Men det var folket som gjorde hans svar till något större: det korta Όχι (Ochi) som betyder Nej spreds över hela landet och blev en kraftfull symbol för nationell självständighet och gemensam motståndsvilja. Därför uppmärksammas dagen än idag som en av Greklands två nationaldagar.

När Italien den dagen invaderade Grekland vändes världens blickar mot det lilla landet i sydöstra Europa. Förstasidor från New York till Stockholm skildrade ett folk som vägrade böja sig.

Kl. 03:00 på morgonen 28 oktober 1940 lämnade Italiens ambassadör ett ultimatum till premiärminister Ioannis Metaxas. Grekland skulle överlämna kontrollen över strategiska punkter till italienska trupper – i praktiken en ren kapitulation. Metaxas ska då ha svarat kort ”Alors, c’est la guerre.” – ”Då är det krig.” Den folkliga versionen av svaret blev det numera klassiska: ”Οχι!” – ”Nej!”

Invasionen och det grekiska motståndet

Bara ett par timmar senare, kl. 05:30, anföll italienska styrkor från ockuperade Albanien. Luftlarm ljöd i Aten och allmän mobilisering utlystes. Mussolini hade räknat med ett snabbt övertag, men möttes av hårt motstånd.

Redan första veckan bröts den italienska framryckningen i Pindosbergen – ett svårtillgängligt område där grekiska förband utnyttjade både terrängen och folkets uppslutning.

Under november gick grekerna till motoffensiv. Den grekiska armén drev fienden tillbaka över gränsen och intog delar av södra Albanien. Det blev andra världskrigets första allierade seger mot en axelmakt och väckte stort internationellt eko. Pressen i London, New York, Melbourne och Stockholm följde utvecklingen dag för dag.

Svensk press skrev samma morgon om flyglarm i Aten och ett ultimatum med tre timmars frist. I Aftonbladet löd huvudrubriken: ”Krig Grekland–Italien. Ultimatum med 3 tim. frist. Flyglarm i Aten i morse.”

Artiklar från Gotlands Allehanda återgav Metaxas löfte att ”Grekland skall slåss till det yttersta” och kung Georg II:s förklaring att Grekland måste bekämpa Italien ”som försöker förstöra landets oberoende”.

Svensk Tidskrift noterade i en översikt dagen därpå: ”MÅNDAGEN den 28 oktober 1940 klockan 3 på morgonen tillställde Italiens ambassadör Greklands premiärminister Metaxas ett ultimatum. Det förelades honom med tre timmars frist och innehöll krav på fri lejd för italienska trupper att besätta strategiska punkter i Grekland.”

Ett krig som påverkade hela Europa

Motståndet höll i sig hela vintern. I mars 1941 gjorde Mussolini ett personligt försök att vända utvecklingen genom en ny storoffensiv, men utan framgång. Först i april samma år, när Nazi-Tyskland gick in i Grekland från norr, kunde axelmakterna besegra det grekiska försvaret. Aten föll den 27 april. En lång och brutal ockupation följde – men Ochi-dagen fortsatte leva som symbol för motståndsvilja och nationell värdighet.

Det grekiska motståndet fick återverkningar långt utanför landets gränser. Segern över Italien stärkte moralen bland de allierade – för första gången hade en axelmakt lidit nederlag. Det sägs att Adolf Hitler betraktade Mussolinis äventyr i Grekland som en förödmjukelse.

Enligt vissa bedömare försenade det tyska Balkanfälttåget invasionen av Sovjetunionen (Operation Barbarossa), vilket senare visade sig få ödesdigra konsekvenser för Tysklands krigsplaner. I ett samtal lär Hitler ha sagt: ”Om italienarna inte gått in i Grekland och fastnat där, hade vi haft sex veckor till för att hinna före vintern i Ryssland.”

Minnet av ett nej i modern tid

I Grekland firas ochi-dagen varje år med parader, skoluppträdanden, kransnedläggningar och militära ceremonier över hela landet. Särskilt i Thessaloniki, där den 28 oktober också nästan sammanfaller med stadens skyddshelgon Demetrios dag, 26/10.

Flygvapnet genomför årliga uppvisningar, med jaktflyg som passerar över folksamlingar och flaggor. Speciellt i år visade man också upp framtidens försvarsteknik – drönare, anti-drönarsystem och AI-baserade vapensystem som nu blivit en del av programmet. Kanske inte för att dominera, utan för att påminna om att motståndskraft också kräver förnyelse.

28 oktober har kommit att bli landets andra nationaldag. För greker i diasporan är den också ett årligt tillfälle att samlas, minnas och förnya banden till ett arv där ett enkelt nej förändrade Europas karta.

Ovan artikel samlar några av de samtida tidningsurklipp som spreds den där måndagen 1940 – från New York Times och The Boston Post till Aftonbladet och Evening Standard. Tillsammans vittnar de om hur ett litet land stod upp mot övermakten – och hur Europas rubriker vände blicken mot Grekland.

Källor

1. Gotlands Allehanda, 28 oktober 1940
   https://www.tingstade.com/arkiv/70184
2. Svensk Tidskrift (1941): Grekland–Italien-kriget – en översikt
   https://www.svensktidskrift.se/grekland-italien-kriget-en-oversikt/#:~:text=MANDAGEN%20den%2028%20oktober%201940,30%20samma%20morgon
3. Ypervorioi – Samtida pressurklipp & grekisk historia
   https://ypervorioi.blogspot.com/
4. Wikimedia Commons – Greek Army during Primavera Offensive
   https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=66986128
5. Ioannis Metaxas Archive – 1940 Foreign Press (PDF)
   https://ioannismetaxas.gr/1940%20foreign%20press.pdf
6. Greek News Agenda – What is OXI Day?
   https://www.greeknewsagenda.gr/topics/history-archeology/7218-oxi-day
7. SO-rummet.se – Grekland under andra världskriget
   https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/grekland-under-andra-vaerldskriget

Relaterade artiklar

När Naziflaggan revs ned från Akrolopolis →

Som utlovats i vårt inlägg om intressanta grekiska fakta, följer här en mer detaljerad beskrivning av de platser som utnämnts till världsarv i Grekland. Av de totalt 19 platserna är 16 av rent kulturellt värde. De återstående tre platserna, Meteora och Athosberget, och Zagoria har utnämnts tack vare sin betydelse för både kultur och miljö.

Ge dig in i landets rika historia och fascinerande natur genom att bekanta dig med några av dessa betydelsefulla platser. Klicka på länkarna i tabellen nedan för att utforska UNESCOs sidor om varje världsarv i Grekland.

Världsarv i Grekland 1 – 6

Namn	Bild	Plats	Årtal för utnämning	Beskrivning
Akropolis, Aten		Aten	1987	En välkänd fornlämning som inkluderar Parthenon-templet och andra antika byggnader i hjärtat av Aten.
Det arkeologiska området i Delfi		Delfi	1987	En antik helgedom och orakel tillägnade guden Apollon. Delfi ansågs vara världens nav i den antika tron.
Apollon Epikurius templet i Bassae		Messenien, sydvästra Peloponnesos	1986	Ett välbevarat doriskt tempel tillägnat Apollon, känt för sin harmoniska arkitektur och magnifika utsikt över dalen.
Rhodos medeltida staden		Rhodos	1988	En imponerande medeltida stad med befästningar, palats och smala gränder.
Klosterkomplexet i Meteora		Thessalien, centrala Grekland	1988	En samling av ortodoxa kloster byggda på de spektakulära, vertikala klippformationerna som reser sig flera hundra meter över marken.
Athosberget		Chalkidiki-halvön, norra Grekland	1988	En bergsregion som anses helig, med en ortodox, strikt manlig, klosterrepublik, vilken åtnjuter hög grad av autonomi sen 1000-talet e.Kr.

Världsarv i Grekland 7 – 12

Namn	Bild	Plats	Årtal för utnämning	Beskrivning
Paleokristna och bysantiska monument i Thessaloniki		Thessaloniki	1988	En samling av tidiga kristna och bysantinska monument, inklusive kyrkor och basilikor, som vittnar om regionens historiska betydelse.
Asklepios helgedom i Epidaurus		Epidaurus, nordöstra Peloponnesos	1988	En välbevarad helgedom, med den berömda amfiteatern och tempel tillägnade Asklepios, den antika grekiska guden för helande och medicin.
Det historiska Chora, St Johannesklostret och Apokalypsgrottan på Patmos		Patmos, norra Dodekaneiska öarna	1999	En viktig religiös plats, som inkluderar klostret St. Johannes och Apokalypsgrottan, där Aposteln Johannes anses ha skrivit Uppenbarelseboken.
Arkeologiska området i Olympia		Olympia, centrala Peloponnesos	1989	Platsen för de antika olympiska spelen med en monumental samling av grekisk arkitektur och skulptur.
Ön Delos		Delos, Kykladerna	1990	En betydelsefull ö, högaktad redan i förhistorisk mytologi, med välbevarade arkeologiska lämningar och tempel.
Klostren Daphni, Hosios Loukas och Nea Moni of Chios		I Aten, Fokida – nära Delfi och ön Chios	1990	Tre bysantinska kloster med unik arkitektur och mosaikarbeten som representerar den bysantinska erans konstnärliga färdighet.

Världsarv i Grekland 13 – 19

Namn	Bild	Plats	Årtal för utnämning	Beskrivning
Pythagoreion och Heraion på Samos		Samos, nordegeiska öarna	1992	Fornlämningar av en viktig antik stad av hög kulturell och religiös betydelse, med en imponerande helgedom tillägnad gudinnan Hera.
Arkeologiska området i Aigai (nuvarande Vergina)		Vergina, grekiska Makedonien	1996	Platsen för de antika kungliga gravarna i Makedonien, där man har funnit imponerande gravskatter och artefakter.
Arkeologiska området Mykene och Tiryns		Mycenae, Tiryns, Peloponnesos	1999	Två betydelsefulla städer från den mykenska perioden, som visar på den äldre antika grekiska civilisationens storhetstid och arkitektur.
Gamla staden på Korfu		Korfu, Joniska öarna	2007	En välbevarad venetiansk stadskärna som bär spår av flera olika historiska kulturer och varierande arkitekturstilar.
Arkeologiska området Filippi		Filippi, nordöstra Grekland	2016	En antik stad med imponerande arkeologiska lämningar av stor historisk betydelse. Platsen där slaget vid Filippi utkämpades .
Arkeologiska området Mystras		Nära Sparta, Peloponnesos	1989	Staden Mystras utvecklades runt fästningen som byggdes år 1249 på sluttningarna av berget Taygetos. Staden upplevde en stor blomstring under den senare bysantinska tiden och erövrades av både ottomaner och venetianer.
Zagoris kulturella landskap		Regionen Epirus, norra Grekland	2023	Ett avlägset landskap i nordvästra Grekland med små stenbyar, Zagorochoria, heliga skogar och ett nätverk av stenvalvsbroar, stenbelagda stigar och uthuggna trappor som förbinder byarna i Vikos- och Voïdomatisflodens dalgång.

Källor: UNESCO, Wikipedia
Foton: Wikimedia Commons license,
Flera av illustrationerna till detta inlägg skapades med AI-modellen Stable Diffusion

Situationen har lett till att båda öarna förklarats i undantagstillstånd. På Santorini har massflykt präglat de senaste veckorna, med extra färje- och flygturer för att möta den höga efterfrågan. Många har lämnat ön, och vissa områden beskrivs nu som närmast öde.

Myndigheterna har infört en rad försiktighetsåtgärder för båda öarna: skolor håller stängt, stora folksamlingar i inomhusmiljöer avråds, och vissa bebyggda områden samt hamnar har spärrats av. Om skalven tilltar ytterligare rekommenderas även att hålla sig borta från kustlinjen och klippiga områden.

Seismologer betonar att den nuvarande aktiviteten varken är kopplad till historiska händelser som den förödande jordbävningen 1956 eller till vulkanen vid Santorini. De pågående skalven följs noggrant av experter, och myndigheterna uppmanar till vaksamhet samtidigt som de avråder från spekulationer om större händelser.

Däremot är de pågående skalven en påminnelse om de krafter som ständigt är i spel i den Egeiska regionen, där den eurasiska och den afrikanska kontinentalplattan pressas mot varandra.

För de som bor på Santorini och Amorgos eller har en djupare kännedom om Egeiska havets historia väcker de senaste skalven minnen av tidigare jordbävningar som förändrade öarna för alltid. En av de mest förödande i modern tid inträffade i mitten av 1900-talet och lämnade djupa sår efter sig. På Santorini förstördes 500 byggnader och över 3 200 skadades, medan 54 människor miste livet. På Amorgos var förödelsen omfattande, även om dokumentationen av skadorna är knapphändig.

Den dubbla katastrofen – jordbävningen och tsunamin – lämnade ett outplånligt avtryck i Greklands moderna historia och påminner om Egeiska havets obevekliga seismiska krafter.

Förödelsen i Egeiska havet – skalvet 1956

Tidig morgon den 9 juli 1956 rämnade jorden under fötterna på invånarna i Egeiska havets hjärta. Markens skälvningar var brutala, men det var inte bara skalvet som lämnade outplånliga sår i landskapet – det var tsunamin som snart slog till, de fallande klipporna och den chock som etsade sig fast hos de som upplevde katastrofen.

Jordbävningens epicentrum låg söder om Amorgos, den östligaste av de Kykladiska öarna, i Egeiska havet. Den nådde en magnitud på 7,5 – en av de högsta som registrerats i Grekland under 1900-talet.
Den officiella dödssiffran uppgick till drygt 50, medan hundratals skadades och ännu fler förlorade sina hem och sina tillgångar.

📌 Notis: De historiska bilderna i denna artikel är AI-genererade, baserade på ögonvittnesskildringar, fotografiska arkiv och samtida beskrivningar av händelserna. De är skapade för att ge en visuell känsla av hur jordbävningen och tsunamin 1965 påverkade Santorini och Amorgos.

Jordens vrede – sekunder av förödelse

Skalven förvandlade byggnader till rasmassor och chocken spreds långt bortom Kykladerna. Markens rörelser påverkade inte bara öarna utan hela den Egeiska regionen, ända till Turkiets kust.

Dagstidningen To Vima rapporterade dagen efter händelsen om skräckscenerna som utspelat sig på Santorini:

Scener av skräck och panik bredde ut sig på det drabbade Santorini, bara några minuter efter det första skalvet. Invånarna flydde i panik från sina hem och rusade genom de smala gatorna i ett försök att nå stranden. Samtidigt ekade ljudet av kollapsande hus, det dova mullret från markens rörelser och svart rök som verkade stiga från vulkanen. Damm täckte allt och förvandlade morgonen till en mardröm.

Mitt i förödelsen kämpade människor desperat för att rädda sina nära och kära. En kvinna lyckades gripa tag i sina tre spädbarn och skyddade dem med sin egen kropp när hon flydde ut på gatan, för att undvika de fallande stenarna.

📌 Notis: De historiska bilderna i denna artikel är AI-genererade, baserade på ögonvittnesskildringar, fotografiska arkiv och samtida beskrivningar av händelserna. De är skapade för att ge en visuell känsla av hur jordbävningen och tsunamin 1965 påverkade Santorini och Amorgos.

Andra var mindre lyckosamma – en kaféägare fastnade i en dörröppning och dog av kvävning. På ett annat håll tog en farmor sina två barnbarn i famnen och lyckades, vacklande och krypande, ta sig ut oskadd. Men barnens mor, hennes egen dotter, miste livet under rasmassorna.

Sex till åtta sekunder – så lång tid varade skalvet enligt de första officiella rapporterna. Ett ögonblick som kändes som en evighet för dem som upplevde det. Santorini, redan märkt av historiska katastrofer, drabbades återigen av ödeläggelse. Efter huvudskalvet avtog skakningarna gradvis men fortsatte att kännas av i flera dagar. Av rädsla för fler skalv stannade invånarna utomhus, ingen vågade återvända till sina hem.

Tsunamin – den från havet annalkande faran

📌 Notis: De historiska bilderna i denna artikel är AI-genererade, baserade på ögonvittnesskildringar, fotografiska arkiv och samtida beskrivningar av händelserna. De är skapade för att ge en visuell känsla av hur jordbävningen och tsunamin 1965 påverkade Santorini och Amorgos.

Som om själva jordbävningen inte vore nog kom nästa slag från havet. En våldsam tsunami föddes ur skalvet och vräkte sig in över öarna. Santorini och Amorgos drabbades särskilt hårt. Vattenmassorna, med vågor upp till 30 meter, svepte bort hus, båtar och människor – de som inte omkom i rasmassorna hade nu havet själv att värja sig emot. Vågorna spreds i alla riktningar och drabbade inte bara de södra öarna i Kykladerna utan även Kretas norra kust och Dodekanisa – Tolvöarna.

Historiska vittnesmål beskriver hur havet vid Katapola på Amorgos drog sig tillbaka helt, så att människor kunde gå på den blottlagda havsbottnen – innan vågorna slog tillbaka med förödande kraft.

Ryktena om vulkanen

Under de första timmarna av paniken som utbröt rapporterade många invånare att de såg vulkanen få ett utbrott och att stora mängder svart rök kom från kratern. Det visade sig dock vara ett missförstånd.

Seismologerna utesluter att jordbävningen hade något samband med ett vulkanutbrott. Skalvet var av rent tektonisk natur och orsakades av rörelser i jordskorpan, inte av vulkanisk aktivitet. Närvaron av vulkanen i området och det svarta dammet som virvlade runt kan ha skapat illusionen av ett utbrott, men detta saknar grund, säger experterna.

Det senaste bekräftade vulkanutbrottet i Santorini inträffade 1950, sex år tidigare än det stora skalvet och ingen ovanlig seismisk aktivitet registrerades vid de aktiva kraterna i samband med skalvet 1956.

Santorini, den vulkaniska aktivitetens historia

Santorini har haft många vulkanutbrott genom historien, med varierande kraft och explosivitet. Minst tolv stora explosiva utbrott har dokumenterats, varav fyra var så kraftiga att de skapade en ny caldera – det vill säga en kollaps av vulkanens krater, vilket helt förändrade landskapet.

De äldsta utbrotten skedde för mellan 650 000 och 550 000 år sedan, och många av dem skedde under vatten. Under de senaste 360 000 åren har vulkanen genomgått två stora cykler, där varje cykel kulminerade i två gigantiska caldera-bildande utbrott som omformade hela ön.

Under bronsåldern inträffade det minoiska utbrottet på Santorini – ett av de största vulkanutbrotten i mänsklighetens historia. Utbrottet hade sitt epicentrum i det område som idag utgör den stora calderan.

Innan dess hade Santorini formen av en nästan sluten ring, med en enda smal passage in till den inre lagunen. Det minoiska utbrottet var så kraftigt att stora delar av denna ring försvann och två nya kanaler skapades, vilket gav ön dess nuvarande form.

Denna händelse var en av de mest avgörande i det Egeiska havets tidiga historia och tros ha bidragit till den minoiska civilisationens nedgång.

Efter det minoiska utbrottet har den vulkaniska aktiviteten varit koncentrerad till Kameni-öarna i lagunens mitt. Dessa öar har bildats successivt sedan bronsåldern, och den första av dem reste sig över havsytan år 197 f.Kr.

Sedan dess har nio utbrott dokumenterats. År 1707 bröt en undervattensvulkan genom havsytan och skapade Nea Kameni, som sedan dess har varit centrum för den vulkaniska aktiviteten i området. Under 1900-talet skedde tre utbrott, det sista inträffade 1950, utan några större konsekvenser.

Även om vulkanen idag betraktas som vilande, avges fortfarande ånga och koldioxid från den nuvarande aktiva kratern på Nea Kameni, medan flera äldre kratrar ligger utspridda över ön.

Santorini: utbrottet 1925

Historiskt filmklipp från utbrottet 1925 på Nea Kameni, filmat av professor Georgios Georgalas. Videon skapades för utbildningssyften och innehåller material från ERT:s dokumentärserie ”Ταξιδεύοντας στην Ελλάδα/På resa i Grekland”. Publicerad på YouTube av Trantafyllos Soldatos.

Egeiska havet – skärningspunkten mellan tre kontinenter

Egeiska havet har genom årtusendena burit både liv och förödelse. Santorini och Amorgos, två öar formade av havets och jordens krafter, har gång på gång fått bevittna naturens obevekliga styrka.

De hundratals skalv som nu skakar Santorini och Amorgos är en påminnelse om regionens geologiska verklighet. För öarnas invånare är jordbävningar inte avlägsna historiska händelser, utan en del av vardagen. Precis som 1956 års överlevare lärde sig att återuppbygga sina samhällen, fortsätter dagens öbor att anpassa sig – med modern teknik, bättre byggnader och välutvecklade varningssystem. Men under ytan är naturkrafterna lika oberäkneliga nu som då.

De mest förödande jordbävningarna

Tabellen nedan visar de mest förödande jordbävningarna i Grekland, ordnade efter magnitud. De kraftigaste skalven listas högst och inkluderar antal dödsoffer.

Källor: To Vima, tovima.com, Wikipedia, ekriti.gr, Ta Nea, iefimerida.gr

📌 Notis: De historiska bilderna i denna artikel är AI-genererade, baserade på ögonvittnesskildringar, fotografiska arkiv och samtida beskrivningar av händelserna. De är skapade för att ge en visuell känsla av hur jordbävningen och tsunamin 1965 påverkade Santorini och Amorgos.

Äldre artiklar om Amorgos:

Amorgos – en pärla i det stora blå

Seminarier om kallmurar på Amorgos

Landet, känt för sina soliga stränder, kan också skryta med snötäckta berg och historiska köldrekord. Så medan vi förbereder oss för ännu fler intensiva värmeböljor, låt oss ta en titt på några annorlunda och framför allt svalkande fakta om Greklands vinterklimat.

Greklands väder: Köldrekord

Greklands kallaste dag någonsin registrerades den 27 januari 1963, i staden Ptolemaida i regionen Makedonien. Temperaturen nådde då så lågt som -27,8 °C.

1963 var en extrem vinter över hela Europa. Hamnar frös, snön föll i mängder och hundratals människor dog av kylan över hela kontinenten.

Det är värt att nämna att enligt sajten meteo.gr – som tillhör det Grekiska Nationella Observatoriet – registrerades en extrem temperatur på -35,3 °C i januari 2012.

Denna temperatur uppmättes inuti en så kallad karstdepression, som är en naturlig bergs-sänka, i Kechroti-området på berget Mainalo i Arkadien.

Sänkan ligger på en höjd av 1 613 meter med omgivande toppar på 1 700-1 800 meter och är känd för sina extrema köldförhållanden på grund av sitt isolerade läge från den bredare atmosfäriska cirkulationen.

Sedan november 2010 har en obemannad väderstation från Grekiska Nationella Observatoriet varit i drift där, vilket gör det möjligt att dokumentera dessa extrema temperaturer.

I tabellen nedan är det värt att notera att denna sänka uppvisar minusgrader även på somrarna.

Sammanfattning – grekiska köldrekord

• Ptolemaida: Officiellt grekiskt rekord med -27,8 °C (1963, Wikipedia).
• Kechroti: Extrem temperatur på -35,3 °C (2012, meteo.gr)

Jämförelse: För Sverige är enligt SMHI den lägsta temperatur som uppmätts –52,6° i Vuoggatjålme, den 2 februari 1966.

Är du intresserad av fler spännande fakta om Grekland? Följ Expeditionen på Facebook för exklusiva uppdateringar och unika insikter om grekisk kultur, historia och mycket mer:

• Facebook

När är det bäst att åka till Grekland?

Greklands väder är förstås som behagligast vanligtvis innan och efter sommarmånaderna. Vår- och höstmånaderna bjuder på njutbara temperaturer, vilket gör dem till utmärkta tider att besöka landet. Vintrarna kan vara överraskande kalla, särskilt i de norra och bergiga regionerna, medan somrarna kan bli intensivt heta, särskilt i städer som Aten. Nedan kan du se snittemperaturerna för varje månad i hela Grekland..

Specialerbjudande för våra följare

De som är anslutna till Expeditionen erhåller 25% rabatt på våra svenskspråkiga guidade turer i Aten, som startar igen 4 september 2024.
Upptäck hemliga valv, underjordiska gångar, kryptor och katakomber som gömmer sig under affärsgatorna i centrum. Vandra på outforskade stigar, kliv in i underjordiska skattkammare, se staden med nya ögon, på ett annorlunda sätt.
Boka plats här>>

Anslut -helt gratis -till Expedition Grekland här >>

Mina egna grekiska vintrar

Undertecknad har upplevt många iskalla grekiska vintrar. Jag framhåller ofta att jag faktiskt fryser mer där än i Sverige under vintern. Detta beror främst på att husen i Grekland, av förståeliga skäl, inte är byggda för att hantera extrem kyla. Livet spenderas ju mestadels utomhus, vilket gör att isoleringen inte är prioriterad på samma sätt som i Sverige. Det är också ofta väldigt fuktigt i de grekiska husen, vilket förvärrar situationen.

Att gå och lägga sig innebär att dra på sig tjocka kläder och krypa ner under flera lager med filtar och täcken. Morgnarna är en utmaning – det krävs mycket mod att lämna den varma sängen och möta den bitande kylan.

Under den senaste ekonomiska krisen i Grekland tvingades dessutom många hushåll att spara in på uppvärmning och slutade använda olja på grund av de höga kostnaderna. Det blev märkbart kallare inomhus, och familjer fick göra sitt bästa för att hålla värmen.

Flera gånger har jag övervintrat på den lilla kykladiska ön Amorgos. Där är kylan ännu mer påtaglig, särskilt när de isiga nordanvindarna härjar. Jag minns fortfarande många nätter när sängkläderna varit kalla och så gott som genomblöta av fukt när det blev läggdags.

En annan speciell tid jag minns är från min barndom när familjen samlades i vardagsrummet runt kaminen, den enda värmekällan i huset. Vi satt nära varandra för att hålla värmen, och mina föräldrar rostade kastanjer på kaminen. Alla andra rum var isande kalla, men trots detta skapades det en speciell mysig atmosfär i att vara tillsammans och höra vinden tjuta utanför fönsterna.

Vad gäller Attika, så kan vintrarna vara stränga, med de kyliga perioderna är ofta korta. Efter några dagar återvänder den skinande solen, och man kan njuta av värmen utomhus igen, ibland till och med i kortärmad tröja, speciellt under de återkommande behagliga Halkyons dagarna i januari.

Vill du lära dig mer om Grekland? Prenumerera på vår YouTube-kanal för att få insiktsfulla videor om grekisk kultur, historia och vardagsliv:

• YouTube

Greklands väder: värmeböljor:

När någon nämner Greklands väder och extrema temperaturer, tänker man kanske först på de imponerande värmerekorden snarare än de kalla vinterdagarna. Den högsta temperaturen som någonsin registrerats i Grekland är 48,0 °C, uppmätt i Elefsina och Tatoi den 10 juli 1977.

Dessa områden, som ligger nära Aten, är kända för sina heta somrar, vilket beror på specifika geografiska och meteorologiska förhållanden.

Under de senaste decennierna har Grekland upplevt flera perioder av extrem värme. Sommaren 2007 var särskilt minnesvärd då temperaturen nådde 46,0 °C i flera delar av landet, inklusive Argos och Astros på Peloponnesos samt Ilion och Elefsina nära Aten. Dessa höga temperaturer har ofta orsakat betydande påfrestningar på både människor och infrastruktur.

Greklands väder varierar avsevärt beroende på region, men den generella trenden är att somrarna är mycket varma och torra, särskilt i de södra delarna av landet och på öarna. Fenomenet med urbana värmeöar gör att stora städer som Aten kan bli särskilt heta, vilket ytterligare förstärker de extrema temperaturerna under sommarmånaderna.

För mer detaljerad information besök Wikipedias lista över extrema temperaturer i Grekland.

Kontraster och ytterligheter

Greklands väder, med extrema temperaturer, oavsett om de handlar om brännande hetta eller isig kyla, är kraftfulla påminnelser om naturens mångfald och oförutsägbarhet. Vi har sett att landet, som vi ofta förknippar med varma somrar, också har upplevt några av Europas mest extrema vintertemperaturer.

Det är inte bara rekorden som imponerar, utan också de unika geografiska formationerna och mikroklimaten som skapar dessa extrema värden. Djupa karstdepressioner, avlägsna byar vid skyhöga bergstoppar och snabbt växande storstäder, varje plats bär på en egen fascinerande bakgrund och meteorologisk historia. Att förstå och dokumentera dessa extrema väderhändelser är inte bara en vetenskaplig prestation utan också avgörande för att förbereda oss inför framtida klimatutmaningar.

När jag själv tänker tillbaka på mina vintrar där, är det förstås inte bara kylan jag minns. Det är mycket mer än så – det är värmen från människorna, gemenskapen som skapas och de små stunderna av glädje mitt i allt det tuffa och iskalla. De kalla vinterkvällarna där vi samlades runt kaminen, visade mig värdet av enkelhet och närhet. Det är sådana minnen som gör Grekland till mitt hjärtas hem, oavsett var i världen jag befinner mig.

Relaterad äldre artikel: Några iskalla fakta om Grekland

Källor: Wikipedia, meteo.gr, Climates to Travel och Weather Atlas.

Expeditionens senaste inlägg

• Greek Expedition, ready to sail, March 2026 [newsletter]
• Kvinnorna i rebetiko – 8 röster som formade genren
• Foton från massavrättningen i Kaisariani 1944 – väcker starka minnen till liv i Grekland
• Grekiska ord svåra att översätta, del 1: Filótimo
• Kallikatzaroi, den grekiska julens ondsinta varelser [uppdaterad 2025]

Grekiska gudar spelar som bekant en central roll i den antika mytologin. När vi talar om mytologi menar vi den mångfacetterade helheten av myter, legender och traditioner från antikens Grekland. Dessa myter berättar om fruktansvärda strider, där hela berg och öar rycks upp och kastas mot fiender. De talar om gnistrande palats och skrämmande mörka fängelser, gudar av bländande skönhet och monster med skräckinjagande utseende. De omfattar kärlekshistorier fyllda av poesi, våldsamma passioner, fängslande äventyr och skrämmande hämndaktioner.

Mytologin utvecklades långsamt genom årtusendena, och varje berättelse har ofta flera versioner. Sammantaget beräknas den grekiska mytologin omfatta över 30 000 gudomligheter, hjältar och andra mytologiska figurer. Med en sådan enorm mångfald kan ämnet lätt kännas överväldigande. Denna artikelserie om grekiska gudar syftar därför till att ge en överskådlig bild av den grekiska gudavärlden och dess mest centrala gestalter.

De tolv olympiska gudarna

När vi hör orden ”grekiska gudar” är det oftast de olympiska gudarna som först kommer i tankarna. Det är de mäktigaste gudarna i mytologin och kallas olympiska eftersom de enligt traditionen var bosatta på berget Olympos.

Enligt de flesta källorna anses dessa tolv vara de olympiska: Zeus, Hera, Poseidon, Demeter, Athena, Aris, Afrodite, Apollon, Artemis, Hefaistos, Hestia och Hermes. I vissa skrifter uppges guden Dionysos att vara en av de tolv, istället för gudinnan Hestia. Ytterligare en av de mäktigaste och viktigaste gudarna var Hades, som dock inte räknades till de olympiska eftersom han inte hade berget Olympos som sin hemvist. Hades var dödens gud och underjordens härskare.

Klicka här för en översiktlig tabell med de största och mäktigaste grekiska gudarna och deras egenskaper.

Kosmogoni

För att verkligen förstå de olympiska gudarnas plats i den grekiska mytologins stora pussel måste vi gå tillbaka till alltings början, till kosmogonin – kosmos uppkomst, enligt tidig antik grekisk tradition.

Gudarna födelse

Det första gudomliga paret i den grekiska mytologin var Uranos och Gaia. Deras förening skapade den första dynastin av gudar.

Händelserna som föregick skapelsen av Gaia och Uranos är inte helt tydliga. Den viktigaste och nästan enda källa som finns bevarad för denna första period i den grekiska mytologin är Theogonin, ett verk som skrevs av Hesiodos ca 700 f.Kr.

Hesiodos skrev att före allt annat fanns Χάος– Chaos eller Kaos. Inom Kaos fanns fröet till allt som senare skulle utgöra kosmos. Kaos födde ur sig självt Erebos – underjordens dunkel, Nyx – natten, samt Gaia – jorden. Gaia födde sedan Uranos – himlen, som täckte henne med sitt stjärnbeströdda valv. Denna son gjorde Gaia till sin make. Och därmed övergår mytologin till ”gudarnas era”.

Intressant är också det som Hesiodos berättar, att ur Kaos, tillsammans med Gaia, föddes även Eros – i sin ursprungliga skepnad. Eros framställs här som en princip av yttersta vikt och med obegränsad kraft, som existerade före gudarna och som ledde elementen till deras föreningar och sammansättningar.

Uranos och Gaia

Uranos och Gaia hade många barn som brukar kallas Ουρανίδες/Uranider. En kategori av Uranider är Titanerna. De är tolv till antalet, sex män och sex kvinnor. Några av titanerna som kommer att spela en viktig roll i de dramatiska händelser som följer är: Okeanos, Hyperion, Rhea, Metis, Iapetos och slutligen Kronos, som är den yngste av Uraniderna.

Barn till Uranos och Gaia var också de tre Cykloperna, människoätande jättar som bara hade ett öga i pannan. De var starka och skickliga, men själviska och arroganta.

Till Uraniderna räknas vanligen också Hekatoncheirerna – de hundrahänta. De var monstruösa jättar av ofattbar storlek, som som hade hundra oövervinnerliga armar och femtio huvuden växande från sina axlar.

Slutligen kallas ibland även Giganterna, för Uranider, men de föddes på ett annat sätt, som vi kommer att se nedan.

Uranos störtas

Uranos, som fruktade att hans barn en dag skulle störta honom från tronen, kastade sina avkomlingar ner i Tartaros, i jordens mörkaste innandöme. Gaia var otröstlig och beslöt att ta en grym hämnd. Hon tillverkade en stor skära av diamant med avsikt att stympa sin make, med hjälp av sina barn. Men ingen av Uraniderna vågade hjälpa henne i detta företag. Endast Kronos, den yngste av dem alla, gick med på att samarbeta med sin mor. Så en natt låg han på lur när fadern gick till sängs, och med skäran skar han av Uranos lem.

Från bloddropparna som spilldes föddes Giganterna, Erinyerna och Nymferna. Kronos kastade den avskurna lemmen i havets vågor. Havet behöll den hos sig under lång tid. En dag började skum att välla fram från lemmen, och ur skummet föddes en ny stor gudomlighet: Afrodite.

Kronos och Rhea

Kronos tog sin fars tron och gjorde en av sina Titan-systrar, Rhea, till hustru. Tillsammans fick de många barn: Hestia, Demeter, Hera, Hades, Poseidon och, senare, Zeus. Det fanns en profetia om att även Kronos skulle störtas från tronen av en av sina söner. Därför svalde Kronos sina barn omedelbart efter deras födelse.

Rhea stod inte ut med denna situation. När hon blev gravid igen, flydde hon till Kreta, födde Zeus, lämnade honom där och återvände till sin make. Hon låtsades föda och presenterade för Kronos en sten insvept i lindor. Kronos svalde den omedelbart, i tron att han ännu en gång hade besegrat ödet.

Zeus störtar sin far

De antika författarna berättar ytterst lite om hur Kronos störtades och på vilket sätt Zeus, när han växte upp, tog makten. Den mest accepterade versionen är den av Apollodoros från Aten, som säger att Zeus fick hjälp av Metis, dotter till Okeanos. Hon försåg Zeus med ett kräkmedel som de lyckades ge till Kronos, vilket fick honom att först kräkas upp stenen och sedan resten av sina barn.

Men efter att Zeus tagit makten, behövde han, som vi kommer att se, utkämpa fruktansvärda strider för att befästa sitt herravälde. De äldre gudomligheterna underkastade sig inte på en gång, och fruktansvärda konflikter började utspela sig.

Strider om den himmelska tronen

Titan-striden

När Zeus intog tronen började Titanerna kriga mot den nye kungen. Denna sammandrabbning är känd som Τιτανομαχία/Titan-striden, och varade i tio år. Zeus befriade de Hundrahänta och Cykloperna från Tartaros, vilket ledde till en episk kamp, som har beskrivits färgstarkt i både antik och samtida konst. Hesiodos själv beskriver hur jorden skakade, havets vågor dånade, och himlen klövs av blixtrar. Titan-striden slutade med Zeus triumf. De besegrade Titanerna fängslades slutligen i Tartaros, djupt i jordens innandöme.

Kampen emot Giganterna

Nästa utmaning kom från Giganterna som var födda ur Uranos blodsdroppar. Dessa monstruösa varelser hade stora skägg, långt hår och ben täckta av reptilfjäll. Striden utkämpades i Pallene, i västra Chalkidiki. Vid sin sida hade Zeus många av de grekiska gudarna och hjältarna, såsom Athena, Hera, Heracles och Poseidon. Zeus segrade genom att förstöra en ört som skulle ha gjort Giganterna odödliga.

Kampen mot Tyfon

Den sista och mest fruktansvärda fienden var Tyfon, ett monster med hundra drakhuvuden och ögon som slungade flammor. Hans huvud nådde upp till stjärnorna och kroppen var täckt med fjädrar. I den första striden besegrades Zeus av Tyfon. Men med hjälp av Hermes återhämtade han sig och gav sig åter in i striden. Den slutliga kampen skakade kosmos i dess grundvalar. Tyfon rev upp hela berg med sina enorma händer och slungade dem mot sin motståndare. Zeus svarade med regn av blixtar, från sin vagn dragen av bevingade hästar. Den hårda kampen slutade med att Zeus begravde Tyfon under Etna, på Sicilien, där han enligt traditionen fortfarande lever och spyr ut eld och lava.

Tyfon besegrades, men hans avkomma blev kvar i världen: Kerberos, Chimaira, Sfinxen, Lerneiska Hydran med flera. Dessa barn fick han genom sin förening med modern till alla monster, Echidna.

Olympens gudar

Med Zeus etablerad som den främste härskaren bland grekiska gudar avslutas den första delen av vår resa genom den grekiska mytologin. Vi har följt gudarnas släktled från Kaos till Olympens grundande, en berättelse som vi sett till stor del bygger på Hesiodos verk Theogonin.

I seriens andra del kommer vi att fördjupa oss i den olympiska gudaskaran. Vi kommer att utforska de grekiska gudarnas roller, deras attribut och de myter som omger dem. Denna närmare granskning kommer ge oss en överskådlig bild och en mer nyanserad förståelse för den grekiska gudavärlden och dess betydelse.

När vi lämnar Theogonin – berättelsen om gudarnas födelse – bakom oss, öppnar sig ett nytt rikt landskap av mytologiska personligheter, legender och traditioner. Deras inflytande sträcker sig långt bortom Olympens gränser. Håll utkik på vår blogg för del 2 av serien Greksika gudar – en överskådlig bild>>

Här kan du – helt gratis – ansluta till Expeditionen för vårt nyhetsbrev och hålla dig ajour med nyheter och uppdateringar.

Tabell över de mäktigaste grekiska gudarna

Romerska namn på de grekiska gudarna

När Rom expanderade över den antika hellenska världen, adopterade romarna de olympiska gudarna som de med tidens gång döpte om med egna namn. Detta kan skapa viss förvirring. Här följer därför en översiktlig tabell över de romerska motsvarigheterna till de grekiska namnen.

Källor

Artikelserien Grekiska gudar – en överskådlig bild är baserad på boken ”Ελληνική Μυθολογία/Grekisk Mytologi” av Andreas Georgiou, utgiven år 1960. Det var den första boken om grekisk mytologi skriven direkt på nygrekiska (dimotiki), som inte var en översättning från andra språk. Författarens hemsida når du här>> (på grekiska).

Övriga källor: Svenska, grekiska, engelska Wikipedia

OBS! Vi vill påminna att Expedition Grekland finansieras endast genom stöd av sina besökare. Du kan aktivt stödja Expedition Grekland här >>
Vi uppskattar verkligen ditt stöd – det gör skillnad!

En månad tidigare, den 28 april 1941, hade inte bara Grekland utan hela mänskligheten förödmjukats när hakkorsflaggan hissades på Akropolis – symbolen för demokrati och västerländsk civilisation. Aten hade kapitulerat och Wehrmachts trupper marscherade stolt in i de historiska kvarteren.

Bedriften faller i skugga

De två unga männen gjorde sin handling känd genom oberoende parallella uttalanden 1945. Men under de svåra årtiondena som följde, med inbördeskrig, förföljelser, militärdiktatur mm, föll den hjältemodiga bedriften i skugga.

Först år 1982 fick aktionen publicitet igen när Glezos och Santas blev intervjuade i ett känt och populärt TV-program om hur det gick till när de tog ned flaggan. Programledare var den i Grekland välkände journalisten Freddy Germanos och det är denna legendariska intervju (på grekiska) som de flesta källor refererar till i samband med hjältedådet.

Akropolis hemliga kryptor

När de två 19-åriga studenterna gick omkring i Atens gator och såg svastikan vaja över den heliga klippan, bestämde de sig för att agera. Den djärva planen började ta form i deras huvuden. Men de insåg snabbt att en noggrann förberedelse var nödvändig innan de kunde sätta sin plan i verket.

Glezos och Santas började genast studera kartor och litteratur om den heliga klippan på Nationalbiblioteket. I den Stora Grekiska Encyklopedin läste de om de många tunnlar och grottor som fanns under den antika klippan. De insåg att deras enda väg förbi de tyska vakterna var genom en av dessa dolda ingångar. Efter ingående studier av terrängen beslutade de sig för en särskild krypta som skulle bli deras väg upp den ödesdigra natten.

Den exakta grottöppningen som Glezos och Santas använde för att ta sig upp på klippan har varit något oklar genom åren. De refererade själva till den som Σπήλαιο της Αγραύλου/Agravlou-grottan. Men flera lokala namn har förändrats sedan 1941 och deras egna minnen har också varit något tvetydiga vid olika tillfällen.

Genom att studera deras vittnesmål och uttalanden har dock arkeologer på senare år börjat identifiera ingången som Mykenska Källan (Mycenaean Fountain), på klippans norra sida, en öppning som är känd sedan antiken. Bland annat har Manolis Korres, professor emeritus vid Greklands Tekniska Högskola och ordförande i Akropolis bevarandekommitté, uttalat sig till förmån för denna teori. Utan att helt avfärda hjältarnas egna benämningar framstår alltså Mykenska Källan som den mest sannolika platsen varifrån den modiga aktionen inleddes.

Planen verkställs

Den 30 maj 1941 hörde Glezos och Santas i radion att även Kreta hade fallit i tyskarnas händer. Detta blev upptakten för dem att sätta sin djärva plan i verket.

Samma midnatt tog de sig upp på klippan för att försöka ta ner den 4×2 meter stora nazistflaggan. Efter tre ansträngande försök lyckades de slutligen få ner den. De klippte av en bit runt hakkorset som minne och slängde resten av flaggan i en närliggande torrbrunn.

Det var först nästa morgon som den tyska garnisonen upptäckte att deras flagga saknades i masten på Akropolis. Endast den grekiska flaggan vajade där. Nazisterna reagerade med hårdhet efter att deras flagga tagits ner. Vaktstyrkornas kommendant utfärdade omgående en skarp kommuniké:

”…Natten mellan den 30 och 31 maj skändades den tyska krigsflaggan som vajade på Akropolis av okända gärningsmän. Stränga förhör inleds. De skyldiga och deras medbrottslingar kommer att bestraffas med döden…”

Glezos och Santas dömdes genast till döden i sin frånvaro. Som bestraffning för att inte ha vakat över platsen ordentligt avrättades den egna tyska vaktstyrkan på Akropolis. De lokala grekiska polischeferna i närområdet avskedades också omgående från sina tjänster.

Att tyskarna själva annonserade ut nedrivningen av flaggan gjorde att hjältedådet genast blev känt över hela Grekland. Handllingen fick till och med stor internationell uppmärksamhet. Enligt encyklopedin Larousse Britannica, ledde det till att den franske presidenten general de Gaulle beskrev Manolis Glezos som ”Europas första partisan”.

De anonyma hjältarna

Den djärva aktionen att riva ner Nazitysklands flagga fick därmed ett enormt symbolvärde.

För nazisterna var förödmjukelsen stor att se sin flagga borttagen från en av världskulturernas viktigaste platser. Deras hårda repressalier visade aktionens betydelse. Även internationellt uppmärksammades händelsen som en betydande motståndshandling.

För det grekiska folket, vars vilja till motstånd mot ockupationsmakten nu hade fått nytt liv, blev aktionen en strålande ljusglimt i mörkret. De två unga studenternas civilkurage har stått som en inspirationskälla även för senare grekiska generationers kamp för frihet och demokrati.

Som Manolis Glezos själv ofta framhållit, bör denna aktion främst tillägnas alla de anonyma hjältar, uppemot 120 000, som dog, blev avrättade eller stupade under motståndet mot nazisterna. I de flesta grekiska familjer finns minnet av åtminstone en sådan anonym förlorad medlem som offrade sitt liv för hemlandet.

Källor:
https://www.liberal.gr/apopsi/apo-edo-anebikan-stin-akropoli-oi-glezos-santas
Freddy Germanos TV-program 1982
Wikipedia

Relaterad artikel

Notis: Denna artikel utgör en ompublicering av inlägg på engelska i den privata bloggen som drivs av grundaren till Greek Expedition, Georgios Xyftilis. Sedan den publicerades (18 juni 2014) har vi fått goda nyheter om grottan: En speleolog, som nyligen besökte grottan i Rizoupoli – Aten och gjorde mätningar, informerade om att föroreningarna nu har minskat betydligt. Naturen har regenererat och självläkt förvånansvärt snabbt!

Tyvärr har grottan skadats av den kontinuerliga utbyggnaden av området under det senaste halvseklet. Den gamla ingången till grottan, som ligger inne i en inhägnad privat tomt vid Komanon street, är idag förseglad av det grekiska kulturministeriet.

Grottan i Rizoupoli – Aten, de första utforskningarna

Grottan utforskades för första gången på 1960-talet av den legendariska grekiska speleologen Anna Petrocheilou. Hon tog sig ner genom den gamla – och idag enda kvarvarande ingången – och gjorde en detaljerad kartläggning av grottans komplexa struktur.

Det är intressant att jämföra grottområdet från kartan ovan med Google Earth-kartan över Rizoupoli – nedan. Klicka på bilderna för att se detaljer.

Vetenskaplig rapport

I sin rapport, som publicerades av Hellenic Speleological Society, beskriver Anna Petrocheilou i detalj grottans kammare, korridorer och andra komplexa strukturer. Hon skriver om de spektakulära stalagmiterna och stalaktiterna samt de olika arkeologiska och paleontologiska fynden.

Hon redogör vidare att grottan var känd redan på 1930-talet och att de lokala myndigheterna på den tiden ville förvandla den till en nattklubb! Av denna anledning hade de redan installerat ett vida utbrett system av kablar och lampor. Utbrottet av andra världskriget omintetgjorde dessa storslagna planer (tack och lov).

Arkiverad video av de första utforskningarna

Ett äldre och mycket sällsynt videodokument som visar Anna Petrocheilous utforskning av grottan i Rizoupoli – Aten, kan följas på YouTube-kanalen Geomythiki, som drivs av speleologen Dimitris Theodosopoulos.

Grottans interiör

Bilderna nedan från grottan i Rizoupoli- Aten är från bloggen Spilaiologia, som drivs av den grekiske speleologen Athanasios Xanthopoulos. Han utforskade grottan i början av 2000-talet och dokumenterade sitt arbete med ett rikt fotografiskt material.

Ingång på marknivå – nu överbyggd

På 1970-talet och i samband med byggandet av ett stort huskomplex, upptäcktes en ny ingång vilken låg på marknivå. Trots forskarnas rekommendationer att stoppa byggandet gav myndigheterna tillstånd till firman att fortsätta arbetet.

Innan byggandet började var ingången öppen för allmänheten några dagar. Resultatet blev att nästan alla boende i området gick in i grottan och högg av små souvenirer för att ha som dekoration i sina hem.

Vidare utforskningar av grottan i Rizoupoli – Aten

Ytterligare utforskningar av grottan har gjorts, med särskilt tillstånd från kulturministeriet. Förutom det som redan nämnts ovan kan du hitta ett rikt och utmärkt fotografiskt material som publicerats av Hellenic Urban Exploration & Speleology och deras blogg: http://urbanspeleology.blogspot.gr

En barndomsdröm

Vi som växte upp i detta område och som barn lekte vid grottans ingång, har alltid drömt om att någon gång få stiga ner i de mystiska kamrarna i detta kristallpalats. Tyvärr verkar det inte finnas några sådana framtida möjligheter. Det finns inga planer på sanering och restaurering. Grottan är förseglad, till stor del förstörd och nästan helt bortglömd. Men den kommer att fortsätta att leva sitt eget liv med långsamma ständiga egna förändringar, som den har gjort i miljontals år nu, bara ibland ihågkommen av några få nostalgiker.

Notis: Denna artikel utgör en ompublicering av ett inlägg på engelska i den privata bloggen som drivs av grundaren till Greek Expedition, Georgios Xyftilis. Sedan den publicerades (18 juni 2014) har vi fått goda nyheter om grottan: En speleolog, som nyligen besökte grottan i Rizoupoli – Aten och gjorde mätningar, informerade om att föroreningarna nu har minskat betydligt. Naturen har regenererat och självläkt förvånansvärt snabbt!

I detta nya Greklandsquiz har vi satt ihop tio frågor som täcker bl.a. grekisk geografi, mytologi, historia, natur, mat och kultur. Enligt vår mening är detta nya quiz en aning svårare än det förra. Men vi kanske har fel?
Förra quizet hittar du här>>

Följ med oss på en ny upptäcktsresa genom Grekland och se hur mycket du kan om landet, kulturen och invånarna. Kanske lär du dig något nytt och blir inspirerad att ännu en gång resa dit? Eller så kanske du redan är expert och vill bekräfta dina kunskaper? Oberoende av vad som lockar, blir vårt nya Greklandsquiz en rolig och lärorik utmaning. Gör ett försök och se hur mycket du verkligen kan!

10 frågor

Du kommer att ställas inför 10 frågor. För varje fråga finns tre alternativ att välja mellan, varav bara ett är det rätta. När du har valt ett svarsalternativ visas det rätta svaret. När du har besvarat alla frågor i quizet, presenteras en sammanfattning av dina resultat. Där kan du se hur många frågor du svarade rätt på och få en uppfattning om din kunskapsnivå inom olika ämnen om Grekland. Dela gärna ditt resultat på Facebook eller Twitter via knapparna som dyker upp när du avslutat quizet.

Quiz

Greklandsquiz nr 2 – epilog

Tack för att du testade dina kunskaper om Grekland med oss! Vi hoppas att du har lärt dig något nytt och haft roligt samtidigt. Landet har en rik kultur och historia som är värd att utforska.

Vi hoppas att quizet har inspirerat dig att lära dig ännu mer. Fortsätt gärna att följa vår blogg >> för ständigt nya upptäcktsfärder bakom de sedvanliga kulisserna och bli en sann Grekonaut! Du kan också helt gratis ansluta till expeditionen via formen på vår hemsida.

Kom ihåg, det finns alltid mer att upptäcka och lära sig!

Lämna gärna en kommentar med ditt resultat och vad du tyckte om quizet i fältet nedan

Idag publicerar undertecknad, Georgios Xyftilis, författare till artikeln och expeditionsledare på Greek Expedition, en av dessa sorgliga berättelser, från sin egen familj.

Farmor Kalliopi förlorade sin 16-årige son Kostas, farbrorn vi aldrig fick lära känna, när han greps och avrättades i slutet av andra världskriget. Ett öde som tyvärr delades av alltför många under den mörka ockupationstiden. Lyssna till hur hon själv återberättar den tragiska händelsen i en film av Matheo Yamalakis (svenska undertexter):

Videon är ett textat utdrag ur Matheo Yamalakis film ”Στην Αθήνα (In Athens)” från 1982.
Hela filmen finns på Matheos YouTube-kanal: / @matheoyamalakis5763
URL till hela filmen: – ΣΤΗΝ ΑΘΗΝΑ
Matheos hemsida: http://www.matheo.se/
Matheo Yamalakis var en svensk-grekisk filmregissör och konstnär som tyvärr lämnade oss för knappt två år sedan.

Farmor Kalliopis berättelse i egna ord

En morgon gick jag upp tidigt, min man hade morgonpass. Redan kl. 5 skulle han vara på stationen. Jag gick upp med honom, följde som vanligt med till ytterdörren.

Då såg jag – det fanns ett bageri mittemot – jag såg en man som stod vid dörren utanför bageriet. Jag blev förvånad eftersom folk på den tiden inte var uppe så tidigt. Jag undrade varför han stod där…

5 – 10 minuter efter att min man gått hördes gevärsskott. Jag undrade vad det kunde vara och gick ned till fönstret för att titta. Där såg jag två tyskar och två greker som stod vid korsningen till Agiou Dimitriou, den stora vägen som leder hit.
De stod där med vapen i händerna.

Min ena son Kostas var hemma men min andra son, Andreas, var inte här Jag gick hastigt in till Kostas rum och berättade att det stod tyskar utanför. Han kom också och tittade Det är Bougiouris, sa han. Jag visste inte vem denne var.

Husdörren sparkas upp

Kostas började springa men hann knappt tillbaka till sitt rum innan männen sparkade in dörren -ytterdörren vi fortfarande har där nere – så att en del bröts av (jag börjar gråta när jag minns) en del bröts av och de kom in två greker och två tyskar.

De tyska soldaterna gick inte in i Kostas rum, bara grekerna gick dit.
Den ene hette Stamatakos, tyskarna använde honom som tolk. Den andra var Bougiouris, som Kostas hade nämnt. De började rota i skåp och lådor, slängde runt våra saker. Stamatakos gav Kostas en örfil.

Jag grät och skrek ”Varför gör du så?” ”Vad har mitt barn gjort dig?”
Han svarade: Glömmer du att han penslade på husväggarna ”Ned med Bougiouris!” ”Ned med förrädarna!”? Nu när jag skickar honom till tyskarna kommer han att få se!

De tog med sig Kostas och gick.

Fånglägret i Chaidari

På väg ut, säger Bougiouris, tur för dig att din andra son inte är här, annars hade jag tagit honom också. Han menade alltså Andreas.

De tog Kostas och många andra till fånglägret i Chaidari.

Söndagen därpå tog vi oss också dit tillsammans med en annan grannfru. Vi åkte dit för att ge dem kläder och för att ta deras smutstvätt Kostas hade lämnat en liten notis bland sina kläder. Han ville att vi skulle skicka med förband nästa gång.
Jag undrade varför han behövde förband.

Nästa gång vi var där lyckades vi se honom.
Han var ute och arbetade i förläggningen och hade fått blåsor på huden.
”Vad är det?” frågade jag honom. Det är från solen, mamma.

Hans byxor var också helt sönderrivna Jag frågade varför han inte tagit på sig de hela byxorna jag hade skickat med. Jag har inte gjort det, mamma, men ska göra det, sa han.
Vi frågade var de hade fört honom. Han sa de tagit med honom till polishuset.

Förhör hos polisen

Där möttes han av en annan granne till oss, Dritsakos hette han, han var konstapel och ville att Kostas skulle avslöja var en av hans vänner bodde.
Kosta svarade att han inte visste. Konstapeln sa, din djävel låtsas att du inte vet, jag har ju sett sett dig gå till hans hus.

”Vem har lust att slå?” frågade konstapeln de andra poliserna. Och de började alla slå på honom. Därför var han illa tilltygad och behövde förbandet han bett oss om.

Hans pappa föreslog vi skulle skicka in en ansökan om att bli frisläppt.
Nej, sa Kostas, då kommer de att ta in mig till förhör igen. De kommer hänga mig upp och ned i vinschen, som när de förhörde om min far och bror.

Slutet

En morgon var jag och min man på väg att besöka Kostas igen. Vi hann inte längre än till busstationen när vi mötte en av de andra gripna pojkarnas far. Hans namn var Politis och jag tyckte att han såg väldigt upprörd ut.

Han frågade oss var vi var på väg. Vi är på väg till pojkarna, svarade jag.
”Vilka pojkar?” frågade han. Det är redan slut, de har blivit dödade”.
Min man frågade hur han visste det.
”Det stod i tidningarna”.

Vi köpte en tidning och där stod alla deras namn och avrättningsplatsen.
Så och så många har blivit hängda, som vedergällning för att en tysk soldat blivit dödad.

Efter befrielsen

Senare, när tyskarna lämnat landet, åkte vi dit för att göra utgrävningen.
De låg fot mot fot, i en stor grop, de låg såhär… begravda i långa rader, fot mot fot.

Vi stod där alla föräldrar och tittade när de skyfflade bort jorden, då såg jag … kände igen honom …min Kostas, kände igen honom på hans kläder.
Tröjan som han hade på sig, korset han bar.. . Det är vår Kostas, sa jag till min man.

Vi grävde fram skelettet … han hade händerna … händerna sammanknutna …såhär …
Det var bara knotorna kvar.
Varför har han händerna så, min Kostas, undrade jag?

Berättarröst i film: Kalliopi kommer aldrig att få veta varför hennes son hade knutit samman nävarna när fascisterna hängde honom. Var det kanske till trots emot den stora orättvisan som redan hade börjat drabba folket? De nationalistiska angivarna hade börjat tjäna sina nya herrar: Britterna och kungen, som nu blivit anförare för den lokala fascismen.
Senare, under inbördeskriget blev Kalliopis äldre son, Andreas, dömd tre gånger till döden av de lokala fascisterna för att han hade kämpat emot Nazismen. Han räddades strax före avrättningen.

Sent erkännande av den grekiska motståndsrörelsen

Det skulle ta årtionden innan de anonyma hjältarna som kämpade mot ockupationen fick sin rättmätiga upprättelse och erkännande. Först på 1980-talet började man öppet att hedra deras minne och offren de gjort för Greklands frihet.

I augusti 1982 antog det grekiska parlamentet ett lagförslag om erkännande av det enade nationella motståndet mot ockupationstrupperna under perioden 1941-1944.

Det är idag extra viktigt att belysa de anonyma hjältarna från den grekiska motståndsrörelsen, när högerextremism och främlingsfientliga krafter återigen börjar få ökat inflytande. När ekon av stöveltramp från paramilitära grupper åter hörs på våra gator och minoriteter utsätts för hat och uppvigling, bör vi lära oss om och hedra de som en gång stod upp och gav sitt liv i kampen mot förtryck och totalitarism.

Relaterad artikel

Att lära sig det grekiska alfabetet

Det grekiska alfabetet har också historiskt sett spelat en viktig roll inom filosofi, vetenskap och konst. Bokstäver, såsom Α(Alfa), Β (Beta), Δ (Delta), Π (Pi) och Σ (Sigma), har varit fundamentala inom matematik och andra vetenskaper. Att lära sig de grekiska bokstäverna och dess bakgrund ger en djupare förståelse av Greklands historia och kultur samt dess påverkan på dagens samhällen. Genom att utforska detta alfabet öppnar vi dörren till nya idéer och insikter av hur vår civilisation formats.

Dessutom, om du önskar lära dig prata grekiska, kommer du att få höra från dem som redan studerat språket, att det första steget är att lära sig behärska alfabetet. Och alfabetet är i grunden mer än bara bokstäver – det är nyckeln till namn, ord och berättelser som format den grekiska kulturen – och som fortfarande ljuder på Atens gator:

🎧 Aten i hörlurarna – en resa i din egen takt

Med vår ljudguide i VoiceMap får du uppleva Aten på ett nytt sätt. Turen leder dig genom stadens gömda lager – de undanskymda gränderna, de förbisedda byggnaderna och de berättelser som sällan ryms i guideböckerna. Du väljer själv tempot: följ rutten på plats i Aten med appen som följeslagare, eller lyssna som en virtuell vandring var du än befinner dig.

🎧 Lyssna på turen i VoiceMap 👉

De 24 bokstäverna

Det moderna grekiska alfabetet, som används idag, består av 24 bokstäver och har genomgått många förändringar under historiens gång. Det äldre alfabetet hade faktiskt flera bokstäver som inte längre används i det moderna skriftspråket. De 24 nuvarande bokstäverna är uppdelade i 7 vokaler och 17 konsonanter. Vokalerna är α (alfa), ε (epsilon), η (eta), ι (iota), ο (omikron), υ (ypsilon) och ω (omega). Dessa kombineras med olika konsonanter för att skriftligen återge det grekiska språkets ord.

Vokaler, konsonanter, digrafer och diftonger

Förutom enskilda bokstäver inkluderar det grekiska skriftsystemet också digrafer, vilket är kombinationer av två bokstäver som representerar ett specifikt ljud eller en särskild fonetisk egenskap. Dessutom används ofta diftonger i det grekiska språket. Diftonger är kombinationer av två vokaler som bildar ett enda ljud.

Det grekiska alfabetet är således en kombination av vokaler, konsonanter, digrafer och diftonger som tillsammans bildar den skriftliga representationen av det grekiska språket. Dessa element används för att skapa ord, uttryck och texter, de utgör byggstenarna för det moderna grekiska skriftspråket.

Tabell över de 24 bokstäverna

Exempel på hur man säger …

Relaterad artikel

Grekiska alfabetet, historisk utveckling

Det grekiska alfabetet visar på en fascinerande historisk utveckling. Redan under antiken fanns det åtskilliga myter och teorier om dess ursprung. Dramatikern Aischylos hävdade att titanen Prometheus var den förste som gav människorna bokstäverna. Tragediförfattaren Euripides ansåg å andra sidan att den mytologiska sagohjälten Palamedes var den som uppfann alfabetet, eller åtminstone delar av det. Andra tänkare ansåg att de tre Ödesgudinnorna – Moirerna, skapade de första bokstäverna, emedan det också fanns de som hedrade guden Hermes för denna gåva till mänskligheten.

Linear B – det första grekiska skriftspråket

Som vi tagit upp i tidigare inlägg, är det idag allmänt accepterat att det äldsta grekiska skriftspråket var Linear B vilket var i bruk under den mykenska perioden från 1400 f.Kr.–1200 f.Kr. Alfabetet, så som vi känner till det idag, tros emellertid ha utvecklats från det antika feniciska, även om det finns teorier som hävdar att flera språkfamiljer kan ha påverkat dess utveckling, enligt polygenesteorin.

Anpassning av det feniciska alfabetet

Det grekiska alfabetet var en anpassning av det feniciska alfabetet. Grekerna tog bort konsonanter som inte hade motsvarigheter i deras språk och använde dem istället för att beteckna vokalljud. De skapade därmed det första skriftsystemet med separata symboler för vokaler och konsonanter, vilket möjliggjorde en entydig återgivning av tal. Detta var en betydande fördel jämfört med andra samtida skriftsystem som kunde vara tvetydiga. Dessutom hade alfabetet nu ett lägre antal tecken, vilket gjorde skriftsystemet mer tillgängligt för dem som ville lära sig skriva och kunde inte längre monopoliseras endast av specialister, de skriftlärda.

Versaler och gemener

Under antiken bestod det klassiska alfabetet endast av versaler, vilket innebar att alla bokstäver skrevs i stora bokstavsformer. Denna form av alfabetet känner vi igen från monumentala texter, som inskriptioner på statyer, vaser, byggnader och offentliga platser.

Det var inte förrän under tidiga medeltiden, närmare bestämt under 900-1000-talet, som gemenerna (små bokstäverna) etablerades fullt ut i det grekiska skriftsystemet. Införandet av gemenerna gav en större variation och flexibilitet och möjliggjorde användningen av olika typsnitt och stilnivåer.

Accenter

Grekisk språkutveckling kännetecknas även av de olika systemen för accentmarkeringar som under århundradenas gång använts för att underlätta det språkliga uttalet.
Redan under den Hellenistiska tiden, runt 200 f.Kr. började man experimentera med att använda flera olika diakritiska tecken, såsom accenter och andningstecken, för att markera speciella betoningar och uttalsvariationer. Detta systematiserades senare och blev det s.k. grekiska polytoniska systemet, där bokstäverna kunde bära flera olika accenttecken och ha varierande tonhöjder. Det polytoniska alfabetet var i bruk under väldigt lång tid, i nästan två årtusenden. Emellertid ersattes det på 1980-talet av det monotoniska skriftsystemet.

Det monotoniska systemet innebär att bokstäver tilldelas endast en accent – som kallas ton – vilken markerar att just den bokstaven ska betonas i ordet. Detta innebar en avsevärd förenkling av skriftspråket och underlättade användningen av det grekiska alfabetet i moderna teknologier och digitala plattformar.
Dessa förändringar i alfabetets utformning och accentuering speglar språkets oavbrutna utveckling genom historien och dess anpassning till olika skriftliga och verbala behov.

Lär dig räkna med grekiska siffror

I sin ursprungliga form användes alfabetet troligen främst för att beteckna siffror och tal. I Grekland används ofta ännu idag det joniska talbeteckningssystemet, som var mycket utbrett innan det arabiska systemet som vi använder tog över.

Det arabiska systemet, även känt som det Hindu-arabiska siffersystemet, introducerades i Grekland under medeltiden. Detta skedde i samband med handelsförbindelser och kulturellt utbyte mellan den arabiska och den grekiska världen. Det är viktigt att notera att det arabiska systemet inte ersatte det grekiska talbeteckningssystemet helt och hållet och med en gång. Övergången var gradvis och skedde under en längre period, från cirka 900-talet fram till Renässansen. Men även idag används i Grekland det äldre systemet, speciellt för ordningstal och i officiella eller kyrkliga sammanhang.

Influenser och påverkan utanför Grekland

Alfabetets historiska betydelse sträcker sig långt utanför Greklands gränser. Det har influerat utvecklingen av andra skriftsystem, såsom det latinska alfabetet som används i västvärlden och det kyrilliska alfabetet som används i flera slaviska språk. Detta visar på det grekiska alfabetets globala inverkan och dess vida spridning över kontinenter och kulturella sammanhang.

Inom vetenskapen har det grekiska alfabetet historiskt sett spelat en betydande roll. Många matematiska symboler och termer, som används internationellt, har sina rötter i detta alfabet. Exempelvis används Σ (sigma) för att beteckna summation, π (pi) för att representera pi-talet och α (alfa) eller δ (delta)för att beteckna variabler inom olika vetenskapliga discipliner. Inom astronomi och astrofysik används det för att namnge stjärnor, stjärnbilder och andra himlakroppar. Många av de mest kända stjärnorna har grekiska bokstäver som förtecken, till exempel α Centauri (Alfa Centauri), β Orionis (Beta Orionis) och γ Cassiopeiae (Gamma Cassiopeiae).

Kombinationer av bokstäver ur det grekiska alfabetet används också flitigt av internationella föreningar, sällskap och organisationer för att visa gemensam tillhörighet och stärka sammanhållning. Bokstavskombinationerna fungerar som identitetssymboler och kan ses i logotyper, emblem och namngivning. Genom att använda grekiska bokstäver förstärks kopplingen till det antika Grekland och dess rika kulturella arv. Exempel är Lambda Theta Alpha, Alpha Phi Alpha, Phi Beta Kappa.

I svenskan har vi uttrycket A och O som kommer från det bibliska (Uppenbarelseboken 1:8) där Gud kallar sig för Alfa och Omega, det vill säga alltings början och fullbordan. I talspråk betyder A och O det absolut viktigaste i ett sammanhang.

När det gäller hur det grekiska alfabetet representeras digitalt, används Unicode-teckenkodningen. Det innebär att varje tecken i skriftspråket tilldelas en specifik kod som gör det möjligt att representera dem på datorer och digitala enheter. Detta har underlättat användningen av alfabetet i den digitala världen och gjort det tillgängligt för en bred publik. Totalt finns det 518 st tecken i Unicode-standarden vilka klassificeras som tillhörande det grekiska skriftspråket.
Exempel: Alpha “Α” = (U+0391) och Omega “Ω” (U+03A9).

Bokstäver som försvunnit

Bokstäverna i det grekiska alfabetet var inte alltid tjugofyra. Under dess utveckling genom århundradena föll vissa av dem ur bruk och övergavs gradvis. Några av dessa utfasade bokstäver är:

• Digamma (Ϝ ϝ), var den sjätte bokstaven i tidiga former alfabetet. Det var ett fonem, som det engelska (w)
• Sabi (ϡ) är också en gammal och numera föråldrad bokstav, som senare bara användes som en numerisk symbol för talet 900. Den antas beteckna ett fonem som liknar dubbel [ssh] eller [tt].
• Stigma (Ϛ ) är ett kluster av tecknen sigma σ och taf τ som ännu idag används i det grekiska numreringssystemet som en symbol för talet sex (6), Στ’. Τidigare användes det istället för paret st för att skriva ord som t.ex. stratos (ϛratos).

Slutord

Sammanfattningsvis är alfabetet en grundläggande del av Greklands kulturella och historiska arv. Alfabetet har en betydelse som sträcker sig långt utöver dess skriftliga användningar. Det är en symbol för Greklands historia och arv, och det har haft en betydande påverkan inom vetenskap, matematik och andra områden. Genom att bevara och använda alfabetet hedrar Grekland sin rika historia och visar på dess fortsatta betydelse i dagens samhälle.

Relaterad artikel

Källor:

• https://users.sch.gr/ipap/NEGlossa/fon-sim_NE-Gl.htm
• https://piotermilonas.blogspot.com
• Wikipedia
• worldhistory.org
• Encyclopedia Britannica