elisabeths perfekta inträdesbiljett till slottet.

Snart satt hon i de kungliga salongerna och porträtterade hovet i en stad som höll på att förvandlas till en ny, modern metropol. Med sin osvikliga charm och sitt mod klev Elisabeth rakt in i maktens korridorer utan att tveka. Hon lyckades inte bara vinna kungafamiljens förtroende, utan blev också en flitig skildrare av den övriga atenska societeten, där det antika arvet mötte 1800-talets nya färgstarka elit.

Rövarna i Attikas berg

Att resa i Grekland under 1800-talet var inte riskfritt, och bergen i Attika gömde faror som krävde ett helt annat mod än de lugna salongerna i Aten. Hennes val att måla ute i det fria var vid den här tiden mycket ovanligt i Grekland – särskilt för en kvinna – eftersom landsbygden ständigt hotades av laglösa rövarband. Dessa rövarband var en regelrätt samhällsplåga som lamslog landsbygden, men de var också djupt sammanflätade med tidens lokala politik.

För den ännu unga nationen var rövarna enbart kriminella som hotade statens säkerhet. Men hos folket sågs de ofta som arvtagare till revolutionens gamla frihetskämpar, klefterna och armatolerna, som skyddade lokalbefolkningen mot statlig maktutövning. Elisabeth Jerichau-Baumann vägrade att låta sig stoppas av farorna i denna laddade miljö.

Hon gav sig modigt ut i bergen för att föreviga ”infödda grekiska banditer och röfvare”. Även om dessa specifika målningar har gått förlorade i historiens dunkel, vittnar 1880-talets tidningsartiklar om ett kurage som saknade motstycke i dåtidens europeiska salonger

I Göteborgs-Posten beskrivs hennes dramatiska och kontrastrika tid i Grekland på 1800-talet så här:

📜 Hon vistades en tid vid konungens af Grekland hof, sysselsatt mest med att måla porträtter, porträtter af kungar, drottningar och prinsar, men också af infödda grekiska banditer och röfvare.

De osmanska haremens hemligheter

Elisabeth stannade inte länge hos det grekiska kungaparet. Hon sökte sig vidare österut till Konstantinopel, där hon lyckades med den sällsynta bedriften att som västerländsk kvinna få tillträde till stadens annars helt stängda osmanska harem.

Resan fortsatte därefter ännu längre söderut, till Egypten, där hon i utkanten av Kairo fann nya motiv som fortsatte att utmana den europeiska publikens syn på Orientens kvinnor.

Hennes målningar därifrån skilde sig radikalt från samtida manliga konstnärers exotiska fantasier. Eftersom hon faktiskt hade tillbringat tid nära kvinnorna, skildrade hon dem inte som anonyma objekt utan med ett sällsynt psykologiskt djup, värdighet och ett vibrerande ljus som fängslade konstvärlden.

Samtidens eko i tryckpressarna

Hennes liv och karriär fortsatte att fascinera långt efter att hon lämnat Medelhavet, vilket inte minst syns i den samtida pressen. Under 1880-talet omskrevs hennes bedrifter med stor beundran i svensk media. När Elisabeth Jerichau-Baumann ställde ut sina verk i Göteborg under hösten 1880, väckte det stor uppmärksamhet.

I Göteborgs-Posten beskrevs utställningen som en händelse där konsten studerades med ”lifligt intresse och stort nöje”. Skribenten reflekterade över hennes konstnärliga utveckling och de unika erfarenheter hon samlat på sig under sina resor:

📜 Derefter vistades hon i Konstantinopel och fick tillträde till Mustapha Fazil paschas harem, der hon porträtterade hans sköna dotter för prinsessans af Wales räkning. I den samling hon här nu exponerat förekomma också porträtter af flera sköna haremsdamer, men med fingerade namn, en grannlagenhet mot de älskvärda ’hannums’ (prinsessorna), som förmodligen mindre dikterats af deras egen önskan än af Muhammeds sedelag…

Genom dessa ord från 1880 framträder bilden av en konstnär som inte bara bemästrade sitt färgval och sin ljussättning, utan som också navigerade i en komplex värld med en ovanlig fingertoppskänsla för kulturella konventioner

Ett liv i konstens tjänst

Elisabeth Jerichau-Baumann var en naturkraft som bevisade att en kvinna med en pensel kunde vara precis lika slagfärdig, kraftfull och ostoppbar som sina mest uppburna manliga kollegor. Vid hennes bortgång besjöngs hennes livsverk och hennes rebelliska anda. Hon anses fortfarande av många som en sann pionjär.

Samtiden mindes henne inte bara för hennes dukar, utan för den livskraft hon utstrålade ända in i det sista. I en av nekrologerna beskrevs hur hon, vid en stor festmiddag i Göteborgs förnämsta festlokal, hade hänfört sin publik

📜 Hon hänförde alla genom den eldiga och fängslande omedelbarhet, hvarmed hon tog ordet i en församling af femhundra personer… det behöfdes mera för att bryta hennes ofantliga energi, som var baserad på den innerligaste öfvertygelse om att i henne bodde ett verkligt konstnärsämne

Det är en rörande beskrivning av en kvinna som, ända fram till sitt sista andetag, levde med ”sin vanliga liflighet”, sin varma hänförelse för konsten och sin blixtrande snillrikhet.

1880-talets analoga brus

Innan vi sätter punkt för detta första nummer av Hellas Allehanda dröjer vi oss kvar en stund vid den tidens tidningar, bestående av långa vertikala spalter. Kontrasterna i 1800-talets mediaklimat var slående; när vi studerar Sydsvenska Dagbladet Snällposten ser vi hur nyhetsrapportering, kulturannonser och reklam för dagliga nödvändigheter trängdes om utrymmet på samma yta.

Det är en påminnelse om att tidningsläsaren förr möttes av en helt annan typ av ”analogt brus” än dagens digitala flöden. Precis bredvid notiser om konstauktioner och kulturella evenemang fanns reklam för allt från militärföreningar till huskurerna ”Parasiticida”.

Att läsa den tidens sida är att kliva in i en värld där det sublima – som Elisabeth Jerichau-Baumanns konst – ständigt fick dela scen med vardagens mer jordnära, och för oss ibland rent absurda, bekymmer.

Relaterade artiklar

De grekiska öarna under 1500-1900-talen, del 1

På vår blogg kommer snart flera artiklar att publiceras i kategorin Hellas Allehanda, om Grekland på 1800-talet

Källförteckning

• Elisabeth Jerichau-Baumann, Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Elisabeth_Jerichau_Baumann
• Göteborgs-Posten, 30 oktober 1880, sidan 2: https://tidningar.kb.se/4112714/1880-10-30/edition/154432/part/1/page/2/
• Elisabeth Jerichau-Baumann, Dansk Kvindebiografisk Leksikon: https://kvindebiografiskleksikon.lex.dk/Elisabeth_Jerichau-Baumann
• Det Nationalhistoriske Museum (Frederiksborg): https://dnm.dk/

En stor del av dessa vittnesmål hade kunnat gå förlorade om det inte vore för institutioner som Aikaterini Laskaridis-stiftelsen. Stiftelsen är ett centrum för forskning och utbildning, med syfte att främja grekisk kultur både nationellt och internationellt. Deras arbete omfattar ett brett spektrum av områden, från litteratur och historia till maritim forskning och bevarandet av historiska dokument.

En del av deras digitala satsning är Travelogues, ett projekt under ledning av historikern Ioli Vingopoulou. Plattformen samlar material från reseberättelser om de grekiska öarna och hela östra Medelhavet från 1400-talet och framåt. Syftet är att ge forskare och allmänheten tillgång till dessa unika vittnesmål, samtidigt som grekisk kultur och historia lyfts fram i en internationell kontext.

För den som vill utforska vidare finns Travelogues även på engelska: http://eng.travelogues.gr/

Resenärerna på de grekiska öarna (1500–1900)

De resenärer som färdades genom Egeiska havet från 1500-talet till början av 1900-talet gjorde det av många olika skäl. Vissa var pilgrimer på väg till Heliga landet, andra diplomater på uppdrag till den osmanska huvudstaden. Handelsmän sökte nya marknader, forskare och antikälskare kartlade regionens historia, och från mitten av 1800-talet började även resor med rent rekreativt syfte bli vanligare.

De grekiska öarna låg längs dessa sjövägar men utgjorde inte en enhetlig värld. Vissa stod under venetiansk eller genuansk kontroll, andra lydde under det osmanska riket. Oavsett vilket, mötte resenärerna en verklighet som ofta skilde sig från deras förväntningar. De sökte den förlorade antiken men fann också en levande övärld där människor kämpade, arbetade och anpassade sig till naturens och historiens villkor. Vissa öar var nästan öde, medan andra blomstrade genom handel och sjöfart. Genom deras vittnesmål får vi en inblick i båda dessa sidor av de grekiska öarna i Egeiska havet.

Denna artikel är ett första smakprov på de berättelser och bilder som finns bevarade från resenärernas tid om de grekiska öarna. Här lyfter vi fram några utvalda ögonblick och skildringar som ger en känsla av den värld de mötte – och som vi kommer att utforska djupare i kommande delar. Allt material i artikeln är publicerat med tillstånd från Laskarides Foundation.

Syros

Syros genomgick under 1800-talet en oerhört dramatisk förvandling. Från att ha varit tämligen anonym bland de grekiska öarna blev den ett av Medelhavets viktigaste handelscentrum, en plats där öst och väst möttes i ett myllrande kommersiellt och kulturellt nav.

J. Emerson Tennent var en irländsk politiker och jurist. Hans reseskildringar är en blandning av resenarrativ och politiska reflektioner, ofta baserade på andrahandsinformation. Hans verk innehåller en av de tidigaste vyerna av Syros, från en tid då ön höll på att etablera sig som en viktig hamn i Egeiska havet.

Bland de resor han beskriver finns färden med ångfartyget Francesco I, den första kryssningen i östra Medelhavet, som organiserades av arkitekten Marchebeus år 1833 och senare skildrades i hans resekrönika från 1839.

Fotografen F. F. Boissonnas verk från tidigt 1900-tal blev banbrytande inom fotografihistorien. Hans bilder från Syros och andra platser förenar landskap och människor i en fulländad harmoni.

Under andra halvan av 1800-talet fick Syros ökad uppmärksamhet i den europeiska pressen. Brittiska tidningar som The Illustrated London News och The Graphic publicerade detaljerade träsnitt som skildrade öns landskap, befolkning och samhällsliv. Dessa bilder, baserade på resenärers skisser och anteckningar, gav en bredare publik en visuell inblick i både livet på ön Syros och i större händelser i den grekiska världen, från politiska omvälvningar till naturkatastrofer.

Patmos

År 1801 besökte mineralogen Edward Daniel Clarke och hans resesällskap klostret på Patmos, där de fick tillstånd att gå in i dess bibliotek. Det de mötte var en kaotisk samling av böcker och manuskript, där damm, mal och mögel hade börjat ta över.

Notis: texten som följer är ett sammandrag av omfattande artikel i magasinet Lifo om Laskarides Stiftelsens online-träffar med ämne de grekiska öarna innan moderniseringen.

På hyllorna stod tryckta böcker, de som munkarna värderade högst, medan de handskrivna manuskripten låg i oordnade högar på golvet. Bland dem gjorde resenären Clarke några häpnadsväckande upptäckter: en bortglömd Platonsk dialog, ett lexikon av Kyrillos av Alexandria och volymer med antika grekiska hymner, kompletta med äldre tiders musiknotation. Munkarna gick med på att sälja några av manuskripten – men endast under löftet att transaktionen skulle hållas hemlig för öborna.

Men affärsuppgörelsen gick inte som planerat. När resenärernas skepp låg färdigt att segla och manuskripten ännu inte hade levererats, trodde de sig ha blivit lurade. Då dök en man upp vid stranden med en stor korg och gav en diskret signal. En båt skickades ut till honom, och han ropade att han kom med brödleveransen.

Edward Daniel Clarke beskriver själv i detalj hur utbytet gick till:

”Mannen gick ombord, kastade en menande blick på oss och sade högt: ’Hegumenos (Priorn) har beordrat mig att ta tillbaka korgen tom, och han ber er räkna bröden för att se att de stämmer.’ Vi förstod direkt. Vi sprang åt sidan, välte korgen och fann till vår glädje Platons dialog, Kyrillos lexikon och andra manuskript. Vi gömde dem snabbt, överlämnade korgen och ett litet bakshish (dricks), och allt gick precis som vi hade önskat.”

Smugglingsaffären förblev dock inte hemlig. Händelsen skapade skandal, och redan året därpå, 1802, ristades en inskrift i sexfotad vers vid bibliotekets port. Den lyder:

”Här inne finns strålande manuskript. För den vise mannen är de mer värdefulla än guld. Bevara dem därför med största omsorg, mer än ditt eget liv. Ty tack vare dessa skrifter har klostret blivit lysande.”

En danska på Sikinos, 1850.

På 1800-talet regerade i Grekland kung Otto och drottningen Amalia. Drottningen hade en dansk personlig pastor, vars maka var Christiane Lüth. Under sin tretton år långa vistelse i landet reste hon ofta runt på de grekiska öarna i Egeiska havet. I sina texter avstår hon från att använda akademiska uttryck och beskriver på ett enkelt och tydligt sätt människorna och öarna, med en vänlig och objektiv ton.

Vi kom till ön Sikinos vid lunchtid och fann en enkel hamn med två gamla båtar. Efter lite övertalning fick vi tag på åsnor och började gå uppför en brant backe mot byn i den heta solen. Vi stannade en stund vid en brunn där utsikten var vidsträckt och klar.

I byn möttes vi av Hälsovårdsmannen vid en terrass, och där blev vi snart omringade av byborna som bjöd oss på kaffe. Borgmästaren kom och bjöd in oss till sitt hus, där hans fru talade vänligt med oss.

Vi besökte också kyrkan Episkopi, byggd på ett antikt tempel tillägnat Apollon. Pelare och marmor från det gamla hedniska templet är fortfarande framträdande i och runtomkring kyrkobyggnaden. På vägen dit bjöd oss prästen på bröd, oliver och råa bönor. På vägen tillbaka från kyrkan besökte vi en ung väverska och fick se hennes hantverk.

När vi återvände till byn möttes vi åter av Borgmästaren tillsammans med byborna. De ville höra om vår utflykt och vad vi tyckte om deras ö.

Notis: texten ovan är ett sammandrag av omfattande artikel i magasinet Lifo om Laskarides Stiftelsens online-träffar med ämne de grekiska öarna innan moderniseringen.

Paros

Choiseul-Gouffier, en fransk adelsman och reseskildrare, besökte Paros under sin första resa till Grekland 1776. I Voyage pittoresque de la Grèce beskrev han hur marmorn från ön, berömt för sin renhet och transparens, en gång hade format några av Greklands största konstverk.

Han fascinerades dock inte bara av öns marmorbrott utan också av dess folkliv och dokumenterade både landskap och människor. Hans skildringar spreds i Europa och bidrog till att förstärka öns mytiska status som en plats där det antika arvet levde kvar.

Santorini

Den vulkaniska ön Santorini, övernaturlig och fängslande, följde samma historiska öde som resten av Kykladerna och övergick från venetianskt till osmanskt styre. Efter århundraden av främmande herravälde blev ön på 1800-talet en del av den moderna grekiska staten, och det var i denna tid av förändring som Christoffer Wordsworth publicerade ett rikt illustrerat verk, Greece, Pictorial, Descriptive. Det är mer en historisk skildring än en reseberättelse, och den fick det stort genomslag hos allmänheten.

Christopher Wordsworth var en framstående klassisk lärd och biskop av Lincoln. Han reste genom Grekland 1832-1833 och blev den första brittiska medborgaren att tas emot av kung Otto.

Wordsworth dokumenterade sina resor genom noggranna arkeologiska observationer och i centrum står levande skildringar av de platser han besökte. Genom att koppla moderna platser med deras antika motsvarigheter, ger Wordsworth oss en fängslande bild av Greklands historia. Hans arbete kombinerar intellektuell stringens med en personlig entusiasm, vilket gör det till ett fascinerande verk för dem som vill utforska Greklands rika historia genom en kunnig resenärs ögon.

Början på en längre resa

Här avslutar vi den första etappen av vår expedition genom Grekland, fångad i de utländska resenärernas blick. Deras dagböcker, skisser och brev har återuppväckt ett Egeiskt landskap som tidens tand för länge sedan omformat – men de glimtar vi nu delat utgör bara inledningen till en betydligt mer omfattande redogörelse.

I framtida artiklar kommer vi att fördjupa oss i dessa resenärers erfarenheter och iakttagelser. Vi kommer att följa deras spår genom samhällen, byar, antika ruiner och kustlandskap som sedan dess genomgått omfattande förändringar. Resenärernas dokumentation utgör ett viktigt historiskt material som belyser både kulturella traditioner, arkitektur och vardagsliv från en tid då resandet var förbehållet ett fåtal privilegierade.

Genom att jämföra deras skildringar med dagens verklighet får vi även perspektiv på turismens utveckling i regionen – både dess bidrag till ekonomisk tillväxt och dess avgörande påverkan på lokalsamhällen. Deras anteckningar och bilder blir därigenom en värdefull referenspunkt för att förstå öarnas transformation under de senaste århundradena.

Källor:

Texter, bilder, fotografier och kartor med tillstånd av Aikaterini Laskaridis-stiftelse. Materialet bygger på Stiftelsens omfattande arkiv, där resenärernas vittnesmål finns dokumenterade: https://www.laskaridisfoundation.org/en/

Argyro Bozonis artikel i magasinet Lifo har också varit en viktig referens i sammanställningen.

Fördjupning:

Webbplatsen TravelTrails är ett samarbete mellan Aikaterini Laskaridis-stiftelsen och Gennadius Library. Sajten utgör en omfattande databas över reseskildringar från östra Medelhavet mellan 1500- och 1900-talet. Den är tillgänglig på grekiska, turkiska och engelska: https://traveltrails.gr.

Relaterade artiklar

Genom att jämföra dessa historiska skildringar med moderna reseberättelser får vi ett unikt perspektiv på hur öarna och resandet har förändrats genom århundradena. För den som är nyfiken på hur det var att utforska de grekiska öarna i en närmare tid rekommenderas artikelserien Uffes grekiska irrfärder. Här skildras ö-livet under 1970- och 80-talen, en period då massturismen precis börjat men öarna fortfarande behöll mycket av sin traditionella karaktär:

• Öluffa på 1970-talet, Uffes grekiska irrfärder, del 1
• Öluffa på 1970-talet, del 2 av Uffes grekiska irrfärder
• Öluffa på 1980-talet, del 3 av Uffes grekiska irrfärder

Det är vårt intresse och vår kärlek för Grekland som ger vind i seglen och leder oss som en kompass genom ständigt nya farvatten och emot fler spännande färdmål.

Även om Maj månad i år har varit ganska kall och regnig i landet, har det inte hindrat expeditionen från att fortsätta utforska den grekiska kulturens och naturens mångskiftande landskap.

Om du missat våra senaste poster så har ges nu tillfälle att uppleva, upptäcka, njuta och ta del av expeditionens resor under månaden som gått. Nedan följer länkar till flera artiklar som kan vara av intresse. Du jan hitta många fler i vårt bloggarkiv.

Grekiska örter: En doftande resa till ön Lefkas

I en liten by högt uppe i Lefkas berg träffade vi Aris Kokotsis som har arbetat med örter i mer än 30 år och fördjupat sig i örtmedicin. Vi fick följa med på en resa… >>

Intressanta fakta om Grekland

I vår artikelserie Hellas Allehanda utforskar vi olika aspekter av kulturen, historien, språket och sedvänjorna. Ett försök att bidra till en fördjupad förståelse av landet och invånarna… >>

Världsarv i Grekland 2023, hela UNESCOs lista

Greklands världsarv väcker global beundran, med totalt 18 platser som har fått den prestigefyllda utmärkelsen fram till år 2023. Bland dessa finns välkända turistmål, men det finns också mindre kända juveler som väcker… >> 

Grekiska alfabetet – lär dig avkoda de 24 bokstäverna

Det grekiska alfabetet är en central del av Greklands kulturella arv. Liksom språket har alfabetet uråldriga anor och är bland de äldsta i världen som fortfarande är i bruk. Många bokstäver ser identiska ut med
våra latinska, andra påminner oss om dem, medan det finns… >>

Delta aktivt i Expedition Grekland

Det ligger i expeditionens ursprungliga vision att alla Grekonauter aktivt ska kunna delta i forskningsresorna och vara med och påverka färdrutterna. Vi välkomnar därför varje uppslag, idé eller tanke om samverkan eller vad som bör utforskas härnäst. Bli en del av besättningen på Expedition Grekland genom att mejla dina tankar till contact@greekexpedition.com (eller svara på detta mejl) och bli en aktiv deltagare i våra äventyr. 

Var med och aktivt stöd vår vision

Vi har märkt att många av våra besökare har uttryckt intresse av att stödja Expedition Grekland. Nu erbjuder vi möjligheten att enkelt och säkert donera valfri summa via Swish.
Varje liten summa, hur liten den än är, betyder allt för vår fortsatta verksamhet just nu. Genom att swisha ett valfritt bidrag säkrar du Expeditionens framtid så att vi kan fortsätta utforska och dela med oss av det fantastiska annorlunda Grekland.
Skanna QR-koden nedan eller Swisha till 0722 029786 – Georges Xyftilis, expeditionsledare.
🙏 Stort tack för ditt stöd! 🙏

Kommande stationer att besöka

Under sommaren 2023 drar Expedition Grekland vidare på nya upptäcktsfärder. Några av de hamnar där vi planerar att lägga till är följande:

– Grekisk skuggteater, Καραγκιόζης.

Karagiozis är en fiktiv figur i den folkkära grekiska skuggteatern. De små pjäserna handlar om den fattiga greken Karagiozis som driver med folk och gör det mesta för att få mat och pengar.

– Aten underjord, lär känna staden under staden

Följ med på en fascinerande resa i Atens myllrande virrvarr av underjordiska gångar, kryptor och katakomber. Upptäck valven som gömmer sig under de kommersiella gatorna i centrum

– Musik, instrument, rytmer och skalor

En liten workshop där vi presenterar de viktigaste instrumenten och musikskalorna i grekisk folkmusik. Vi lär oss om instrumenten bouzouki, baglama och tzoura. Vi får även förklarat vad en taqsim är, samt får ett smakprov av de vanligaste  musikskalorna, såsom nihavend/νιγιαβέντ, sabah/σαμπάχ

Väcker färdplanen ditt intresse? Hålla utkik på hemsidan eller våra sociala medier för mer exakta kommande avgångstider. Till dess…

Καλό Καλοκαίρι! 🌞 😎

Ha en underbar sommar! ☀️ ⛱️

För din Greklandsresa

Boka boende

Hitta bästa ställena att bo. Rum, familjelägenheter, semesterhus, med lockande rabatter och unika erbjudanden.
Boka här>>

Utforska

Djupdyk i den fascinerande grekiska kulturen, fängslande historien och mångskiftande naturen.
Se och upplev här>>

Notis: Vi vill här först informera att webbplatsen använder sig av s.k. affiliate-länkar. Det innebär att om du väljer att köpa något genom dessa kan Expedition Grekland få en liten provision. Observera att användningen av våra länkar innebär ingen extra kostnad för dig. Tvärtom hjälper ditt köp oss att stödja och driva expeditionen, så att vi kan fortsätta erbjuda förstklassigt innehåll och spännande digitala äventyr. Mer om affiliate-länkar i vår integritetspolicy.
Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Ta hand om dig

Visa omsorg om din hud och vår omvärld. Utforska Korres populära sortiment av skonsamma och naturliga hudvårdsprodukter

Att läsa på resan

Staffan Stolpes bok:
I skuggan av en liten ouzo, är
en charmig, humoristisk och fängslande resa genom soliga grekiska öar med äventyr, kärlek och gastronomiska upplevelser.

Laga mat

Traditionella recept och tips om vin. Läs för en heltäckande upplevelse av det grekiska köket>>
(på engelska)

I denna första del presenteras tio utvalda fakta som vi hoppas väcker nyfikenhet och erbjuder nya insikter. Vissa av dessa fakta kan vara bekanta för några läsare, medan andra kanske är mindre kända. Vi bjuder in alla Grekonauter att följa med på denna upptäcktsfärd för att tillsammans utforska och uppskatta Greklands rika arv och dess betydelse för världen.

De 18 grekiska världsarven enligt UNESCO

Det finns totalt 18 platser som fram till år 2023 av UNESCO blivit utsedda till världsarv i Grekland. Några av dem är välkända turistmål, som Akropolis i Aten, ön Delos, Olympia, Delfi eller gamla staden på Rhodos. Andra är mindre kända men minst lika intressanta. Länkarna nedan leder till UNESCOs sidor för varje separat världsarv.

Notis: Separat och fristående artikel om de grekiska världsarven kommer snart publiceras på Hellas Allehanda.

Äldsta grekiska skriftspråket: Linear B

Linear B är en äldre form av skrift som senare utvecklades till att bli det antika grekiska språket. Skriftspråket härstammar från det tidigare skriftsystemet Linear A och var i bruk under den mykenska perioden från 1400 f.Kr.–1200 f.Kr.

En av dess huvudsakliga användningsområden var att föra bokföring och dokumentera affärstransaktioner i de kungliga palatsen, vilket ger oss en värdefull inblick i den ekonomiska verksamheten och samhället under den tiden. Skriftspråket består av cirka 87 stavelsebaserade tecken och över 100 ideogram. Tecknen har ingen fonetisk betydelse och användes troligen inte i talspråk. Totalt har ca 5 000 texter hittats i Linear B.

Nedan några exempel på tecken och ideogram från Wikipedia:

𐁁 𐀓 𐂖 𐀠 𐀴 𐀍 𐃨 𐀀 𐀫 𐀄 𐀨 𐁂 𐀐 𐀷 𐂕

Första invandraren från Grekland

Den första greken som registrerades inflyttad till Sverige i modern tid var Efrosyni Rizou-Ragavi. Hon kom från en välkänd grekisk släkt med hög social status i Grekland, som politiker och affärsmän. Hon gifte sig med svensken Adolf Eugene von Rosen och flyttade till Stockholm 1848. Hennes man kallas “de svenska järnvägarnas fader” och var en framstående entreprenör i 1800-talets Sverige.

På bilden ser vi gravstenen på Galärvarvskyrkogården, nära Vasamuseet i Stockholm, där båda makarnas namn är inristade. Källa RIEAS, Research Institute for European and American Studies.

Högsta temperaturen: +48 °C

Den högsta temperaturen genom tiderna i Grekland är +48,0 °C, registrerades i huvudstaden Aten och i industristaden Elefsina, för mer än 40 år sedan: den 10 juli 1977.

Lägsta temperaturen: -27,8 °C

Greklands kallaste dag någonsin registrerades den 27 januari 1963 i staden Ptolemaida i norr. Temperaturen nådde då så lågt som -27,8 °C.

Största djupet: Hellenska graven

Hellenska graven är en djuphavsgrav sydväst om den grekiska halvön Peloponnesos. Det största djupet, Kalypsodjupet, som finns i gravens nordliga del, är också Medelhavets största djup och anges vara 5 267 m.

Djupaste ravinen: Vikos

Ravinen Vikos (Βίκος) är belägen i bergsmassivet Pindus i nordvästra Grekland. Den ligger på södra sluttningarna av berget Tymfi.

• Längd: ca 32 km
• Djup: från 120 till 1350 m
• Bredd: från 2500 m till bara några meter på den smalaste delen.

Vikos ravin är listad som världens ”djupaste i förhållande till dess bredd”, av bland annat Guinness rekordbok.

Sydligast i Europa

Gavdos (Γαύδος) är en liten ö belägen 36 km söder om Kreta. Ön är den sydligaste platsen i världsdelen Europa. Den har en yta på 27 km² och ca 150 bofasta invånare. Gavdos ligger på samma breddgrad som staden Fez i Marocko.

Ön Gavdos och staden Fez i Marocko ligger på ungefär samma breddgrad. (Den sydligaste platsen på själva kontinenten (fastlandet) Europa är Punta de Tarifa i Spanien).

Vanligaste förnamnen

Enligt Greklands nationella statistiktjänst, ELSTAT är följande de vanligaste förnamnen i landet på en befolkning av 10 934 020 invånare:

• Giorgos (Γιώργος): 8,8%
• Jannis (Γιάννης): 6,5%
• Dimitris (Δημήτρης) 6,4%

• Maria (Μαρία): 8,3%
• Eleni (Ελένη): 5,2%
• Katerina (Κατερίνα, Αικατερίνη) 3,7%

Statistiken är från 2011 men den kommer sannolikt inte att förändras inom en snar framtid eftersom det är en gammal och välbevarad tradition att föräldrar döper sina barn efter sina far- och morföräldrar, vilket symboliserar respekt och ära.

Här kan du öppna/ladda ned pdf från ELSTAT om de vanligaste grekiska namnen.

Som jämförelse var de vanligaste svenska förnamnen hos den existerande befolkningen år 2021 följande, enligt SCB:

• Karl, 341 187
• Erik, 331 575
• Lars, 226 139

• Maria, 447 686
• Elisabeth, 340 668
• Anna, 304 000

Tron på Onda Ögat

I den grekiska kulturen finns en tro på det ”onda ögat”, eller μάτι (mati) på grekiska. Det är en form av vidskepelse där människor anser att avundsjuka eller otillåtna blickar kan bringa otur eller skada. För att skydda sig mot detta använder man amuletter eller symboler i form av öga/ögon för att värja sig mot det onda.

Dessa symboler finns ofta på smycken, inredning och kläder. De är vanligen blå till färgen, vilken sägs kunna avvärja eller absorbera negativa energier och skydda bäraren från skadliga influenser. Tron på onda ögat är en fascinerande del av den grekiska kulturen och ger en inblick i hur människor har försökt skydda sig mot negativa energier och främja välgång. Separat artikel om detta spännande ämne kommer inom kort.

Grekiska fakta slutord

Tack för att du följt med på denna första resa genom olika aspekter av spännande grekiska fakta. Vi hoppas du funnit dem berikande och inspirerande. Håll utkik på våra kanaler nedan för de kommande delarna av Hellas Allehanda – fakta om Grekland. Låt oss tillsammans fortsätta att utforska och fördjupa vår kunskap om landets rika traditioner och sedvänjor.

• Expeditionen på Facebook
• På Instagram
• YouTube-kanal – Greek Expedition
• LinkedIn