Kallikatzaroi är enligt grekisk folklore illvilliga varelser som under den grekiska julen kommer fram ur underjorden och ställer till det för människorna
Under vintersolståndet, när solens rörelse verkar avstanna, kryper de fram: de ondsinta, skadelystna, fula och busiga varelserna Kallikatzaroi – Καλικάτζαροι. De kan kanske liknas vid leprechauns, hämndlystna goblins, småfolk eller pysslingar i annan europeisk folklivstro.
I Grekland framställs Kallikatzaroi som hemska och skrämmande människoliknande varelser, ofta med starka djuriska drag. Många av dem har betar, svansar och getklövar till fötter. De är håriga, fula, smutsiga och illaluktande, oftast småväxta men ibland också stora som åsnor eller hästar.
Kallikatzaroi framställs också som extremt viga med slingrande kroppar och tentakelliknande lemmar. De har förmågan att nattetid krypa in i husen genom skorstenar, dörrar på glänt, små springor i väggar eller till och med genom nyckelhål.
Kallikatzaroi ställer till det för människorna
Väl inomhus ställer de till stort förtret. De krossar möbler och tar sönder husgeråd, de äter glupskt upp julmaten, de för oväsen, bullrar och skrålar, de skräms, lurar av barnen godis, urinerar i kokkärlen, rapar högljutt och släpper fjärtar över glas och tallrikar. I mörkret antastar de kvinnor, de stjäl människors röst och orsakar all sorts missöden och olyckor.
Kallikatzaroi har karaktäristiska namn som på grekiska språket låter kufiska, men också komiska, besynnerliga och bisarra. Malaganas, Triklopodis, Mandrakoukos, Magaras, Malaperdas, Planitaros, Katahanas, Vatrakoukos, Kolovelonis, Paganos heter några av dem.
Människorna försöker skydda sig emot Kallikatzaroi främst genom att utnyttja deras svagheter. Eftersom de är extremt ljusskygga ska man under jultiden inte låta elden i spisen och andra ljuskällor slockna. Eftersom de skyr religiösa (kristna) symboler ska man se till att teckna ett kors på dörrar, fönster och skorstenar. Man kan också använda speciella besvärjelser som skrämmer dem. Rökelser och helgat vatten håller de också på avstånd.
Dodekaimeron och Epifania – Jesu dop
Kallikatzaroi stannar ovan jord under hela Jultolften, Dodekaimeron/Δωδεκαήμερον, som i Grekland varar mellan Julafton (24 December) och Trettondagen (6 Januari).
Bokstavligen betyder Dodekaimeron ”de tolv-dagarna” och är en viktig period i traditionellt grekiskt julfirande. Begreppet finns också på svenska, Jultolften, även om det ytterst sällan nuförtiden används.
Den 6 Januari, då man i Grekland firar Jesu dop – Epifania , försvinner Kallikatzaroi tillbaka ner i underjorden. De återvänder då till sin huvudsakliga årliga syssla som är att försöka såga ned Världsträdet eller Världspelaren. Men då har solen redan återfått sin rörelse på himlavalvet och Världsträdet har hunnit växa sig stort igen. Kallikatzaroi har därför ett omöjligt uppdrag som aldrig kan slutföras, det upprepas ständigt i cirklar, år efter år.
För att vara säkra på att alla Kallikatzaroi har flytt tillbaka till sina hålor brukar man i Grekland på Epifaniakvällen skjuta av små fyrverkerier eller smällare på tak och i skorstenar.
Motsvarigheten till de grekiska Kallikatzaroi finns även i andra Balkanländer. I Bulgarien nämns de som Karakondjul (Караконджул), i Serbien som Karakondžula (Караконџула) och som Kukudhi eller Karkanxholji i Albanien.
Epifaniadagen är en storhelg i Grekland då man firar Jesu dop i Jordanfloden och den Helige Andens uppenbarelse. Då helgar den grekisk-ortodoxa kyrkan vattnen i sjöar, floder och hav. Prästerna brukar sedan med basilika-kvistar stänka helgat vatten på de troende.
De kastar också ett träkors i vattnet som ungdomar hoppar i för att fånga. Den som först når fram och tar upp korset bär sedan med sig det till varje hushåll och får ta emot rika gåvor. De troende tar också hem helgat vatten från kyrkorna för att under året använda det i olika beskyddande syften.
Som vi nämner under våra guidade turer i det hemliga Aten, är Epifania också den enda dagen på året som Hadrians Vattenreservoir i Kolonaki, Aten öppnas för att kyrkan ska helga dess vatten.
Andra jul- och nyårstraditioner i Grekland
Vi har i denna artikel endast snuddat vid ytan på några av de otaliga grekiska traditionerna runt jul och nyår. Folklivsforskare har dokumenterat hundratals olika seder, sånger, danser och annat som varierar kraftigt beroende på var i Grekland man befinner sig.
Det finns stora olikheter på seder och bruk mellan till exempel Kykladerna och norra Thrace, Peloponnesos, Kreta eller grekiska Makedonien. Det kan till och med finnas skillnader mellan kustområden och inland inom samma landsdel. Det kan röra sig om särpräglade mattraditioner, speciella ceremonier, sånger och danser, eller andra seder som ter sig väldigt olika mellan öar och fastland, eller mellan bergsbygd och slättland.
Det grekiska julbordet
Den grekiska julen är fylld av mattraditioner som speglar landets rika historia och dess många lokala variationer. Julbordet dignar av olika sorters tilltugg och otaliga huvudrätter av lamm, fågel eller vilt. Varje region eller område har sina egna unika delikatesser och traditioner som gör julfirandet särskilt mångsidigt och rikt. Men ingen jul i Grekland är komplett utan de älskade klassiska julkakorna: melomakarona /μελομακάρονα och kourabiedes/ κουραμπιέδες.
Melomakarona är söta kakor dränkta i en aromatisk lag av honung, apelsin, konjak och kanel, toppade med hackade valnötter.
Kourabiedes är smöriga kakor, täckta med ett lager florsocker som påminner om vinterns snö.
Dessa två sorters kakor är oumbärliga under den grekiska julen och älskade för sina unika smaker. Trots att recepten varierar mellan familjer och regioner, har kakorna en självklar plats i det grekiska julfirandet. Samtidigt bär de på influenser från det bredare Östra Medelhavsområdet, där olika folk i århundraden har delat smaker och traditioner.
Enkla recept för båda kakorna kan du hitta på matklubben, en svensk receptsida och plattform där användare delar recept och diskuterar mat:
Melomakarona >>
Kourabiedes>>
Kalanda – Greklands traditionsrika julsånger
”Κάλαντα/Kalanda är traditionella sånger som vanligtvis sjungs av barn under högtider som jul, nyår och Epifania (6 januari). Namnet kalanda är ett arv av medeltida grekiska καλένδαι/calende som härstammar från det latinska calenda.
Barnen går från hus till hus och frågar artigt: ’Ska vi sjunga?’ innan de framför sångerna, ofta ackompanjerade av ett triangelformat rytminstrument eller andra enkla instrument. Efteråt får de en gåva, vanligtvis i form av godis, frukt eller en liten summa pengar.
Texterna och melodierna skiljer sig tydligt mellan olika regioner i Grekland. Lokala variationer speglar regionens unika kultur och traditioner, vilket gör Κάλαντα till en levande del av landets rika kulturella arv.
Det grekiska nyårets traditioner
Vi avslutar med några andra vanliga sedvänjor i samband med den nya året, vilka förekommer över hela landet:
- Höger fot först. När man för första gången på året stiger in i ett hus bör man göra det med höger fot. På detta sätt tillför man lycka och tur till huset och till de som bor där, för hela det kommande året.
- Den av alla efterlängtade kakan Βασιλόπιτα/Vasilopitta, vari ett mynt göms innan den bakas. Den som får kakbiten med myntet kommer att ha lyckan och turen med sig under hela det nya året.
- Att krossa ett granatäpple framför dörren. Ju fler kärnor som sprids desto mer tur får huset under det nya året. Granatäpplet har sedan antiken varit en symbol för lycka och överflöd.
Har du bevittnat någon speciell ritual, maträtt eller annan sedvänja under juletider i Grekland? Vi skulle verkligen uppskatta om du delade med dig av dina upplevelser i kommentarsfältet nedan!
Mer om Kallikatzaroi i folklore och tradition
- Kallikantzaroi: The Christmas Goblins of Greece på DAIMONOLOGIA: En artikel som diskuterar Kallikantzaroi och deras plats i grekisk jultradition
- Kallikantzaros på Mythical Encyclopedia: En sammanfattning av Kallikantzaros och deras betydelse i grekisk mytologi
- Greek Christmas Trolls: Kallikantzaroi på sajten Helinika: En artikel som utforskar Kallikantzaroi och deras roll i grekisk folklore
Bilder from Wikipedia under the Creative Commons Public Domain
Relaterad artikel: Nyårshälsning från Expedition Grekland