Heraion, ett antikt tempel tillägnat gudinnan Hera, ligger vid Korintbuktens norra kust, längst ut på Perachora-halvön, strax utanför Loutraki. Helgedomen är inbäddad mellan pinjeträd, klippor och hav. Men för besökare har platsen länge varit mer än bara en arkeologisk lämning.
Vi hade hört många berätta hur ovanligt det hade känts för dem att lägga handduken på antik marmor och simma invid pelare och fornlämningar från en annan tid. Helgedomen var helt öppen för allmänheten ända fram till ganska nyligen – och på sätt och vis är den fortfarande det.
När vi besökte helgedomen slog det oss hur mycket som stämde med beskrivningarna vi hade hört: den turkosblåa viken, ljuset, det kristallklara vattnet och känslan av att röra sig fritt i ett uråldrigt heligt landskap. Visst har vissa delar spärrats av – ett enkelt band på några ställen – men den lilla hamnen är fortfarande öppen för småbåtar att förtöja, stigen ner till templet har gjorts mer tillgänglig och den gamla känslan av frihet finns fortfarande kvar. Det här är en plats där myt, vardag och hav smälter samman. Men kanske är tiden snart förbi då man fortfarande kan få uppleva den så.
🧭 Expeditionen expanderar – men behöver mer vind i seglen 🌊
I två års tid har vi på Greek Expedition delat berättelser, guider och insikter om ett annorlunda Grekland – utan reklam, sponsorer eller betalväggar.
Allt har hittills finansierats med egna medel och drivits av passionen att utforska, upptäcka och dela. Det är så vi har hållit kursen – oberoende, fördjupande och med hög kvalitet.
Om du tycker att vårt arbete ger dig mervärde, hjälp oss få medvind i seglen för att ta Expeditionen vidare mot nya horisonter.
Varje bidrag – litet som stort – gör skillnad 🙏
- Swish: 0722 029786 – Georges Xyftilis, expeditionsledare
- PayPal: paypal.me/georgesxyftilis
- IBAN (NORDEA): SE98 3000 0000 0058 0828 9473
Heraion – historia
Heraion ligger längst västerut på Perachora-halvön med utsikt över Korintbukten och de historiska sjövägarna längs Peloponnesos norra kust. Platsen var en helgedom tillägnad gudinnan Hera och blev med tiden en av de mest betydelsefulla kultplatserna i regionen. Själva helgedomen ligger i en skyddad vik strax nedanför fyren Melagavi, ett landmärke som än idag leder sjötrafiken: södergående fartyg mot Korintkanalen och norrgående mot ögruppen Alkyonides.
Det första templet
Redan under den geometriska perioden, omkring 900–700 f.Kr., började platsen användas för religiösa riter. Ett första tempel uppfördes sannolikt under den följande arkaiska perioden, då området började utvecklas till ett av de mest betydelsefulla heliga centra i trakten. Det första templet, sannolikt uppfört av invånare från Argos eller möjligen Megara, innan Korinth senare befäste sin närvaro i området. Templet Heraion var tillägnat Hera Akraia – ”Hera vid udden” – ett namn som speglar både platsens dramatiska läge och den särskilda roll gudinnan hade just här. Ingen av dessa äldsta byggnader finns bevarad, men fyndmaterial vid utgrävningarna tyder på att platsen ansågs helig långt innan den senare monumentala helgedomen uppfördes.
Den klassiska helgedomen
Det tempel som ännu idag står kvar i ruiner uppfördes under 500-talet f.Kr., i dorisk stil, med en rektangulär grundplan och en längsgående altaranläggning öster om själva helgedomens inre rum, där gudabilden en gång stod. Platsen byggdes ut successivt under klassisk och hellenistisk tid med gårdar, portiker och vattenreservoarer. Ett av de mest fascinerande byggnadsverken är den stora kolonnhallen på östra sidan av viken, uppförd i två våningar – den nedre våningen med doriska kolonner, den övre med slankare joniska pelare. Hallen uppfördes under 300-talet f.Kr., möjligen av Demetrios Poliorketes – en hellenistisk härskare, känd för sina fälttåg och sina många större byggprojekt. På andra sidan låg en delvis övertäckt gårdsanläggning, som antas ha brunnit ner under romarnas fälttåg år 146 f.Kr.
Gudinnans epitet
Gudinnan Hera dyrkades här under olika epitet – som Akraia och Limenia, “den vid udden” och “den vid hamnen” – vilket antyder att tempelområdet var både en plats för lokal dyrkan och ett riktmärke för sjöfarare i Korintbukten. Den lilla viken nedanför helgedomen ”anses ha fungerat som ett antikt hamninlopp. Lite längre upp i klippan låg en helig cistern där regnvatten samlades. Här har man funnit över 200 bronskärl, sannolikt använda i reningsriter eller dryckesoffer till gudarna. Vissa forskare har föreslagit att Heraion också fungerade som orakelplats.
Heraion och myten om Medea
Kopplingen till det underjordiska och det rituellt laddade förstärks av myten om Medea. Enligt vissa versioner var det här, efter att ha lämnat Korinth, som hon begravde sina barn – de hon själv dödat i sin vrede över Jasons svek. När Strabon på 100-talet e.Kr. omnämner platsen, nämner han också ett orakel, vilket kan spegla kvarlevande kultpraktiker.
Under den romerska perioden började området förlora sin religiösa betydelse. Privata hus byggdes intill templet och helgedomen tycks ha övergetts efter att Korinth ödelagts 146 f.Kr. Under bysantinsk tid byggdes en liten kyrka ovanpå ruinerna – tillägnad Johannes Döparen – men flyttades vid utgrävningarna på 1900-talet till en närliggande plats öster om viken.
Mycket av det vi idag vet om Heraion kommer från de brittiska utgrävningarna som pågick mellan 1930 och 1933. Fynden från platsen har varit avgörande för förståelsen av den arkaiska och geometriska perioden i området, och har gett unika insikter i regionens religiösa praktiker, byggnadstekniker och konstnärliga uttryck under tidig grekisk historia
Sjön Vouliagmeni
Inte långt från Heraion ligger sjön Vouliagmeni. Egentligen är det inte en sjö i klassisk mening, utan en insjö med saltvatten – en så kallad limnothalassa – förbunden med Korintbukten genom ett smalt inlopp. Vattnet vid inlopper byter riktning ungefär var sjätte timme, ett ovanligt fenomen som också förekommer i Evripos-sundet vid ön Euboia. När strömmen går ut mot havet blir flödet så starkt att det krävs stor kraft för att ta sig in genom den lilla kanalen – något som säkert även i antiken utgjorde en utmaning för sjöfarare.
Sjön, som i antiken kallades Eschatiotis eller Gorgopis, har troligen sitt ursprung i en förhistorisk jordbävning. Enligt geologiska teorier skapades den när marken sjönk på grund av instabila jordlager som gav vika. I dag är området inte bara naturskönt utan även av stor arkeologisk betydelse.
Redan omkring 2600 f.Kr. fanns en bosättning vid sjöns sydvästra strand. Fynden från utgrävningar visar att platsen hör till de viktigaste förhistoriska boplatserna i hela Grekland. Bland annat har man funnit en grav på fyra meters djup, där omkring 20 skelett låg oregelbundet placerade tillsammans med ett 60-tal lerkärl – ett av dem tillverkat av ädelsten.
Arkeologer har också identifierat ett närliggande grottsystem med två kammare, som tros ha använts som benhus för den förhistoriska bosättningen.
En unik akvedukt
För att möta vattenbehovet vid Heraion-templet, särskilt under perioder med stor tillströmning av besökare, lät korintiska ingenjörer uppföra ett avancerat hydrauliskt system – kanske det mest sofistikerade i det antika Grekland. Cirka 750 meter nordost om helgedomen låg en rad vattencisterner, nåbara via 160 trappsteg uthuggna i berget. Nere vid 40 meters djup samlades vattnet i schakt, tunnlar och en rikt utsmyckad fontänbyggnad med sex kolonner. Med hjälp av en unik lyftmekanism hämtades vattnet ur djupet och fördes upp till ytan – ett ingenjörsverk som än idag imponerar med sin precision.
En sista anhalt
Efter allt detta – templen, klipporna, berättelserna – känns det rätt att låta resan vila en stund i något enklare. En fisktaverna vid stranden av Vouliagmeni-sjön, där bord och stolar står snett i gruset. Vi får in fisk och skaldjur som doftar hav – bland det färskaste vi någonsin smakat. Och där, i skuggan av ett pinjeträd, tycks både dåtid och nutid kunna andas ut – innan färden går vidare mot den norra delen av Perachora-halvön i Korintbukten.
Källor
– Kathimerini: Korinthia – Sjön med de antika hemligheterna
– Peloponnese Events (arkiverad): Den arkeologiska platsen Heraion i Perachora
– Wikipedia (el): Heraion i Perachora
– Folkloristiska föreningen i Perachora: Den arkeologiska platsen Heraion