Kalikantzaroi är enligt grekisk folklore illvilliga varelser som under juletid kommer fram ur underjorden och ställer till det för människorna
Under vintersolståndet, när solens rörelse verkar avstanna, kryper de fram. De illvilliga, fula och busiga varelserna Kalikantzaroi – Καλικάτζαροι. De kan kanske liknas vid leprechauns, hämndlystna goblins, småfolk eller pysslingar i annan europeisk folklivstro.
I Grekland framställs Kalikantzaroi som hemska och skrämmande människoliknande varelser, ofta med starka djuriska drag. Många av dem har betar, svansar och getklövar till fötter. De är håriga, fula, smutsiga och illaluktande, oftast småväxta men ibland också stora som åsnor eller hästar.
Notis: Du hittar mycket mer att uppleva, upptäcka och lära om Grekland om du ansluter dig till vår första färd. Ladda gratis ner reseguide här>>
Kalikantzaroi framställs också som extremt viga med slingrande kroppar och tentakelliknande lemmar. De har förmågan att nattetid krypa in i husen genom skorstenar, dörrar på glänt, små springor i väggar eller till och med genom nyckelhål.
Väl inomhus ställer de till stort förtret. De krossar möbler och tar sönder husgeråd, de äter glupskt upp julmaten, de för oväsen, bullrar och skrålar, de skräms, lurar av barnen godis, urinerar i kokkärlen, rapar högljutt och släpper fjärtar över glas och tallrikar. I mörkret antastar de kvinnor, de stjäl människors röst och orsakar all sorts missöden och olyckor.
Kalikantzaroi har karaktäristiska namn som på grekiska språket klingar kufiska, men också komiska, besynnerliga och bisarra. Malaganas, Triklopodis, Mandrakoukos, Magaras, Malaperdas, Planitaros, Katahanas, Vatrakoukos, Kolovelonis, Paganos heter några av dem.
Människorna försöker skydda sig emot Kalikatzaroi främst genom att utnyttja deras svagheter. Eftersom de är extremt ljusskygga ska man under jultiden inte låta elden i spisen och andra ljuskällor slockna. Eftersom de skyr religiösa (kristna) symboler ska man se till att teckna ett kors på dörrar, fönster och skorstenar. Man kan också använda speciella besvärjelser som skrämmer dem. Rökelser och helgat vatten håller de också på avstånd.
Kalikantzaroi stannar överjord under hela Jultolften, Dodekaimeron/Δωδεκαήμερον, som i Grekland varar mellan Julafton (24 December) och Trettondagen (6 Januari).
Den 6 Januari, då man i Grekland firar Jesu dop – Epifania*, försvinner Kalikantzaroi tillbaka ned i underjorden. De återvänder då till sin huvudsakliga årliga syssla som är att försöka såga ned Världsträdet eller Världspelaren. Men på Epifania-dagen har solen redan återfått sin rörelse på himlavalvet och Världsträdet har hunnit växa sig stort igen. Kalikantzaroi har därför ett omöjligt uppdrag som aldrig kan slutföras, det upprepas ständigt i cirklar, år efter år.
För att vara säkra på att alla Kalikantzaroi har flytt tillbaka till sina hålor brukar man i Grekland på Epifania-kvällen skjuta av små fyrverkerier eller smällare på tak och i skorstenar.
Motsvarigheten till de grekiska Kalikantzaroi finns även i andra Balkanländer. I Bulgarien nämns de som Karakondjul (Караконджул), i Serbien som Karakondžula (Караконџула) och som Kukudhi eller Karkanxholji i Albanien.
*Epifaniadagen är en stor helg i Grekland då man firar Jesu dop i Jordanfloden och den Helige Andens uppenbarelse. Då helgar den grekisk-ortodoxa kyrkan vattnen i sjöar, floder och hav. Prästerna brukar sedan med basilika-kvistar stänka helgat vatten på de troende. De kastar också ett träkors i vattnet som ungdomar hoppar i för att fånga. De troende tar hem helgat vatten från kyrkorna för att under året använda det i olika beskyddande syften.
Notis: Du hittar mycket mer att uppleva, upptäcka och lära om Grekland om du ansluter dig till vår första färd. Ladda gratis ner reseguide här>>
Bilder under Creative Commons Public Domain