Mitt i storstadens brus, där betongen dominerar landskapet, slingrar sig Podoniftis – ett av de sista synliga vattendragen i Aten. Trots sin närhet till stadens centrum förblir den förvånansvärt okänd för många.
En levande oas av biologisk mångfald
Podoniftis är inte bara ett historiskt vattendrag; den är också ett ekosystem som myllrar av liv. I dess klara vatten kan man ofta skymta fiskar som glider fram. Grodor vilar ibland på stenarna vid strandkanten, och hägrar och andra sjöfåglar syns ofta längs stränderna. Under vår- och sommarnätter fylls luften av näktergalens sång, och den lilla dvärgugglan, känd som ”Gionis” på grekiska, hörs hoa i mörkret.
Få andra platser i Aten erbjuder samma möjlighet att uppleva naturens stilla skådespel på så nära håll. Det är en kontrast som gör intryck: mellan Podoniftis naturliga djungel och det bullrande, urbana landskapet omkring den.
🧭 Expeditionen expanderar – men behöver mer vind i seglen 🌊
I två års tid har vi på Greek Expedition delat berättelser, guider och insikter om ett annorlunda Grekland – utan reklam, sponsorer eller betalväggar.
Allt har hittills finansierats med egna medel och drivits av passionen att utforska, upptäcka och dela. Det är så vi har hållit kursen – oberoende, fördjupande och med hög kvalitet.
Om du tycker att vårt arbete ger dig mervärde, hjälp oss att ta Expeditionen vidare mot nya horisonter.
Varje bidrag – litet som stort – gör skillnad 🙏
- Swish: 0722 029786 – Georges Xyftilis, expeditionsledare
- PayPal: paypal.me/georgesxyftilis
- IBAN (NORDEA): SE98 3000 0000 0058 0828 9473
Ursprung och sträckning
Podoniftis har sina källor i de sydvästra sluttningarna av Pentelikonberget och flyter genom områden som Patima, Vrilissia, Chalandri och Filothei, innan den slingrar sig vidare genom Nea Ionia, Nea Filadelfia och Patisia. Längs sin väg har den formats av både naturliga processer och mänsklig påverkan. En stor del av strömmen har täckts över av stadens expansion, men vissa sträckor, särskilt mellan Nea Ionia och Ano Patisia, förblir orörda – öppna och tillgängliga som vandringsstråk.
Att besöka Podoniftis är som att kliva in i en annan värld. Vid dess stränder kan man höra det dova bruset av vatten som har flödat i årtusenden. Det är en plats där tiden tycks stå stilla, där naturen viskar sina uråldriga berättelser till den som lyssnar.
I närheten av korsningen Acharnon och Dekelias i Patisia försvinner dock Podoniftis åter ur sikte, ledd ner i en underjordisk kanal. Därifrån fortsätter den mot Kifissos, Attikas största flod, där den till slut mynnar ut , som en av dess många bifloder.
Kifissos rinner vidare både genom och under det urbana landskapet i sydvästra Aten, innan den till slut mynnar ut i Faliroviken vid Saroniska havet. Längs dess banker anlades under 1800- och 1900-talet en lång rad industrier och andra anläggningar, särskilt vid Atens tunga industriella zoner, vilket har lett till omfattande föroreningar. Trots upprepade saneringsförsök räknas Kifissos fortfarande som en av de mest belastade floderna i regionen, och stora delar av dess lopp kantas i dag av stora trafikleder dominerade av asfalt, avgaser och betong snarare än frisk luft och grönstråk. Mer om Kifissos snart på vår blogg – här →
Översvämningar och hotet om övertäckning
Historiskt har Podoniftis varit benägen för översvämningar, särskilt under kraftiga regn. År 1994 drabbades Aten av en svår översvämning där bland annat Podoniftis svämmade över sina bräddar. 17 människor omkom i katastrofen, vilket satte strålkastarljus på strömmens risker och sårbarhet.
För att hantera detta har ytterligare delar av strömmen täckts över, vilket tyvärr har lett till förlust av många naturliga habitat. Det finns idag röster som förespråkar en fullständig övertäckning för att förhindra framtida katastrofer. Samtidigt kämpar flera miljöorganisationer och lokala föreningar för att bevara strömmens öppna delar och dess ekologiska värde.
Administrativa utmaningar hindrar utveckling
En av anledningarna till att området kring Podoniftis inte har utvecklats till ett attraktivt promenadstråk, likt det vid Chalandri-strömmen, är att den passerar genom fyra olika kommuner: Aten, Nea Ionia, Nea Filadelfeia och Nea Chalkidona. Dessa kommuner har haft svårt att enas om gemensamma åtgärder för att förbättra och underhålla området.
En ström med växlande lynne
Podoniftis är inte en ström som alltid uppträder likadant. Under torra perioder rinner den stilla och lågmält, som om den håller andan. Vattnet är då klart, långsamt och nästan meditativt i sin rytm. Men efter kraftiga regn visar den en helt annan sida. Vattnet kan svälla på bara några timmar, forsa med en kraft som känns både levande och farlig. Det tidigare så milda bruset blir till ett rytande, och den annars fridfulla flodfåran förvandlas till en dånande ström av forsande och virvlande vatten. Då förstår man varför diskussionerna om övertäckning och flodsäkerhet aldrig försvinner från den lokala debatten. Det är som om Podoniftis vill påminna staden om sin urkraft – om att den funnits här långt innan den förgängliga betongen.
En djungel mitt i staden
Att promenera där i dagsljus är en upplevelse i sig. Solens strålar silas genom lövverket och skapar ett spel av ljus och skugga på bankerna. Små ödlor solar sig på varma stenar, medan fjärilar och trollsländor dansar över vattenytan. Ljudbilden domineras av fågelsång, men också det dämpade bruset från trafiken längre bort – som påminner om hur nära staden ändå är. Doften av fuktig jord och växtlighet är tydlig, särskilt efter regn, då luften känns tung men frisk. Det är en plats för vila, men också för upptäckarglädje, särskilt för den som uppskattar att vistas i naturen.
I gryningens första blåa ljus, eller under skymningens rödaktiga övergång, får Podoniftis en alldeles särskild, annorlunda ton. Färgerna dämpas, men kontrasteras av fågelaktivitet – svalor, koltrastar och skator som byter plats i träden. Dimma kan ibland svepa in över vattnet, vilket ger landskapet en nästan filmisk kvalitet. Ljuset är mjukt och vandringen känns ofta meditativ.
Under fullmånens sken får det stilla vattnet en silveraktig lyster, och skuggorna från de vildvuxna träden breder ut sig över fåran som flyktiga, drömlika minnen. Luften är svalare, fågelsången tystnar och ersätts av dvärgugglans dova rop, medan vattnets rörelse blir tydligare, mer påtaglig. Det är en plats som inbjuder till kontemplation – ett nattligt samtal mellan människa och natur, stilla och tidlöst mitt i en stad som annars aldrig sover.
Namnet ”Podoniftis” – en etymologisk gåta
Namnet ”Podoniftis” tros härstamma från grekiskans ”pous” (fot) och ”nipto” (tvätta), vilket skulle kunna tolkas som ”fottvättaren”. Det finns flera teorier om detta, inklusive att strömmen användes för att tvätta fötter av resande eller pilgrimer. En annan teori kopplar namnet till det faktum att strömmen flyter genom området Nea Ionia, som innan 1922 års flyktingkatastrof kallades Podaradika – vilket kan ha gett upphov till namnet Podoniftis.
Ett besök värt mödan
För den som vill uppleva denna dolda pärla är det enklast att ta metron till Ano Patisia station och sedan följa Chalkidos-gatan västerut (se karta nedan). Efter ett par hundra meter öppnar sig en värld av grönska, fågelsång och porlande vatten – en påminnelse om naturens närvaro mitt i stadens hjärta.
Podoniftis är mer än bara ett vattendrag; den är ett levande vittne till Attikas historia och en symbol för naturens uthållighet. Att bevara och uppskatta denna naturliga resurs är avgörande för hela områdets ekologiska och kulturella framtid.
Hitta dit
Källor
- https://gexynet.com/the-stream-of-podoniftis/
- Wikipedia podoniftis
- ’https://greektraveltellers.com/blog/the-buried-rivers-of-athens
- https://greektraveltellers.com/blog/the-buried-rivers-of-athens